Trött på min mans familj!

Trött på min mans familj!
Skrivet av	Elaka svärdottern
Jag är så trött på min mans familj! De bor ca 20 mil bort från oss så vi träffas ju inte så ofta men när vi träffas blir det rätt intensivt. Nu har min mans yngsta syster, som är tonåring, varit hos oss två gånger på två veckor och hälsat på. Orsaken till de täta besöken är att hon gjort en längre resa och då varit i närheten och passat på att hälsa på ett par dagar. Givetvis får min mans familj hälsa på oss men jag tycker ändå att det är jobbigt. Särskilt jobbigt tycker jag det är att de oftast kommer på vardagar när jag är själv hemma (föräldraledig) med vår son. Jag har hemskt svårt att umgås naturligt med hans familj eftersom vi är _väldigt_ olika. Dessutom retar jag mig på att de aldrig hör efter om det är ok att de kommer utan de ringer bara och säger "I övermorgon kommer jag upp och hälsar på ett par dagar". De tar för givet att det är ok eftersom jag "bara" går hemma hela dagarna. Nu ringde min svärmor och meddelade att min svägerska (hon som nyss varit här två gånger) kommer och hälsar på på sportlovet. Jag blev överumplad och försökte dra på svaret "Jaha... Ja, jag vet inte vad vi har planerat då..." men svärmor är inte den som fattar en hint. Nej, hon säger bara att hon återkommer när de beställt biljett för att tala om vilken dag svägerskan dyker upp. Speciellt jobbigt är det med min mans yngsta systers besök eftersom hon förväntar sig att bli road när hon är här. Eftersom hon fortfarande är så ung och dessutom blir behandlad som ett småbarn hemma tar hon för givet att vi ska fixa massa roliga aktiviteter åt henne när hon är här. Min mans bror ringde för någon månad sen och var bekymrad för att deras yngsta syster inte kände sig lika välkommen hos oss sen vi fick vårt barn. Hon hade varit så ledsen för att vi inte hittat på något med henne när hon var här en vecka i höstas. (Visst hittade vi på saker, men när man har en liten bebis blir det inte så stora saker. Vi åkte inte till simhallen, inte till djurparken och gick inte en hel dag på stan och shoppade). Ursäkta ett långt och rörigt inlägg men jag blir så irriterad och arg och ledsen! Jag känner mig överkörd och vet inte hur jag ska komma ur detta! Är det orättvist av mig eller är det okej att känna att man inte vill ha besök av familjen var och varannan vecka? Är det okej att känna att min mans familj helst bör komma när min man är hemma?
Svar på tråden: Trött på min mans familj!

Helt OK..............
Skrivet av Lisen
av dig att känna som du gör!!! Om de inte kan anpassa sig efter dig, så skall du inte anpassa dig efter dem heller. Det här är ingen strid som du skall ta, utan det är din man!!! När de våldgästar er tycker jag inta att du behöver vända upp och ner på det som du planerat att göra. Stanna hemma och ta det lugnt om det var det du tänkt göra, eller åk till en vännina (själv) som du t.ex. planerat. Det är din man som får ta smällen, om han inte kan säga ifrån till sin familj. Prata med din man!!!! Lisen

Jag tycker
Skrivet av Camilla
att det är helt ok! Kan inte du åka bort på sportlovet med erat barn? Antingen får mannen följa med eller vara hemma och roa sin yngsta syrra!


Kanske något att...
Skrivet av Eva-Ley
... ta upp med maken? Vet själv hur jobbigt jag tyckte det var när min då tonåriga svägerska kom på veckolånga besök, när mina var små... och hur sur svärmor var när hon fick höra att vi krävt att hon skulle hjälpa till lite och att vi sagt till henne när hon "spårade ur" lite... :) Visst, jag kan förstå svägerskan din, hon kanske gillar att umgås med dig. Men samtidigt är det ju viktigt att få henne att förstå att du inte kan göra samma saker nu som innan ni fick barn. Kanske nåt för din man att ta tag i, så att säga. Detsamma vad gäller att svärisarna bara bestämmer att "nu ska hon till er" - vill du inte ha besök, så säg det rakt ut! Vill du inte säga det till svärmor, så får din make göra det! Vissa fattar helt enkelt inte små vinker, utan kräver klarspråk, så är det bara... Hoppas allt rättar till sig för dig!

Precis som de andra..
Skrivet av gabbiz v.33
redan har skrivit så har du helt rätt i det du säger. Det är din mans familj och alltså hans ansvar att roa dem, planera deras besök och säga ifrån när det inte passar. Du måste ta den här diskussionen med din man direkt. Om han inte vill prata med sin familj om det här, planera då in en kortare resa (kanske hem till en väninna) de dagar på sportlovet då din svägerska tänkt komma. Då står han där med skägget i brevlådan när andra har planerat in åt honom vad han ska göra. Fruktansvärt respektlöst av din mans familj att uppföra sig så här. Men nu är du vuxen, även om du är yngre än svärmor och gift med hennes son. Det är dags att göra sånt som vuxna måste göra ibland, säg ifrån och stå på dig. Det är ditt liv, din tid, din familj, ditt hem och det är bara du och din man som bestämmer vem som ska hälsa på och när. Lycka till och var stark.

Som min terapeut sa...
Skrivet av Raggis
...det spelar INGEN roll vad (i mitt fall) din mans familj gör eller säger, du är redan sårad och irriterad och det blir en ketchupeffekt. Jag vet precis vad du talar om och du måste sätta gränser innan det är försent Det är mitt enda råd jag ger dig Lycka till


Du är minsann ingen elak svärdotter!
Skrivet av Evangelina
Har väl aldrig hört på maken så fräckt! Din mans släktingar får väl anpassa sig till er när de kommer och hälsar på! Du ska ju sköta om din bebis och se till hans/hennes bästa och det är minsann ett heldagsjobb (tycker i alla fall jag med 11 månaders bebisflicka!). Kräva att du ska vara nån slags fritidsledare för din svägerska, dessutom! Har de ingen skam och hänsyn i kroppen alls?! Om du inte vill säga ifrån själv, tycker jag att din man kan göra det. Står han på din sida i det här? Hoppas det. Han får ta sitt ansvar för ditt och ert barna välbefinnande, helt enkelt! Lycka till!

Tack för era snabba svar!
Skrivet av Elaka svärdottern
Det värmer verkligen att läsa dem. Jag håller med om att det egentligen borde ligga på min man att ta detta med sin familj men det har gått sådär när jag tagit upp det med honom. Han har dålig kontakt med sina föräldrar och klarar absolut inte att ta konflikter med dom. Pga den dåliga kontakten med föräldrarna har han också en lite knepiga relation med sina syskon. Det är mycket stor åldersskillnad och de känner inte varandra särskilt väl samtidigt som min man tycker att de borde stå varandra nära och stötta varandra pga de knepiga föräldrarna. (Men hans syskon kan inte se några fel hos föräldrarna så det blir bara strul hela tiden) Så när jag säger att jag tycker hans syskon kommer hit för ofta eller att jag vill att han ska vara hemma när de kommer hit så säger han att han förstår mig men jag märker ändå att han tar illa upp och blir lite sur för att jag inte vill umgås med hans syskon. När jag jämför med mina syskon och säger att min man inte skulle tycka det var så kul att tillbringa flera dagar själv med dem så verkar han i och för sig förstå vad jag menar men han har ändå svårt att handla efter det. Han kan helt enkelt inte säga nej till sin mamma eller sina syskon. Men, efter att ha läst era svar, har jag nu alldeles precis pratat med min man om sportlovet och sagt att jag inte vill träffa hans syster. Och min man sa att han ska ringa sin mor ikväll och säga att vi är upptagna och att det inte passar att systern kommer. Det känns jättebra! Jag hoppas bara att det verkligen funkar! Tyvärr har jag en känsla av att svärmor kommer att säga att systern blir så ledsen osv och spela på min mans dåliga samvete men vi får väl se...

Återkom..
Skrivet av gabbiz v.33
gärna och berätta hur det går, om din man tar tag i situationen o.s.v. Lycka till.


Jag skulle ha tänkt annorlunda
Skrivet av PF
Jag skulle ha tänkt annorlunda men jag är ju inte du och du har rätt att ha dina egna känslor. Framför allt håller jag med dig när det gäller att de planerar saker utan att fråga dig först. Självklart ska de ha den respekten för dig att de frågar. Men så till tonårsflickan. Jag skulle se det som en stor förmån att få ha en tonårsflicka som dessutom var min släkting boende hos oss under loven och även i veckorna ibland. Ni kan se det som en förmån istället för en belastning för det blir ju på sätt och vis en träning för er att ha tonåringar också vilket ni också kommer att ha en dag fast man inte tror att det ska gå så fort när man ser hur små de är. Jag kan inte hjälpa det men jag blir faktiskt lite avundsjuk på er att ni får ha tonårsflickan hos er så mycket. Barn och ungdomar är så roliga att ha även när de är besvärliga och de ger en ett så mycker rikare liv. Sköt om tjejen och reta inte upp er på henne.

Nej
Skrivet av Carola m. Nova
Jag håller inte med dig riktigt. Visst är det härligt att umgås med tonåringar. Jag har jobbat som lärare i 10 år, så jag vet. Men tonårsflickor KAN vara genomjävliga oxå, framförallt om de inte har fått "lära sig att veta hut". En liten (jävlig) fundering... orkar inte föräldrarna med dottern och tycker att det är SÅÅÅ bra att kunna skicka henne till er över lovet?

Svårt..
Skrivet av gabbiz v.33
att tänka så när man känner att ens egna önskningar blir överkörda hela tiden. Hur kan man uppskatta någons sällskap när man inte fått vara med och bestämma formen och utsträckningen för umgänget själv? Säger inte att det är systerns/svägerskans fel att "Elaka svärdottern" (som verkligen inte är elak) tycker att det är jobbigt att ha henne på besök. Det handlar nog mindre om hur dessa människor är när man umgås med dem, än det faktum att svärdottern här blir överkörd samt har en man som inte tar sin del i konflikten. Om svärdottern fått välja graden av umgänge själv, och om hennes man hade haft vett att stanna hemma när det är hans familj som kommer, så hade hon säkert stått ut med att umgås lite med dem.


Ditt svar får mig att fundera
Skrivet av Elaka svärdottern
och ger mig dåligt samvete, för saken är den att jag _kan inte_ se min svägerskas täta besök som en förmån. Nej, jag tycker inte illa om henne, även om sättet hennes föräldrar sköter besöken på tyvärr gör mig så irriterad att det i viss utsträckning går ut även över svägerskan. Men jag tycker inte att hennes täta besök berikar mig. Det låter fruktansvärt när jag skriver så och jag ska försöka förklara mig. Först måste jag säga att jag tycker inte om "barn" - jag tycker om människor. Visst är barn ofta mycket intressanta människor som är rätt lätta att tycka om, men det finns barn, precis som det finns vuxna, som jag har så lite gemensamt med att jag inte tycker speciellt mycket om dem. Alltså kan jag inte tycka om min svägerska bara för att hon är tonåring. Hon är bortskämd och behandlas av sina föräldrar och syskon som om hon vore mycket yngre än hon är vilket har gjort henne ganska barnslig och krävande eftersom hon utgår från att alla gör som hon vill. Det är inte hennes eget fel men det gör det svårt att umgås med henne. Och jag har hemskt svårt att ta hand om en tonåring som inte är min och som har helt andra vanor än vi har i min familj (både min gamla familj med mina förldrar och min nya familj med min man och vårt barn) samtidigt som jag tar hand om mitt lilla barn som är ett halvår gammal. Jag _vet_ att jag inte borde reta upp mig på min svägerska men jag gör det ändå när hon kommer upp på mornarna och sätter sig vid bordet och förväntar sig att jag ska fixa frukost åt henne, jag gör det när jag måste skala hennes kokta potatisar åt henne för att hon säger att hon inte kan. Jag retar mig på henne när hon går in och väcker vår lilla pojke fast jag precis sagt åt henne att han måste sova lite till. Jag kan inte låta bli att tänka att det är inte min sak att sköta om henne. Hon är inte min dotter, inte min syster. Jag har min familj som jag vill sköta om. Jag har inte lust att ta hand om någon annans tonåring. Fast jag vet att jag _borde_ tycka mer om henne och tycka att det var givande att få umgås med henne - men jag gör inte det.

Nej!!
Skrivet av Cia
Ha inte dåligt samvete för att du tycker såhär! Säg ifrån nu och linda inte in det för mycket. Prata med din man igen så att han står bakom dig (el bredvid) till 100%! Har hans släkt inte backat av era "hintar" ännu så kommer de aldrig att göra det. Svägerskan är tonåring och inte van vid att hjälpa till men hos er är det era regler som gäller. Sätt henne i arbete vettja! Sluta serva henne. Blir hon hungrig får hon hitta till kylen själv. Kan hon inte skala sina potatisar själv så får hon ju äta dem med skal på. Bortskämd eller inte det är dags för henne att ta lite ansvar och då kanske hon inte vill komma så ofta heller...

om du tänker så här
Skrivet av Monica
vänd på det hela och tänk dig att det är DU som åker till nån av din mans familj/släkt. Skulle de godta att du ringde ena dagen och sa jo jag kommer och hälsar på er i morgon och jag stannar 3 dagar. Vad skulle de säga?? Jag tycker din mans släkt är OTROLIGT fräcka som gör så här. Tror de att du ska roa alla bara för att de inte vill vara hemma utan åka bort. Låt dig inte utnyttjas mer!! Säg nej........ Jag blir så arg att höra hur de är mot dig/er. Jag har varit föräldraledig i nästan 2 år och inte ringde min smabos släkt och bjöd in sig själva. Nej det var snarare jag som åkte bort och hälsade på släkt och bekanta då och då. Jag tycker din man ska hjälpa till att sätta stopp NU. Monica


Hej!
Skrivet av jojo
Jag tycker du ska strejka när hon kommer. Sluta laga mat, ät mackor/ät mat du gömt och ge ditt barn den mat han behöver. Ta med dig lillkillen och hälsa på dina kompisar eller släktingar. Gör det DU vill! Din mans släkt är hans problem. Visa det tydligt för honom genom att vara olydig. Ibland behöver gubbar se våra känslor i praktiken, de har lite svårt att förstå bara ord. Skickar styrka

oj oj oj
Skrivet av sara
skulle precis in här och skriva ett inlägg om precis samma dilemma, åtminstone samma allafall. det är urjobbigt verkligen att ha människor hos sig i flera dagar när man är så olika. Vi har besök varje helg eftersom både min o min sambos familj finns på 20 mils avstånd, frånskilda med syskon. för mig rör det sig om en ren kulturkrock ang. allt; mat, tvprogram, språk m.m. Mitt råd till dig är att säga till din man att du inte orkar med så mycket besök. Hoppas han är på din sida annars kan det bli knepigt. Det är totalt respektlöst av din svärmor och svägerska att stövla på det där viset! Kräv din mans stöd, han får säga till dem!!!!

Trött på min mans familj!

Helt OK..............

Jag tycker

Kanske något att...

Precis som de andra..

Som min terapeut sa...

Du är minsann ingen elak svärdotter!

Tack för era snabba svar!

Återkom..

Jag skulle ha tänkt annorlunda

Nej

Svårt..

Ditt svar får mig att fundera

Nej!!

om du tänker så här

Hej!

oj oj oj

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information