Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vilken gemenskap, va?!

Skrivet av C med 3
Nu är snart hela den sk familjehögtiden julen över.
Inte har vi haft nån större gemenskap med familjen inte. På julafton var mina föräldrar o syskon hos oss och delade ut klappar och fikade och det är allt.
Innan jul var vi en kväll till svärfar och en kväll till svärmor...
Är väl egentligen mest mina egna föräldrar som jag retar mig på. Vi bor alla i samma stad så avständet är ju inget problem. De vet också att de är välkomna här, vi är inte ovänner eller så.
Jag har inte mått så bra under hösten och har sökt hjälp inom vården för det. Har inte gått in i väggen, men kommit ganska nära den, om ni fattar. Berättade det för mamma som inte hade nån förståelse alls för detta. Sårade mig ganska mycket kan jag säga. Detta hände några veckor före jul och hon har inte ens nämnt det sen dess, inte frågat hur jag har det, om vi behöver nån hjälp eller så. Ingenting!! Blir så less nu och ledsen med. Frågar man om hjälp så får man en suck till svar...Tycker mina föräldrar känns både egotrippade och helt utan empati. Känns inte roligt att tänka så om sina egna föräldrar.
Som tur är har barnen en pärla till farmor som mer än gärna är barnvakt, och det är ju en glädje.
Fast det känns ju i hjärtat att ens egna föräldrar är så ointresserade av barnbarnen och mig med.
Svar på tråden: Vilken gemenskap, va?!

När du menar hjälp

Skrivet av  Babbel
Är det att ni behöver barnvakt och dina föräldrar inte finns till hands?
 

Ja fast...

Skrivet av  C med 3
inte bara det! Egentligen är det väl lite omtanke jag är ute efter.
Barnvakt är ju ett sätt att hjälpa. Då skulle jag o mannen kunna göra nåt tillsammans, vilket vi kan göra alldeles för sällan.
Bara att kunna prata med dem skulle vara en hjälp.
 

Jag förstår det

Skrivet av  Babbel
Vi hade ingen barnvakt alls när vi hade småbarn.

Kan berätta att när man är upp i det så är det skitjobbigt. Man vet inte ibland hur man ska gå vidare till nästa dag.

Men nu med facit i hand, så kan jag säga att vi vuxna har blivit starkare i vår roll som föräldrar, och nu med tonåringar har vi en klart bättre relation till våra barn än många andra, just för att vi var "tvugna" att ta itu med det jobbiga.

Så försök tänka lite så, om det är någon tröst. Att ni går starkare ur det här än om ni fick barnvakt ofta och vid varje tillfälle ni behöver det.

Man tror inte det när man är uppe i det. Men jag har nu facit i min hand och är istället nöjd att vi inte fick den hjälpen vi hade behövt.
 

Tack men

Skrivet av  C med 3
nu tror jag ju inte att man per automatik blir en bättre förälder bara för att man är med sina barn 100% av alla dagar...
Däremot så tror jag att man blir en bättre förälder om man känner att man får lite eget utrymme ibland och möjlighet att göra lite vuxna saker nångång.
Tror heller inte att man genom barnvakt kan komma undan konflikter med sina barn. Min erfarenhet av 8 års mammaliv är att konflikter/trots/utveckling sker med förldrarna som bollplank - inte med barnvakter.
 

Vad trist!

Skrivet av  En annan mamma
Vi firade jul- och nyårshelgen bara vi i den lilla familjen, min man, jag och vårt barn. Visst kan jag också känna mig nedstämd inför jul som ju ofta tas för given som en familjehögtid då det känns som om "alla andra" firar med släkten, vilket vi aldrig har gjort. Ändå blev det en fin jul då vi tog det lugnt och umgicks bara vi tre. Hoppas ni ändå fick en fin jul trots allt!

Hoppas du snart kommer att må bättre!
 

Jo vi

Skrivet av  C med 3
hade en rätt fin och lugn jul i allafall.
Blir bara lite ledsen över att den äldre generationen inte verkar vara så intresserade av att träffa sina barnbarn. Jag har verkligen försökt leta troliga orsaker till deras agerande men i slutändan egentligen bara hittat en trovärdig förklaring, och det är tråkigt nog ointresse från deras sida...

Tack för ditt svar och omtanke!
 

Kram till dej!!

Skrivet av  Minne
Vet hur det är, och det enda man skulle vilja ha är lite förståelse och omtanke, men man möts av ointresse och prat om annat. Jag tänker på dig!!
 

Artiklar från Familjeliv