Min 10-åriga dotter

Min 10-åriga dotter
Skrivet av	Ledsen mamma
tog hål i öronen häromdagen och hon är verkligen JÄTTESTOLT över både örhängena samt att hon vågade göra det. Jag tyckte hon var jättemodig som trots att tårarna rann gjorde det.(Det var helt hennes eget beslut kan jag säga.) Hon visar örhängena åt alla som hon möter och igår då vi var till mormor så skulle hon stolt visa upp dem,och med stora förväntansfulla ögon hade hon lyft upp håret och sagt åt mormor att titta hur fin hon var. USCH sa mormor och fortsatte med sina göromål och flickebarnet hade blivit så chockad över den rena avsmaken som hon bemöttes med. Jag var inte själv med,det var en bekant som berättade detta för mej och dottern har inte sagt något men hon har inte visat örhängena åt någon idag. Har sån lust att ringa och fråga min mamma hur i h-e hon kunde säga så-vad menade hon riktigt och förstår hon inte hur sårad min flicka blev!!! Vet inte hur jag ska göra med dottern heller då hon inte själv sagt något om mormors kommentar. Hur hade ni gjort?? Ringt och skällt ner mormor och pratat med dottern eller?? P.S Jag vet att hon tycker det är obehagligt med örhängen men för den skull finns ingen anledning att kommentera på det viset
Svar på tråden: Min 10-åriga dotter

Förstår
Skrivet av Loppan
din reaktion. Jag hade frågat dottern vad mormor sa om dom fina örhängena och kollat vad hon svarat på det. Beroende på vad hon svarar då får man ju se. Men jag hade ändå ringt eller snackat ensam med mormor och frågat vad hon menar med det hon sa. Hon kunde ju tänkt sig lite för så hon inte sårar sitt barnbarn. Mormödrar och svärmödrar är lite klumpiga ibland.

Du kanske skulle prata mer med din mamma?
Skrivet av Kommunikatorn
För då hade du i förväg vetat var hon står i att hennes barnbarn tar hål i öronen. Kanske har du valt att inte lyssna när hon säger att hon inte tycker det är något bra val? Kommunikation.


Men
Skrivet av anonym
det har väl inte hennes mamma med att göra tycker jag. Mormor är ju inte mamma till sitt barnbarn.

Helt rätt
Skrivet av Kommunikatorn
Men nu hade hon lämnat sin dotter i mormoderns vård, utan att vara med själv som förälder. (Mamman var inte kvar, och då lämnar man faktiskt över ett ansvar på nästa vuxen.) Då borde hon kommunicera med sin mamma om vad som har hänt, i det här fallet hål i öronen, och pratat om det. Tycker du att det är så konstigt? Hur fick du ihop det jag skrev med att mormor skulle vara en mamma? Hon hade ju lämnat sitt barn hos sin mamma, och då måste man ju kommunicera. Menar du "anonym" att du lämnar bort dina barn till andra vuxna, inte pratar med de vuxna och sedan klagar om dom gör fel? hjälp

Oavsett
Skrivet av Mmaria
vem som har ansvaret om barnet har ingen vuxen rätt att såra ett litet barn!


Jag har inte sagt att det är rätt
Skrivet av Kommunikatorn
att såra ett barn. Hur läser du? Det är ändå mammans skyldighet att upplysa sin mamma om hur situationen är. Hade hon gjort det och berättat för mormor att hon var rädd men nu är stolt så hade mormor sagt något annat. Fattar du nu då?

Jag var i ett annat rum!
Skrivet av Ledsen mamma
Och hörde inget av ovan beskrivna händelse. Och oavsett så säger man inte så till en 10-årig flicka som är stolt över sina nytagna hål i öronen!! Jag vet vad min mamma anser om hål i öronen men aldrig hade jag väl kunnat drömma om att en 60-åring skulle vara så opsykologisk att hon säger sådär till en flicka i känslig ålder.

Dom är ju det
Skrivet av Kommunikatorn
Okänsliga alltså, dessa äldre som inte längre har några småbarn. Din mamma är inget undantag. Har själv en pappa som är odräglig. Men jag talar om det för honom och pratar mycket med barnen om vad han slänger ur sig. (Som mest har med övervikt och mat att göra. Vilket också kan vara rätt jobbigt.) Men om det inte går att prata med din mamma så får du förklara för dottern att mormor inte kan uttrycka sig rätt helt enkelt. Man kan ju knappast dressera en mormor... Har redan försökt, och det går inte.


Kommunikatorn.
Skrivet av anonym
Nu är du inne på ett helt annat spår anser jag. Du tar ganska hårt att jag har en annan synvinkel på det hela. Självklart kommunicerar man med den vuxna som ska ta hand om ens barn men mormorden var ju inte med när flickan tog hål i öronen. Utan det hade ju redan skett och man sårar inte ett barn på det viset som mormor gjorde. Även om mormor inte gillar hål i öronen kan hon ju för flickans skull vara lite glad för hennes skull. Förstår inte hur du kan anta att jag lämnar mitt barn till vuxna utan att kommunicera med dom, du känner mig ju inte ens, du vet inte ens vem jag är!!!

Förstår inte heller riktigt
Skrivet av Ledsen mamma
Kommunikatorns åsikter.Om jag lämnar över ansvaret till en annan vuxen (vilket jag i detta fall inte gjorde-jag var bara utom hörhåll i ett annat rum)och den vuxne kränker mitt barn på det ena eller andra viset-är det inte den vuxnes ansvar att se till att behandla barnet väl?? Oavsett om man är förälder eller inte så anser jag att alla vuxna har något slags ansvar över alla barn och då ingår naturligtvis att inte kränka barnet. Rätta mej gärna om jag missförstod dej!

Kommunikatorn
Skrivet av Mmaria
Måste hon upplysa mormorn om hålen i öronen för att undvika att mormorn säger ord som sårar? Varför? En vuxen kvinna borde ha så mycket vett och veta att ord som "USCH" är sårande.. Dvs mormorn sårade sitt barnbarn. Sen kanske det skulle vara smart att förvarna mormorn men oavsett hur det kan göras så ligger det på mormorn att reagera diskret. Att säga man inte tycker om hålen i öronen kan göras på otroligt många fler och bättre sätt än att med avsmak utropa USCH.


Hon kanske blev chockad?
Skrivet av Superwoman
Jag reagerade själv (inser jag i efterhand) väldigt "fel" när en kompis stolt förevisade sin treåring med nytagna hål i öronen (dessutom mitt i rötmånaden på sommaren). Jag blev helt svimfärdig av chocken (klarar inte av sår på barn och tyvärr har mina egna barn haft mycket svårläkta sår under somrarna med mycket antibiotika och elände som följd och jag har kompisar som fått riktigt vidriga infektioner i örsnibbarna efter håltagning) och pep halvt kräkfärdig något i stil med att "oj, jaha, hoppas att det går bra då". Förstod förstås sen att det INTE var den reaktionen hon väntat sig :-( Själv tycker jag nog att det är fel att "göra sönder" barnen i onödan med tanke på allergirisk, infektionsrisk och risken för sönderdragna örsnibbar och det är nog rätt många som tänker så. Då är det jättesvårt att uppbåda någon entusiasm inför just håltagna små öron. Jag tycker att du ska förklara för din dotter att många människor tycker att det är otäckt att göra hål i kroppen och att det nog var därför farmor reagerade som hon gjorde, för att hon tyckte att det var läskigt.

Ja
Skrivet av Ledsen mamma
Tycker också det är hemskt med småbarn som har hål i öronen,som klättrar och lever vilt och risken att fastna är stor. Jag har inte själv hål i öronen just för att jag faktiskt har obehag och det vet dottern om för om hon skulle ta hål så var det pappa hon fick ta med sej och även han som får sköta dem efteråt (det har gått jättebra).Men för den skull så tycker jag ju att hon är FIN och att hon var jätteduktig som vågade göra det trots mycket tårar.Och det har jag sagt åt henne många gånger också. Att min mamma skulle kunna häva ur sej något sånt var helt oväntat,det handlar ju inte om själva hålen-hade hon t.ex haft ny frisyr och mormor hade sagt något liknande hade jag blivit lika arg på henne.Man säger inte så bara.

Min mormor sa nåt liknande
Skrivet av ME med J&R
och tyckte det var hemskt trist att jag förstört mina fina, mjuka örsnibbar. Jag var också 10 och mormor var 79 då. Det sitter där än - inte att hon inte gillade det - men att man gjort nåt oåterkalleligt. Även om man tar ur örhängena och låter hålen växa igen så syns de ju. Okänsligt av mormor dock att uttrycka sig så till din dotter tycker jag, men på nåt sätt hör det till att möta även reaktioner som denna när man växer upp och blir stor. Fast jag tycker du kan trösta dottern och sen fråga din mamma varför hon sa så och inte tänkte sig för...


Ska göra det
Skrivet av Ledsen mamma
Jag vet inte hur illa vid sej hon tog av det men jag vet själv hur oerhört känslig jag var i den åldern och allt satte spår i åratal framöver.

Prata med dottern...genast...
Skrivet av Mamma J
Har själv i flera år inte varit rak i mina åsikter mot min egen mamma gentemot barnen just av den anledningen att jag inte vill svartmåla henne...men till slut brast bubblan...och nu har jag och barnen "rett ut" ett och annat och det är såååå skönt att slippa detta hemlighetsmakeri... Just nu är deet hemlighetsmakeri enbart gentemor barnens mormor, men sonen som bara är nio klarar det finfint... Vad som fick vår bubbla att spricka var att jag såg hur illa våra barn blev behandlade av mormor (elaka kommentarer och sådant jag inte la mig i när vi var där) och att de började må dåligt av det...men inte vågade säga något till mig (av lojalitet mot mig?mormor?) Det barnen frågade mig rakt ut var: -Men mamma om du också tycker att hon skäller fel-varför säger du då ingenting till henne...du är ju vuxen...Ja vad säger man? Jag insåg att jag offrade mina egna barn för att jag inte var vuxen nog att stå för mina egna värderingar inför min egen mamma... Varför ska du offra din dotters väl och ve för att mormor ska må bra? Tala om för din dotter att du har hört att mormor var dum mot henne när hon visade örhängena och fundera med dottern vad hon tycker att du borde göra åt det... Jag tror dottern blir glad över att få höra att du också tyckte att det var ett dåligt bemötande av mormodern...och sedan föreslå att ni inte pratar med mormor om det hela...för mormors skull... Barn är ganska kloka... Vill hon däremot att du ska prata med mormor, så får du ta tjuren vid hornen och göra det... Vem ska du stötta? Bara det att dottern slutade visa sina hål är väl bevis nog för att det skadade henne det mormor sa?

Ja det ska jag göra!
Skrivet av Ledsen mamma
Och hoppas flickan inte tagit det så hårt. Jag borde ta upp det med mormor för hon är troligtvis totalt omedveten om att hon sårar.


Har nu frågat
Skrivet av Ledsen mamma
"Vad sa mormor om dina örhängen" och dottern smålog och berättade att hon sa USCH. Så antagligen tog det inte så hårt i henne ändå fast jag tycker ändå det var vedervärdigt att säga så.

Skönt va?
Skrivet av Mamma J
Visade du din dotter att du tyckte att det var ett dumt svar av mormor? Aningen med ansiktsmimik eller suck eller prat? Men nu har du pratat om det och kanske kunde dottern nu släppa det hela...eller så var det du mer än dottern som gjorde en stor grej av det... Skönt i alla fall att det ordnade sig. Jag tror inte du behöver prata med din mamma om inte dottern for mer illa av det. Bra att träna lite på att säga saker högt ett tag innan man går på mormor som kanske sårar mer än du kan föreställa dig...

Förstorade inte upp det
Skrivet av Ledsen mamma
utan smålog bara likadant som dottern och vi konstaterade bara att "jaja" och så var det inget mer med det. Förklatade att mormor tycker ju det är lite obehagligt med hål i öronen och det visste hon ju. Men hon kunde ju ha tagit fruktansvärt illa upp och iom att jag vet hur känslig jag själv var i hennes ålder så var jag faktiskt orolig för att flickan skulle tagit lika illa upp. Men man lär sej och nu vet jag att mormor kan vara väldigt opsykologisk så jag får ha det i bakhuvudet.


Håller bara delvis med dig
Skrivet av Myran
jag tycker man skall försöka vara öppen mot varandra så långt det är möjligt, och definitivt ta upp en sådan sak med flickan som du beskriver. Men att inte ta upp det med mormor, varför då?? Det tycker jag är en lite underlig inställning. Klart att hon kanske blir sårad, men är hennes känslor viktigare än barnets, och är hon värd hänsyn men inte dottern? Ska en äldre person få häva ur sig saker till barn "bara därför att". Det är jag emot. Faktum är ju att det var en oförskämd sak att säga, som hon förmodligen aldrig hade sagt till tex en jämnårig väninna. Men mot barn är det inte så noga..? Nej det resonemanget förstår jag alls inte och jag tycker den formen av respekt är lite osund. Sedan behöver man väl inte riva upp himmel och jord för detta..det är inte det jag menar, att det skulle vara världens största grej. Men att bara sopa under mattan..nej.

Svarade du verkligen mig?
Skrivet av Mamma J
I så fall förstår jag inte riktigt vad du menar-för så tyckte jag väl inte?

Jo
Skrivet av Myran
Jo det gjorde jag faktiskt. Föreslog du inte att de skulle låta bli att tala med mormor "för mormors skull"? I annat fall har jag missuppfattat dig.


Då ska jag förklara mig bättre också...
Skrivet av Mamma J
Jag skrev mycket tydligt precis som du tycker i sista raderna att varför ta hänsyn till mormodern och offra sina egna barn? Det jag skrev om att inte prata med mormor var om flickan i sig ville så (i och för sig skrev jag att barn ofta är kloka) för att inte starta känslosvallningar ingen riktigt klarar av...ibland mår ju barnen värre av det tjaffs som startar "efteråt" än själva början...Det var i så fall för barnets skull man inte skulle prata med mormor. Ville flickan att mamman skulle prata med mormodern, så skrev jag att då måste mamman göra det...för flickans skull. Så tyckte jag hela tiden och det var väl kanske därför som jag inte trodde du skrev till mig! Men nu förstår vi kanske varandra bättre... Tur att du frågade-alla andra kanske också uppfattade det som om jag tyckte att det alltid är bra att inte vara ärlig mot mormodern...

Min 10-åriga dotter

Förstår

Du kanske skulle prata mer med din mamma?

Men

Helt rätt

Oavsett

Jag har inte sagt att det är rätt

Jag var i ett annat rum!

Dom är ju det

Kommunikatorn.

Förstår inte heller riktigt

Kommunikatorn

Hon kanske blev chockad?

Ja

Min mormor sa nåt liknande

Ska göra det

Prata med dottern...genast...

Ja det ska jag göra!

Har nu frågat

Skönt va?

Förstorade inte upp det

Håller bara delvis med dig

Svarade du verkligen mig?

Jo

Då ska jag förklara mig bättre också...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information