Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

tungt i bland...

Skrivet av suckande extramamma åt en liten..
i bland är det jobbigt att vara extramamma åt ett placerat barn tycker jag.Inte fysiskt men psykiskt, mycket känslor..Vi har haft träff med förälder här hos oss och det var jobbigt fast det ändå gick bra, över förväntan faktiskt.Det bästa är att få en bra dialog och att man kommer så bra överens man kan vilket i många fall är svårt tycker vi.Vi har en långtidsplacering där vi i nuläget vet att h*n kommer att bo i många år framöver men det blir dubbla budskap då föräldrar säger till h*n att nu kommer du snart hem...Barnet är litet( 3 snart 4)och det blir svårt att förstå vad som gäller.Vem talar sanning?Mycket frågor blir det.Hoppas på en tätare kontakt med föräldrarna så att detta barn kan få ut det mesta av alla inblandade.Man gör detta jobb för barnen och får släkt och familj på köpet.*ler*Några tips?
Svar på tråden: tungt i bland...

Prata med föräldern

Skrivet av  Tolmia
Jag skulle ha prtatat med föräldern när barnet inte är med och hör.

Då skulle jag ha sagt att jag vill att vi har några regler. En regel ska vara att aldrig prata om umjänge eller återflytt när barnet är med. Allt sådant ska avhandlas utan barnet.

Om det inte funkar så skulle jag be soc hjälpa till att få denna regel att fungera.

Funkar inte det heller så skulle jag kräva att någon från soc var med på umjängnestillfällerna.

Vissa barn som bara längtar att få flytta hem blir ju beskviken att få löften som inte infrias på flera år. För andra barn som knappt känner sina föräldrar kan det ju istället bli som ett orosmoment att tänka på att flytta från familjehemmet.

Om en hemflytt blir aktuell så ska ju barnet förberedas i lagom tid innan eftersom barn ju har ett annat tidsperspektiv än vi vuxna.

Lycka till!
 

hmmm...

Skrivet av  suckande extramamma åt en liten..
Att prata med föräldern är helt uteslutet då denna förälder anser sig helt kapabel att ta hand om sitt barn själv.Och det med soc..*s*Vi har tagit upp det men de anser att de inte kan göra mer än att tala om för föräldern att h*n inte ska säga så...*patetiskt*men så är det.Vi har soc med på umgänget men som de säger: hör och ser de inte allt eftersom de inte ska stå på barnet och dennas förälder hela tiden.Denna lille parvel vet vad som väntar hemma och vet vad den får här men lojaliteten mot ens föräldrar är självklart stor.Men som h*n säger i bland:Jag ska bo här tills jag blir stor sedan ska jag flytta hem till m&p...Och att bara få höra vid sängdax:jag älskar dig och alla här, räcker för att man ska smälta och hoppas att allt ordnar sig för barnet vad det än blir för beslut i framtiden.Tack för tipset!
 

Var tydlig

Skrivet av  MammaH
med barnet alltså. Fast h*n är liten.
Vår kille fick höra i 10 år att "nu, ska du få flytta hem till mamma, bara det blir sommarlov...jullov...påsklov." Det blev nya löften som aldrig blev uppfyllda.
Vi pratade (med hjälp av BUP) med honom om att hans mamma verkligen älskade honom och att hon trodde att han skulle kunna flytta hem, men att hon inte riktigt klarade av att vara mamma jämt (han sov hos henne varannan helg)
Sen pratade vi med mamman också (då med hjälp av BUP och SOC) men vad som blev sagt på de träffarna och hur verkligheten var, stämde inte så bra ihop.

Hoppas att ni hittar ett bra sätt att lösa det på. Jag tror att det tar så mycket "bra energi" när sånahär "löften" kommer. Visst kan det tändas ett litet hopp, men det kan också bli en oro om barnet har haft det jobbigt där hemma.