Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Svärmor sätter inga gränser

Skrivet av Angelica
är så trött på min svärmor. Spec nu efter julen. Det finns inga gränser för hur mycket dumma, oanvändbara och dyra julklappar hon kan köpa till vår son som är 5 år. Eftersom han hade önskat sig saker om spindelmannen fick han i stort sett bara sådana saker. vad har man dem till. Flera av dessa figurer har han inte lekt med en enda gång sedan i juals. Varför inte köpa någon vettig och pedagogisk grej som utvecklar honom. Den här typen av saker bara inbjuder till aggresiva lekar, anser jag. (Typ spindelmannenhandske som skjuter missiler). Dessutom har hon till nästan varje gång hon träffar vår son köpt någon ny grej. Vad ska han med allt till? Han lär sig inte att vara rädd om sina saker, för det kommer nya hela tiden.
Dessutom låter hon sonen bestämma allting. Vill han ha en ny kaka får han så gärna det fastän den förra inte är uppäten. Vill ahn leka med henne får han det fasrän hon är upptagen med annat.
Jag kan inte säga ifrån, för hon skulle inte förstå mig. I st skulle hon bara bli sårad, eftersom allt bara är gjort av välmineng.
Svar på tråden: Svärmor sätter inga gränser

Du måste nog prata med henne om detta!

Skrivet av  Superwoman
Det blir säkert inte bättre av sig själv. Men du kan ju säga till svärmor att du är jätteglad åt att din son har en så engagerad och generös farmor, men att du tycker att t.ex. spindelmannenleksaker inte är så lämpliga. Säg precis som du tycker, att du hellre vill att sonen får hållbara och användbara leksaker någon enstaka gång, än en massa prylar som han bara tröttnar på. Förhoppningsvis blir hon mer glad av berömmet än sårad av kritiken!

Vi har lite samma situation fast kanske inte i samma grad, men som tur är är mina svärföräldrar ganska lyhörda. De tycker nog att jag är lite tråkig ibland men oftast gör jag som jag ber dem i fråga om barnen (ibland händer det att de "glömmer bort" vad jag har sagt när det har gått några månader, och då får jag vara framme och påminna lite finkänsligt om vad jag och min man tycker, men på det stora hela går det bra).

Det här att de låter barnen bestämma känner jag också igen. Det är irriterande men jag tänker som så, att när jag är med så säger jag själv ifrån. Och när jag inte är med så får väl svärmor och svärfar göra som de vill - jag tror egentligen inte att ungarna tar skada. Men ifråga om kaksituationen som du nämnde så skulle jag själv gripit in och sagt ifrån: Man tar inte en ny kaka förrän man ätit upp den man hade! Du har ju all rätt att uppfostra ditt barn även när svärmor är med.

Att svärmor reser sig mitt i en mening för att sätta sig på golvet och leka med ungarna för att de ber om det, känner jag också igen. Jag tycker att det känns trist för dels vill jag faktiskt att vi vuxna ska kunna sitta och prata och dels vill jag inte att mina barn ska domdera runt folk på det sättet! Så om vi t.ex. sitter och äter så brukar jag reptilsnabbt säga åt ungarna när de kommer och tjatar (innan svärmor hinner resa sig :-), att nu sitter vi och äter, nu får ni leka själva!

Ja, det är inte alltid lätt att ha engagerade, generösa svärföräldrar *s* - men man får väl vara glad att man inte har motsatsen!

 

Ojojoj

Skrivet av  Anette
"Att svärmor reser sig mitt i en mening för att sätta sig på golvet och leka med ungarna"

DET skulle ALDRIG hända.
Svärföräldrarna var upp på julafton för att äta frukost hos oss och lämna julklappar. I år blev det pengar... Förr om åren har de fört över pengar och jag har köpt och slagit in och sen har de fått ge julklapparna.
De frågar knappt ens om vad barnen fått mer i julklapp. Man kan ju tycka att de kunde fråga nåt i alla fall. De går mest omkring och pratar om barnen i 3:e person... Och sen ska de sitta och fika och vuxenprata... Vilket har resulterat i att barnen tar inte så stor notis om dem när de kommer. Jag märkte inte ens att barnen märkte när svärisarna for igen. Inget av barnen frågade nåt.
Däremot:
En kompis till sambon och hans tjej var upp över nyår. Kompisen är 25 och jättesnäll mot barnen, spelar spel med dem och pratar med dem och är allmänt intresserad. Frågar på skoj om de inte kan få låna med dem till Stockholm några dagar. ALLA 3! Och vi har inga lugna barn vi...
Dagen då sambons kompis skulle åka hem var flickorna hos en kompis och när jag ringde dit för att säga att vi hämtar snart så frågar de om sambons kompis åkt redan, de skulle ju velat säga hejdå.
Så fort vi andas nåt om att farmor och farfar skulle ha barnen slår de ifrån sig och säger att "det går inte" och "det skulle de aldrig klara" och "de är alldeles för vilda" och "kanske nån av flickorna då men aldrig lillebror" och "vad skulle de göra" och "det blir ju så tråkigt hos dem" och "ojojojojoj". Man blir så trööööötttttt.
 

Det har sagts...

Skrivet av  Bea Bom
att mor- och farföräldrar har privilegiet att göra allt som en förälder gör - bortsett från det som är tråkigt eller jobbigt. Och nog låter det så hos er - farmor ger presenter jämt, leker jämt och säker aldig nej... Nu undrar jag bara ... tror du verkligen din son far illa av det? Om han har en mer \'normal\' (vad det nu är...) relation till dig och till sin pappa så kanske en supersnäll lekfarmor bara livar upp?
 

Fast detta med skräpleksaker är ju jättetrist!

Skrivet av  Superwoman
Jag vet att mina svärisar tycker att det är helt OK om leksakerna de ger bort inte håller så länge. "Allt måste väl inte vara så hållbart" säger svärfar. Lätt för honom att säga! Han får ju bara se ungarnas glada miner när han ger dem presenter. Det är ju jag som får trösta dem när de gråter när leksakerna går sönder efter en timmes lek... :-( (för att inte tala om hur ledsna de blir när jag, den elaka mamman, tar ifrån dem sakerna när de får livsfarliga saker, avsedda för mycket äldre barn).

Och jag vet inte hur mycket tid jag lägger ner (min man med) på att med alla medel försöka laga dessa kassa skitleksaker bara för att ungarna inte ska behöva bli så ledsna och växa upp i tron att leksaker ska gå sönder och kastas bort efter ett par dagar.
 

Oftast

Skrivet av  Loppan
är det så med mor och farföräldrar, dom skämmer bort sina barnbarn av kärlek till dom. Huvudsaken är ju att barnen vet vad som gäller hemma med mamma och pappa tycker jag. Min egen mamma är ganska bra med det här för hon är jättenoga med att samspela med mig och min sambo. Det vår son inte får göra hemma får han inte göra hos dom osv. På det viset vet vår son exakt vad som gäller.
 

Det är inte lätt

Skrivet av  daisy
men jag förstår dig, vi har samma problem, fast med min mamma och mormor i det här fallet. Det finns nog inte så mycket man kan göra mer än att förklara vad ni/sonen önskar sig så att det kanske blir rätt. Annars kanske det är så att ni häslar på henne relativt regelbundet, och då hade jag frågat om det går att lämna kvar några saker hos svärmor, få det att låta som om att det är jättekul för sonen att ha saker att leka med där, att det blir speciellt osv.

lycka till
 

jag resonerar som så

Skrivet av  Emma me elma
att hos svärisarna gäller deras regler. Hos oss våra.
Bara för att en i omgivningen kring ett barn är så så innebär det inte att barnet "lär" sig saker.

Dina regler lär honom !

Elma får oxå ta ny kaka hos mamma, får grejjer o får göra saker hon inte får hemma. Men det är deras regler o hos dem gäller det!

Kramen Emma
 

Håller med dig till viss del...

Skrivet av  Anette
Det tycker jag är ok så länge barnet inte tar med sig ett ev. dumt beteende hem eller någon annanstans. Så länge det används hos farmor och det är farmor som om några år får ta konsekvenserna kan hon gott hållas.

Ang. leksakerna är det lite svårare. Jag hade nog gömt undan de leksaker jag inte gillade och/eller de han inte leker med. Undrar farmor kan man ju säga att man kör med Anna Wahlgrens metod att plocks undan en del och byta efter ett tag.

Fast jag har också lite svårt för det där med att hos andra gäller andras regler. T.ex. sånt som "man äter upp allt på tallriken, basta!", "farmor får hota med utebliven tomte om inte barnet gör si eller så", "man äter maten först och dricker sen", "inga grönsaker före maten".
Extrema exempel kanske nån tycker men det är ungefär vad jag har hört hintats om hos oss.
 

Gömma undan leksaker

Skrivet av  Angelica
Gömt undan leksaker har det hänt att jag har gjort och det visar sig för det mesta att sonen aldrig mer frågar efter dem. Jag är dock lite kluven :
Vad lär han sig av det? Att man leker ett tag med varje sak , sen behöver man inte bry sig om den längre. Det kommer ju hela tiden nya....jag skulle önska att han har ett fåtal riktigt bra saker och lärde sig värdesätta dem. Så hade jag det när jag var liten. jag minns en massa saker som jag var jätterädd om och fortfarande inte vill slänga. Jag undrar om sonen kommer att minnas några speciella grejer eller om mängden förtar glädjen.
Även om man kan gömma undan en del olämpliga grejer så har ju sonen ändå varit med och tagit emot dem. dvs. blivit van vid att få en massa dåliga plastgrejer.
Tycker att det är ett sådant slöseri med pengar, inte bara svärmors utan "världens". barn svälter och dör, men vi har en massa onödiga plastleksaker som vi inte vill ha men ändå måste husera.
 

Du har alldeles rätt

Skrivet av  Anette
och det bästa är väl om farmor lät bli att köpa dem alls.
Antingen får man ta det den hårda vägen eller den smidiga vägen. Prata med farmor eller gömma grejorna (kanske sälja dem på beg. marknaden) om man inte alls vill att han leker med dem eller be farmor ha dem hos sig (om det är ok att han leker med dem där). Kanske t.o.m. farmor upptäcker att det blir bökigt att ha alla grejor hos sig och köper mindre...?
 

Ja det där sista det

Skrivet av  Emma me elma
håller jag kanske oxå med om. Fast jag hoppas naivt att det är extremt ändå.

Leksaker gör vi som så med att det stannar där!
Hos oss har vi inte vissa saker (tex saker man skjuter andra med, eller slåss med) så då stananr det där isf. Nu har hon inte fått sånt för bägge sidor är emot det med;)

En sak jag är noga med dock är alla dessa J_A manga filmer. Svärisarna är japaner o de filmerna är på tok mer våld i:(

OM mitt barn tar hem dumma grejjer därifrån så gäller iaf våra regler hemma o så är det bara. Det har hon lärt sig fort;) De är flexibla de små;)
 

Hupp då.

Skrivet av  Anette
Mangafilmer...? Gills Pokemon, Digimon och Yu-Gi-Uh som manga? Bara Yu-Gi-Uh kanske? dottern som är 8 gillar dessa och i ärlighetens namn har jag aldrig ens tittat på Yu-Gi-Uh. Lillebror som är 4 tittar en del, men har inte så mcyekt tålamod.
Själv är jag glad att vi inte har Cartoon, Nickelodeon, 3:an och 5:an. Farfar och farmor har kabel och de har aldrig tittat på kanalerna så de fattar inte hur mycket våld där är. Eller så tycker de att tecknat är för barn oavsett vad som visas?
 

Jo det är de

Skrivet av  Emma me Elma
inräknade i med.
Fast det finns såklart värre o mildare varianter där med.
Elma får inte kolla på nått av dem. Eller får o får. Vi har det itne hemma så det är inte aktuellt;)
 

"Livets efterrätt"

Skrivet av  Malinau
Så sägs det att det är att ha barnbarn. På något sätt är det ett privilegium att få skämma bort sina barnbarn. Det gjorde mina morföräldrar (farmor bodde långt bort). Hemma gällde strängare regler. Inga problem.

Min pappa är en ordentlig människa, men visst skämmer han bort min son ibland så det står härliga till. Sonen får mycket mer vad han vill och när han vill med sin morfar än med mig eller pappan. Men inte tar barnet någon skada av det. Så länge gränser sätts där de ska så ser jag inget problem med det. Var du istället tacksam för engagemanget och vänligheten, tycker jag.
 

Måste få säga..

Skrivet av  Ika
Många här tycker som jag gjorde förr att man kan ha olika regler för mor/farföräldrar och för hur det är i den egna familjen. Barnen förstår då att det tex får ta ny kaka innan den gamla är uppäten hemma hos farmor, men inte i den egna familjen, att farmor kan laga specialmat om inte den vanliga duger etc.
Våra barns farmor är precis sån, och vi tyckte inte var så farligt, utan hade våra egna ordentligare regler hemma. Det hjälpte inte. Nu är allt vi hör:
-"Jag vill inte ha potatis, farmor lagar alltid makaroner till mig om jag vill ha."
-"Jag slipper äta upp hos farmor"
-"Jag måste inte säga tack för maten hos farmor"
Och tack vara att detta späs på hela tiden de är hos farmor (ofta) så slutar de inte. Vi har tagit ett antal seriösa snack med min svärmor, men det går inte in, det har nog gått för lång tid sen hon började. Vi sa ju inte till i början för vi förstod inte att det inte skulle gå över, vi trodde att bara vi var tillräckligt principfasta hemma så skulle det gå ändå. Det funkade inte.
Det kanske funkar för någon annan, vad vet jag. Det jag vill ha sagt är att man måste säga tii på skarpen i tid!
 

Skillnaden

Skrivet av  Malinau
Om barnet är mycket hos farmor (eller någon annan) så är det nog ett större behov av att hålla gemensamma regler. Om barnet däremot bara träffar sin far- eller morförälder då och då tror jag inte att det är samma sak. Så även den aspekten ska man ta hänsyn till. Hur stor del av barnets uppfostran har de påverkan på.
 

Du sätter inte gränser

Skrivet av  Mustardseed
mot din svärmor skulle jag säga. Om det här är ett så stort problem för er så måste du och din man sätta gränsen mot svärmor. Var tydliga med varför ni tycker det är ett problem. Det håller inte att gå runt och vara irriterad på hur hon hanterar sonen och sen inte våga säga nåt för att hon skulle bli sårad.
 

Vi borde vara tydligare

Skrivet av  Angelica
Vi borde vara tydligare, jag vet. Jag tänker för mig själv inför varje besök hos dem att nu j-r ska jag säga ifrån. Men sen när vi kommer dit påminns jag återigen om hur olika tankesätt vi har hon och jag.. Jag skulle inte komma någon vart med mina argument. Hon köper det inte utan hänvisar till att hennes egna barn minsann inte har tagit någon skada. Jag har själv läst en del om curlingföräldrar och om hur barn påverkas av inte få gränser, men att hänvisa till auktoriteter vore som att gräva sin egen grav. Hon har inte det minsta tilltro till undersökningar och forkning. Hon är så säker på att hennes egen lilla värld är den bästa.Min sambo har också svårt att säga ifrån "för hon är så känslig och tål inte att se att vår son får nej och inte får som han vill". Hon skulle offra livet för honom. I st blir det jag som blir den motsträviga, tråkiga, elaka som alltid säger nej till roliga saker dvs som tar konflikterna med sonen. Det gör henne än mer "snäll" mot honom. Jag vet ingen mer konflikträdd än hon. Jag tror att hon tror att jag alltid är på så dåligt humör att jag tillrättavisar vår son och säger åt honom. Det är mest den sidan hon ser, men jag känner att jag måste markera. Den som tiger samtycker.