Vi har efter lång väntan äntligen

Vi har efter lång väntan äntligen
Skrivet av	Anna
blivit kontaktade av en socialbyrå från en annan kommun och de vill komma på besök. Detta har jag väntat på och nästan gett upp om. Nu är det spännande om de kommer att anse att vi duger. Tyvärr har plötsligt sonen slagit bakut och vill inte alls ha något familjehems barn. Vi har pratat om ett barn i 7-9 årsåldern, men han säger blankt nej till detta nu, tycker däremot att ett mindre barn är ok. Jag önskar inte ett mindre barn då vi har dålig barnomsorg just där vi bor. Hur som helst så ska det bli trevligt när de kommer.
Svar på tråden: Vi har efter lång väntan äntligen

Späänande att ta barn från deras föräldrar?!
Skrivet av Illamående bio.mor
Jag mår illa när jag läser ditt inlägg! För det första över att du inte lyssnar på ditt eget barn och tänker på hur detta påverkar honom!! Är det viktigare för dej att få ta ett annat barn från dess föräldrar, än att ta hand om och se till ditt eget barns behov??!! För det andra fattar jag inte vad det är som är så trevligt och spännande med att soc skall komma och utreda ifall de kan ge er ett barn som de tagit från sina föräldrar??? Hoppas de utreder er lika mycket och partiskt som de utreder oss bio.föräldrar!!! Att ni utsätts för lika mycket lögner och falskhet som föräldrarna till det/de barn ni skall ta emot antagligen mött!! Lycka till!

Men snälla du, sansa dej!
Skrivet av Anna
Vilket påhopp! Du är inte lite fräck om jag får säga det. Jag ska väl inte TA ett barn ifrån någon. Tror du det då har du ju inte fattat nånting! Är det på det där viset du beter dej inför soc så förstår jag mycket väl om tar dina barn ifrån dej, eftersom du verkar väldigt labil och hotfull rent ut sagt. Ditt humör kan ju inte vara bra för dina barn. Eftersom du verkar ha svårt att greppa vanliga saker och hur relativt normala människor kan fungera så ska jag berätta för dej. Min man och jag anser att vi har kapacitet att ta hand om fler barn än våra egna. Vi har kärlek och trygghet att ge till fler än våra egna. Vi har dessutom plats för det. Jag ömmar för barn som inte har det lika bra som mina egna och kan jag hjälpa ett barn så vore det underbart. Att vara familjehem innebär ju kanske inte att man för alltid har hand om ett barn. Meningen är ju att barnet ska kunna återförenas med sin riktiga familj - om det är möjligt. Det kan gå fort...det kan ta tid. Alla barn som hamnar i familjehem hamnar ju inte där för att föräldrarna har problem, ibland är det barnet som har problem och behöver byta miljö. Man TAR inga barn. Man TAR HAND om barn. Man ger dem trygghet. Vet du vad det är? Man ger barnen kärlek och gränser, vet du vad det innebär? Man finns där för sina barn och sätter inte sina egna behov främst jämt, kan du förstå det? Man lyssnar på dem och behandlar dem som människor, inte som mindre vetande. Nåt du provat på? Du tycker säkert att du får ett dumt svar av mej, men jag kan inte förmå mej till att skriva på ett vänligt sätt till dej. Har aldrig blivit så illa bemött på ett inlägg nån gång. Förmoligen lider du enormt och kanske har du blivit oskyldigt anklagad för nåt, vad vet jag. Men du hjälper INTE dej själv eller nån annan med ditt oerhört otrevliga sätt. Stackars familjehem som måste ha med dej att göra. Huuu! Självklart kommer vi att lyssna på VÅRAN son om han helt slår bakut till detta. Men detta är nytt, han har varit positiv förut till det. Vi brukar nämligen prata med våra barn om eventuella förändringar som rör vår familj. Nu är det så att min åttaåriga son inte kan bestämma detta med att "inte vilja". Jag vill att han ska förstå varför vi vill hjälpa ett annat barn. Jag vill inte att han ska bli en egotrippad vuxen, utan en som bryr sej om andra. Herregud,på dej låter som om jag ska tassa ut i mörka natten och bryta mej in i nåt passande hem och stjäla med mej nån unge hem. Det är ju inte MITT behov jag ska fylla genom att eventuellt öppna mitt hem för ett annat barn. Det är ju barnets behov jag ska fylla, istället för den/de frånvarande föräldrarna. Jag vill ha en bra dialog med soc, om det är dem ska placera ett barn hos mej. det finns uu även privata instanser som placerar barn. Jag vill kunna lita på dem, precis som de ska kunna lita på mej/oss. Eftersom jag tycker att vi har bra möjligheter att hjälpa andra, så är ju min förhoppning att även soc ska tycka det. Därför tycker jag det är spännande. Jag har inget som helst att dölja och är inte rädd för en endaste fråga och de får gärna vända ut och in på allt. Jag hoppas verkligen att de utreder oss ordentligt, annars är jag själv inte intresserad. Var i kontakt med våran kommuns soc för några år sen, då vi börjat fundera på detta. Vi skulle få ett barn på en gång, utan utredning eller nåt. De var på besök några gånger - med barnet - med ställda inga speciella frågor. Tyckte det var oerhört oseriöst och kände inget förtroende för dem, så vi avbröt. Synd för barnet givetvis som säkert hade behövt oss, men som jag har sagt, så måste jag ha förtroende för soc. Jag vill inte ha ett barn övervältrat på mej bara för att soc ska bli av med ett problem. Därfär känns detta spännande och intressant, för det förhoppningsvis går rätt till! Kan tänka mej att vi får en och annan halvlögn serverad, åtminstone är jag beredd på det. Om de anser att vi är lämpliga vill de säkert inte förlora oss och då kan det ju hända att de får saker o ting att låta på ett sätt som inte alls visar sej stämma sen. Men, det återstår att se tills de kommer. De kanske inte alls gillar oss och då blir det inget. För mej är detta bara ett första samtal. Vi har dessutom våran son att tänka på vilket jag kommer att vara helt öppen med. Kanske är det bättre om vi blir kontaktfamilj, vad vet jag. Så...Vad jag vill säga till dej, utöver det jag redan sagt är att du ska försöka vara mindre fientlig till folk du inte känner.


Ta åt dej själv!!
Skrivet av Illamående bio.mor
Tänlk att detta ämne är så känsligt!! Att inte Du, eller någon annan fam.hems förälder vill kännas vid det faktum att ni FAKTISKT TAR ett barn från dess hemmiljö, älskade förälder, kompisar mm mm Ni vill så gärna se det som att ni gör en god gärning, att ni TAR HAND OM det stackars barnet! (Jo, jag vet också att det FINNS föräldrar som av olika skäl inte kan ta hand om sina barn!) Men vi är alldeles FÖR många där soc (och ni famhem) TAR våra barn utifrån rena lögner!!! Och för att rätta till dina fantasier, så har jag ett väldigt gott förhållande till "mitt" famhem, eftersom min son är "frivilligt" placerad där... Men jag har många andra i min nära omgivning som jag lider med och slåss för!! Angående din din son, så ska han skälvklart inte få bestämma men inte bli överkörd heller!!!!!!!!!!!! OCh du, att bli hånad på det sätt som jag blir av dej, av dina "vet du vad det innebär"-frågor, det accepterar jag INTE!!! Och vad beträffar min ilska/humör mm som du påstår inte är bra för mitt barn, så är det precis tvärtom!! Mitt barn mår bra av att se sin mamma visa äkta känslor!!! Inte av att hon "sansar sig" när hon stöter på orättvisor och saker som upprör!! Får ditt barn se sin mamma visa några känslor alls?? Och till sist, jag är INTE fientlig (för att använda dina egna ord) till dej personligen, utan den företeelse du företräder!

vet du, jag har en känsla av att du ljuger
Skrivet av Anna
mej och andra som läser rakt upp i ansiktet. Den aggressivitet du visar mot mej - en person du inte har en aning om vem jag är - är inte hälsosam. Du ska nog söka hjälp inom psykiatrin. Kanske behöver du någon att reda ut alla dina svåra känslor med. Tror inte detta är rätt forum för dej, att attackera folk du inte känner, att attackera folk som bara vill andra väl. Kanske du ska prata med dem i din kommun också som verkar göra en fruktansvärt massa fel som TAr barn från väl fungerande föräldrar. Det borde ju stå i tidningarna om detta. Visst, ibland får vi genom Kalla Fakta eller nåt annat samhällsprogram vetskap om barn som blir TAGNA från från sina underbara färäldrar genom falska anklagelser, men som du beskriver det så verkar det närmast vara en brottslig bana ert socialkontor håller på med, där verkar manju TA barn i massor. Finns det överhuvudtaget några barn kvar hos sina riktiga föräldrar? För mej är inte ämnet känsligt i sej. Jag är ju ännu inte familjehemsförälder och blir det kanske inte heller. Tanken på att råka ut för vettvillingar som du skrämmer slag på mej faktiskt. Vad jag blir upprörd över - och det med rätta - är ju hur du skriver till och om mej. Du känner ju inte mej alls. Det enda du gjort är att gå bärsärkargång på internet över ett inlägg jag gjort. Ett inlägg som inte var särskilt frånstötande. Tycker nog att dina svar borde raderas av redax, för det är orimliga påhopp du kommer med. Rena personangrepp. Återigen måste jag säga, att det inte är familjehemmen som TAR barnen. Jag kanske ska skriva detta med stora versaler så att du förstår bättre. ALLTSÅ, DET ÄR INTE FAMILJEHEMMEN SOM GÅR RUNT HOS FOLK OCH TAR BARN. oFTA - SÅ VITT JAG VET, GÅR DET TILL SÅ HÄR: SOC FÅR EN ANMÄLAN ATT DET INTE STÅR RÄTT TILL HOS EN FAMILJ. DETTA KAN MYCKET VÄL VARA EN FALSK ANKLAGAN, MEN DET ÄR SOC SKYLDIGHET ATT KOLLA UPP DETTA. IBLAND FINNER DE INGEN GRUND TILL ANMÄLAN OCH INGET HÄNDER ALLTSÅ. MYCKET OBEHAGLIGT FÖR FÖRÄLDRARNA, KRÄNKANDE OCH SÄKERT SVÅRT ATT GLÖMMA. MEN SÅ FINNS DET FALL DÄR DET FINNS GRUND FÖR ATT GÖRA YTTERLIGARE BESÖK HOS EN FAMILJ. KAN TILLÄGGA OCKSÅ ATT DET FINNS FAMILJER SOM SOC HAR ÖGONEN PÅ UTAN ANMÄLNINGAR, DÄR MAN VET ATT MISSBRUK FÖREKOMMER. DET ÄR MYCKET SÄLLAN ETT BARN TAS OM HAND I SVERIGE. ALLTFÖR SÄLLAN SKULLE JAG VILJA PÅSTÅ. MAN DALTAR HELLRE MED FÖRÄLDRARNA OCH GER DEM CHANS PÅ CHANS MEN BARNENS BEHOV SER MAN OFTAST INTE TILL. IBLAND HÄNDER DET DOCK ATT BARN TAS FRÅN SIN FAMILJ. mEN DET ÄR SOC SOM TAR BARNET. INTE FAMILJEHEMMET. FAMILJEHEMMEN KOMMER INTE HEM TILL EN FAMILJ OCH SÄGER ATT "JAHA, IDAG SKA VI TA ERAT BARN". Så för att upprepa mej, det är inte familjehemmen som tar några barn, om nån tar barn så är det soc. Jag har aldrig tänkt låta min son bestämma om hur det ska bli med oss som eventuellt familjehem - men heller inte köra över honom. Eftersom jag INTE är perfekt på nåt sätt utan en helt vanlig människa med brister o fel, så kanjag gott erkänna att detta inte blir nån enkel balansgång. Naturligtvis får vi försöka få fram VARFÖR han INTE vill att vi ska bli familjehem. Och varför tycker han att det är ok att ta hand om ett mindre barn, men inte ett barn i hans egen ålder. Du behöver inte acceptera mitt förra inlägg och inte heller det här som jag skrivit ironiskt till viss del, men då ska du inte heller kasta sten i glashus. Tänk på hur du själv skriver och formulerar dej. Dina svar till mej har varit mycket kränkande, elaka och angriper mej som person utan att du vet vem jag är. Och ja...mina barn ser känslor mellan himmel och jord på mej. Jag kan skratta, gråta, vara arg, stupförbannad, ångestfylld, kärleksfylld, rolig... Jag är helt vanlig! En vanlig medelsvensson som kämpar med vardagliga saker som alla andra, räkningar, sjukvård, snöskottning, arbetslöshet, sjukskrivningar, sjuka barn, sorg...osv. Jag tycker om barn. Har jobbat med både stora och små barn. Det finns barn som behöver komma till en familj där de kan få trygghet och stabilitet. Jag vill gärna vara en sån familj - familjehem eller kontaktfamilj. Är det så oerhört svårt att förstå för dej? Du kan inte dra alla familjehem över samma kam.

Har du tänkt på att...
Skrivet av Olga
... det finns barn som inte HAR några föräldrar? Sådana existerar faktiskt och just i dessa dagar ska vi kanske tänka lite extra på dem! Barn som förlorar sina föräldrar kan också behöva familjehem. Så det är inte alls så att alla barn är "tagna" från sin biologiska familj, den kan vara utplånad! Inte bara i jättevågor i Thailand, utan helt vanliga trafikolyckor här hemma. Angående utredningen kan jag intyga att i alla fall vår familj fick lämna oerhört många detaljerade uppgifter om vårt liv o leverne genom åren. Inga möjligheter att lämna några stora lik i garderoben där inte. Men när man gett sig in i en utredning av fri vilja är det ju också i ens eget intresse att ge en rättvis bild av sig själva, för att på bästa sätt senare kunna samarbeta med de människor som ansvarar för placerade barn. Vår son uppskattade vår placering mycket och de hade jätteroligt tillsammmans. Och bådas behov kunde tillgodoses, trots en ganska stor åldersskillnad. Ganska normalt att en familj består av två barn, tycker jag. Anna har ju inte nämnt hur stor hennes familj är, men hon har gjort bedömningen att det finns möjlighet att finnas där för ytterligare en lite person som av någon anledning behöver vuxna under en period. Det är väl inget att blir så arg för? Vänliga hälsningar


Tur att ni finns
Skrivet av Tolmia
Jag vill svara att det är tur att ni finns ni som vill ta emot någon annans barn och ge det kärlek och se det växa. Förbered er väl och tänk igenom alla svårigheter som kan komma även att barnet kanske inte kommer att stanna så länge. Kan ni respektera och hålla en värdig ton även mot frustrerade föräldrar som låter er få skulden för allt och ännu mer -då är ni guld värda. Prata igenom det där med åldern en gång till. En 7-8 åring kan vara mycket skadad av sin uppväxt och kan sabotera hela er familj om det vill sig illa. Lyssna på ert barn och tänk över det hela en gång till. Vad de egna barnen tycket är inte oviktigt. Det är spännande och roligt men också ett enormt slit som ingen i förväg kan ana. Men varje framsteg barnet gör känns som den största belöning man kan få för sitt arbete. Lycka till och välkommen.

Tycker du
Skrivet av Illamående bio.mor
att Anna "respektera och hålla en värdig ton även mot frustrerade föräldrar som låter er få skulden för allt.." i sitt svar??????????

Tänk lite på din egen ton är du snäll...
Skrivet av Anna
Det funkar inte att springa runt som vuxen och hela tiden skylla ifrån sej på andra.


Är det JAG som skyller ifrån mej?????????
Skrivet av Illamående bio.mor
Du skyller ju ALLT på soc, har inte fam.hemmet NÅGOT ansvar??????

Skyller jag allt på soc? S
Skrivet av Anna
Hur menar du då lilla vän? Jag har väl inte SKYLLT nåt på soc? Och vad menar du att familjehemmen har för ansvar, i VAD menar du? Ansvaret familjehemmen har är väl att just ge barnet en bra uppväxt, tryghet, gränser, kärlek - you name it. Att stöta barnet och vägleda det till att bli en trygg och bra vuxen. Alltså, jag förstår inte hur du menar. Förstår du själv vad du skriker om?

Skriker?
Skrivet av Illamående bio.mor
Är det nån som skriker, så är det ju du som skriver med STORA BOKSTÄVER i nästan ett helt inlägg!! s En enda kommentar på din fråga vad jag menar med famhemmets ansvar, är att din felstavning blev så rätt! ler Jag förstår att du menar att ni skall stötTa barnet, men du skrev stöta och det är precis vad många famhem gör (Kanske inte du kommer att göra det?!!) Men man stöter barnet ifrån dess ursprungsfamilj, från dess skola/dagis, sina kompisar, sin identitet mm mm Du/ni använder så vackra ord om bra uppväxt, trygghet, gränser och kärlek, men hur tror du ett litet barns liv blir när det tas ifrån en förälder som gett det allt det och mer därtill och av famhemmet får höra att det varit något dåligt?!! Famhemmet har då ett ansvar att göra ALLT för att barnet så fort som möjligt får återförenas med sina föräldrar igen!! Inte, som så ofta sker, fortsätta lögnerna som soc producerat och dessutom öka på dem - alltså öka på traumat som barnet utsatts för i och genom separationen från sitt hem!


Men varför ger du dej på mej
Skrivet av Anna
på ett så otrevligt sätt, när jag inte ens har blvivit familjehem ännu? Varför inte isället informera mej på ett vänligt sätt om dina upplevelser, så att jag får en annan bild av saker o ting. Jag har ju ingen egen erfarenhet av detta än. Varför tror du automatiskt att jag skulle bli en sån familjehemsmamma som du beskriver? En som skulle ljuga för barnet och få barnet att glömma sitt ursprung osv. Så vitt jag vet så står det att om man vill bli familjehem så ska man vara medveten om att man SKA arbeta för att barnet ska kunna återförenas med sin bio.familj. Man ska såvitt jag förstår samarbeta.Personligen vet jag att jag skulle ha svårt för att samarbeta med missbrukande föräldrar OM det är så att de inte visar nån vilja till att ändra sitt liv. MEN - det är mina känslor inombords. Jag skulle aldrig sätta mej på tvären och neka barnet att träffas. Bara föräldrarma är nyktra när de ska träffas givetvis. Skulle jag sätta mej på tvären så bryter jag ju mot en överenskommelse. Jag är glad att mina felstavningar roar dej. Då kanske du får en trevlig nyårshelg mitt i all din bedrövelse. Dessutom kanske du förstår att jag inte är perfekt, eftersom jag låter fingrarna slinta över tangenterna när jag skriver- utan att rätta felen.

Hej Tolmia!
Skrivet av Anna
Vi har ju pratat om detta i flera år. Som jag skrev så var vi i kontakt med socialen i våran egen kommun för några år sen, men kände att det var för oseriöst från deras sida, därför avbröt vi. Sen har åren gått och nu gar funderingarna kommit upp igen. Att vi nu ska träffa soc från en annan kommun betyder ju inte att vi fullföljer detta. Allt beror på hur det känns med de vi ska träffa. Sen beror det givetvis på oss. De kanske inte tycker att vi passar. Det kan ju vara av olika anledningar de tycker det. Jag är sjukskriven just nu tex och det kanske de tycker är olämpligt. Vi har ett jättestort hus, men en del är obyggt och det kanske de inte heller tycker är bra. Vår son har nyligen fått diagnosen reumatism och vem vet om de tycker det är ok? De kanske tycker att vi har fullt upp ändå. Jag är beredd på det mesta och kommer inte att ta illa upp om de inte anser oss passande. Vi varken röker eller dricker och vi har ett fint hem och två egna fina barn. Med fint menar jag inte kristallkronor i taket och modekläder mm! Snarare ett hemtrevligt hem och trevliga egna barn. Jag måste erkänna att det svåraste - som jag kan tänka mej just nu alltså - är ju kontakten med bio.föräldrarna. Är de det minsta som skribenten ovan, då kommer jag att känna stort obehag och ovilja. Jag kommer också att tycka det är svårt om det är missbrukande föräldar som visar tendens till att inte bry sej och inte respektera situationen utan ringer i tid och otid påverkade osv. Kanske dyker upp oanmälda. Jag antar att sånt kan hända. Åldern på eventeullt barn kan mycket väl ändras. Jag kan nog övertalas där. Men min önskan - trots min son - är ändå ett barn i 7-9 årsålderna. Jag har jobbat med barn med särskilda behov och gillar det. Sen är det kanske inte jämförbart att arbeta med det i skolmiljö och i hemmet, men det är så jag känner rent spontant. Jag är sjukskriven och arbetslös efter det och jag vet ju inte var jag kommer att hamna, för ett jobb måste jag ju försöka få. Där jag bor är barnomsorgen inget vidare. Vill inte lämna ett mindre barn till den omsorg som finns just här. Då måste jag åka ett antal mil för att komma till dagiset i såna fall och det känns problemfyllt, speciellt som jag helst vill jobba i grannkommunen och där får jag inte ha barnomsorg. Därför känns det inte aktuellt med ett mindre barn. Det är inte ur ett egotrippat syfte, utan för barnets skull, men jag kan inte gå in på detaljer kring det. Jag är övertygad om att det är slitigt. Har en bekant som jobbat som familjehm i många år och man har ju hört på henne ibland om jobbiga situationer som uppstår. Därför vill jag inte heller rusa in i detta, utan en första kontakt med soc där vi pratar osv och sen får vi se vad det ger.

Har inte du
Skrivet av undrande
nog med din situation som den är, med din egen sjukskrivning och din sons reumatism?


Det tycker jag soc ska bedömma.
Skrivet av Anna
Och det är ju något jag är helt öppen med. Nu tänker jag inte gå in på här varför jag är sjukskriven, men jag är inte mentalt borta i skallen. Jag fungerar alldelels utmärkt. Men soc kan ändå bedömma det som att jag kanske inte ska vara sjuskriven när vi påbörjar ett samarbete. Det accepterar jag helt och fullt. Men som jag förstår det så tar det rätt lång tid med alla utredningar och jag ska inte vara sjuskriven för evigt. Min sjukskrivning står inte ivägen för mej så att jag inte kan sköta om mitt hem och min familj. Man kan vara sjukskriven av många olika anledningar.

Helt rätt
Skrivet av Tolmia
Jag tycker du tänker helt rätt i detta. Klart ni ska gå vidare om ni vill och fortsätta utredas som familjehem. Man behöver ju inte heller vara öppen för alla uppdrag som kommer i ens väg utan se till att det barn som kommer passar in i familjen. När det gäller samarbetet med föräldrarna så behöver det inte vara så som du oroar dig för eftersom även den argaste förälder också ofta har fina sidor och det kan växa fram ett bra sambarbete kring barnet. Där kan ju också soc vara med och stötta både er och bioföräldrarna.

Men då ska man inte
Skrivet av .
häva ur sig så elaka saker som Anna gjort här. Och kommentarer och långa diskussioner om hur dåligt det är av bioföräldrar att göra såna inlägg som illamående bio.mor gjorde i sitt första inlägg tänker jag inte svara på för det är ändå inte bra att vara så ostadig så man säger så elaka saker som Anna gjorde till bio.mamman. Att det är på nätet och Anna inte känner bio.mamman gör ju faktiskt saken ännu mer anmärkningsvärd från Annas sida. Håller med om Anna kan säga till soc hur hon känner och tänker inför hårt utsatta föräldrar till barnen och som har stora känslosvall så kan hon ju få ett barn att ta hand om som absolut inte har någon förälder. Och så tyckte jag om Tolmias inlägg "Tur att ni finns". Jag har själv varit utsatt för socialen och har ett barn med särskilda behov. Jag har blivit svårt sargad av soc. och har definitiv varit en sån förälder som Anna är elak mot och skyr som pesten. Men jag har alltid tagit väl hand om mitt barn och har nu fått erkännande att jag faktiskt är den som bäst klarar av att ta hand om mitt barn och att jag har stor förmåga och kunskap om mitt barns svårigheter och hur det ska hanteras. Jag skulle också kunna tänka mig att vara familjehem tex till barn med särskilda behov och skulle gärna jobba med föräldrar som har det svårt. Och jag tror faktiskt att jag har förmåga till det (trots att jag har varit en sån som Anna belackar och tycker att det är tur att man tar barnen ifrån.) Jag har varit här förr men ni ryser när ni ser mitt nick så det får bli en punkt. Allt är inte som det verkar och syns!


Tack "Punkt"!
Skrivet av Illamående bio.mor
För dina kloka ord!! För att inte bara jag reagerar och tycker Anna reagerade på ett otillbörligt sätt mot mej!!

Att anklaga mej för att ljuga
Skrivet av Illamående bio.mor
och hota och ironisera mej är mycket allvarligt!! I mitt första svar till dej var jag inte arg, bara illamående och mycket frågande till ditt sätt att uttrycka dej i detta ämne! Är det någon som är arg, så är det Du!! Du skriver många gånger att jag inte känner Dej, en fråga : Känner Du mig då?????? Så här skrev du: "Dina svar till mej har varit mycket kränkande, elaka och angriper mej som person utan att du vet vem jag är." Det här stämmer VÄLDIGT väl på sättet du skriver till mig!!! Och du, det är inte bara MIN kommun som TAR barn från helt osyldiga föräldrar, det gör de FLESTA kommuner alldeles FÖR OFTA! Sen kan jag också se och hålla med om att de i en del situationer INTE gör något fastän barn riskerar livet i sin hemmiljö... Eftersom du inte kan se och ta till dej vad som är så fel med omhändertagandet av våra små kära barn, så väljer jag att inte svara på fler inlägg från Dej!

Jag är lessen, men jag förstår
Skrivet av Anna
faktiskt inte vad du vill mej? Är det nån annan som läser dessa inlägg som fattar nåt vad denna illamående bio.mor vill? Du verkar vrida till precis allting så att inget stämmer. Jag har inte hotat dej. Bara ironiserat. Jag tycker du ska söka hjälp och jag tycker inte detta forum är lämpligt för dej. Det är JAG som känner mej hotad av dej. Du är fruktansvärt otrevlig och aggressiv i din framtoning. VAD var det i mitt första inlägg som var så besvärligt för dej att du hakade på över huvudtaget? Om jag har formulerat mej på ett sätt som öppnade alla dina spärrar, så ber jag givetvis om ursäkt för det. Ibland formulerar man sej inte så klokt så att alla kan förstå innebörden. Mitt inlägg handlade om att jag var glad för att vi ska få en första kontakt med soc, gällande att vi KANSKE ska bli familjhem. Var det ett konstigt inlägg tycker du? Var det det att jag tyckte det skulle bli spännande,som fick dej att gå i taket och efter det förfölja mej med aggressiva inlägg? Jag är inte det minsta arg. Jag är mer full i skratt över att det finns såna som du. Inte undra på att det behövs familjehem! ;-) Det är ju inte JAG som har hoppat på dej, det är ju faktiskt du som valt att svara otrevligt och ologiskt på mitt ursprungsinlägg. Det spårade ur rätt rejält redan i ditt första svar. Jag blir jätteglad om du slutar skriva till mej! Tro mej! Tyvärr kan jag inte ta till mej nåt av det du skrivit, eftersom du inte skrivit särskilt sakligt. Du menar att soc stjäl barn från sina nära o kära och jag har skrivit att jag vet att det sker på felaktiga grunder ibland, vilket är oförlåtligt och fruktamsvärt traumatiskt för de inblandade, men om detta vore en generell sanning, så skulle alltså soc stjäla alla barn som har det jättebra och fullkomligt skita i alla barn som har det jättesvårt. Det stämmer ju inte heller, det måste du förstå. Jag förstår så väl att du är bitter, man blir det när man blir felaktigt beskylld för nåt. Jag har själv varit med om det - att bli felaktigt beskylld alltså - inte få barnen fråntagna. Det gör jävligt ont. Men din biterhet och ilska hjälper dej inte framåt och framför allt hjälper det inte att ge sej på andra oskyldiga människor.


tänk jag
Skrivet av säger inte ha ett bra lov längre
tycker precis tvärtom. Socialen gör alldeles förlite och omhändertar alldeles för få barn! Men det blir väl för dyrt för samhället... Jag jobbar sen 10 år tillbaka på en skola i ett socialt utsatt område och jag har sett de mest hjärtskärande fall som vi anmält till soc där det oftast inte händer något. Precis före jul kom en nioåring tillnaka till skolan på em och berättade att hennes mamma låg naken i hallen och agerade konstigt. Soc skjutasade hem flickan och lämnade henne där hos en totalt stupfull mamma med kommentaren att hon levde ju i alla fall. Efter varje lov är det tuffa tider att möta alla dessa trasiga barn som haft ett helevete under loven. Ofta är skolan deras trygga plats där de också får varm mat. Nej jag önskar att samhället kunde göra mer för alla utsatta barn som finns.

Vem
Skrivet av .
säger du inte "ha ett bra lov" till? Dina elever? Eller till oss andra som är på detta snack?

Såklart är det spännande!
Skrivet av Karen
har inte läst så mycket at alla "skälliga" inlägg i denna tråd. Men jag vill bara säga att jag inte tycker det är det minsta konstigt att man tycker det känns spännande att vänta på besked från soc. Denna känsla har ju inget att göra med att man 2tar ett barn" från dess familj utan det är hela situationen att bli familjehem som är spännande. En ny utmaning i livet helt enkelt. Jag har sagt (och skrivit i ett forum) att det ska bli spännande och få höra soc beslut av den Pride-utredning vi gjort, och inte har jag mött några neagtiva kommentarer om det!

Vi har efter lång väntan äntligen

Späänande att ta barn från deras föräldrar?!

Men snälla du, sansa dej!

Ta åt dej själv!!

vet du, jag har en känsla av att du ljuger

Har du tänkt på att...

Tur att ni finns

Tycker du

Tänk lite på din egen ton är du snäll...

Är det JAG som skyller ifrån mej?????????

Skyller jag allt på soc? S

Skriker?

Men varför ger du dej på mej

Hej Tolmia!

Har inte du

Det tycker jag soc ska bedömma.

Helt rätt

Men då ska man inte

Tack "Punkt"!

Att anklaga mej för att ljuga

Jag är lessen, men jag förstår

tänk jag

Vem

Såklart är det spännande!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information