Oengagerade släktingar (lååångt)

Oengagerade släktingar (lååångt)
Skrivet av	ensam och ledsen
Hej! jag och min sambo har två barn. Min sambo kommer från ett annat land och har inga släktingar här. Jag har mamma och hennes sambo, ingen kontakt med min far samt 6 halvsyskon. Min mamma har varit sjuk sedan -89 i fibromyalgi och har ständig värk och yrsel. De bor ca 8 mil från oss och kommer på besök på barnens födelsedagar och min samt till julafton. Däremellan ringer hon då och då och frågar hur det är med oss. Ber aldrig att få prata med barnen på telefon. Hon erbjuder sig aldrig att vara barnvakt och jag drar mig för att be henne eftersom hon inte är frisk. Ber henne kanske en högst två ggr per år. För två månader sedan var min sambo bortrest i en hel månad och jag var ensam med barnen med allt vad det innebär eftersom jag jobbade 80% 3 mil bort. Min mamma ringde en gång under den tiden. En gång på slutet ringde jag och undrade om hon kunde komma och vara barnvakt till dottern som varit sjuk några dagar eftersom jag kände att jag behövde jobba. Hon sa att hon hör av sig om hon kan ordna med skjuts hit. Efter två dagar ringde jag och frågade om hon var sur eftersom hon inte hört av sig. Men nej, hon sa ju att hon skulle höra av sig OM hon kunde ordna med skjuts, vilket hon då inte kunde. Tycker att hon kanske kunde ha ringt ändå, om så bara för att höra hur det var med dottern men nej. På nyår brukar jag allid ringa och säga gott nytt år vid tolvslaget. Tänkte att jag skulle se om hon ringer ifall inte jag gör det. Det gjorde hon inte - jag ringde idag. Min syskon ser jag inte heller till - de varken ringer eller kommer. Tycker väl att det är tråkigt eftersom jag har barn och .....ja vad vet jag. Det är tråkigt att aldrig få någon avlastning med barnen men det är inte det värsta mest ledsen är jag för barnens skull. De saknar ju släkt. Har bara mig och min man att ty sig till. Funderar nu på att skriva ned alla mina tankar i ett brev och skicka till min mamma men jag vet inte. Jag har aldrig ifrågasatt hennes sätt. Jag har aldrig tyckt mig ha rätt att ifrågasätta henne eftersom hon ju inte är frisk. Men ibland orkar hon ju med en massa och en helg med barnbarnen varannan månad skulle hon väl kunde orka eller är jag känslig ?!
Svar på tråden: Oengagerade släktingar (lååångt)

Svårt
Skrivet av Marie med fyra busar + en imagen
Tycker kanske att du förväntar dig lite väl mycket av din mamma vad gäller barnpassning. Däremot skulle hon ju kunna höra av sig per telefon lite oftare, men det kanske hon inte orkar, vad vet jag? Jag sitter delvis i samma sits som du på det sätt att min släkt bor 50 mil bort och är totalt ointresserad av min familj, samt att makens föräldrar är döda och han har mycket äldre syskon som firar alla högtider med sina vuxna barn. Så vi blir lite utanför under alla storhelger. Visst förstår jag att du vill ha avlastning, men är din mamma frisk nog att klara av det? Kanske svårt att ha sådana krav på henne när hon inte vet hur hon mår från en dag till en annan. Hur är det med dina syskon, har hon mer kontakt med dem? Vad jag förstod så verkar inte de ha barn så man skulle ju tro att första barnbarnet skulle intressera henne mer. Och kanske även syskonen. Som sagt svårt att svara på, men om du tror att det skulle hjälpa tycker jag absolut att du skall skriva ner alla tankar i ett brev som hon kan få vid tillfälle. Kramis

Förstår dig!
Skrivet av C med 3
Läs mitt inlägg nedan så fattar du varför... Tycker nog egtntligen inte att du har för stora krav på din mamma men ni kanske kan gå halva vägen var? Typ att hon kommer hem till dig och är med barnbarnen där? Då skulle du kanske kunna komma ifrån lite i alla fall. Inte blir det samma som en barnfri helg men kanske i alla fall bättre än inget?


Det känns som
Skrivet av ensam och ledsen
att det mest är ointresse från hennes sida. Jag vill inte vara elak eller egoistisk på något sätt men jag tror att sjukdomen även har blivit en sjukdomsvinst för henne. Bra ursäkt för att slippa engagera sig. Härom månaden tillbringade hon flera dagar hemma hos en vän och hjälpte henne med renovering av hennes hus. Och som jag sa i mitt inlägg så var jag ensam en hel månad och hon ringde bara en gång. Kanske hade varit ett bra tillfälle att komma hit en helg och umgås med mig och barnbarnen. Alltid när jag har varit hemma hos min mamma över en helg t.e.x. så är det jag som har tagit ansvar för barnen hela helgen. De har inget att göra där eftersom hon inte alls engagerar sig en liten stund ens. Jag får ta med dem ut och hitta på saker så att jag snarare blir mer belastad än om jag hade stannat hemma. Hade hon varit intresserad så hade hon ju visat det - hon är ju inte ensam med dem utan jag finns ju till hands. Tråkigt men så är det! Hon pratar ofta om hur hon alltid fick ta hand om oss ensam då vi var små. Att hon inte hade någon hjälp från sin mamma etc etc. Känns ibland som om hon tycker att jag också måste klara mig själv. Jag kommer att skriva brevet så småningom. Bättre att rensa luften än att gå och grubbla hela livet.

Tråkigt att det är så!
Skrivet av C med 3
Förstår precis hur du menar. Men om Hon kommer hem till dig så slipper du ju merarbetet som det innebär att packa, sova borta etc? Tycker nog att du ska fråga rent ut om hon vill göra det och även varför inte, om svaret blir så. Skulle ju inte bli så betungande för henne direkt och ändå vara sån stor hjälp för dig. Sen ghar ju allt flera sidor, har jag lärt mig. Det hon säger och gör kanske du uppfattar på helt fel sätt. Kanske tror hon på nåt sätt att du klarar dig så bra utan hennes hjälp, vad vet jag? Ibland krånglar vi till det för oss, analyserar tonfall osv istället för att rent ut fråga vad nån menar. Jag är nog inte till stor hjälp för dig här, men jag hoppas att det ordnar sig för dig

Oengagerade släktingar (lååångt)

Svårt

Förstår dig!

Det känns som

Tråkigt att det är så!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information