Hjälp - gravid igen

Hjälp - gravid igen
Skrivet av	Erica
Jag har tre barn som är 8, 6 och 1 år. Jag har haft svår foglossning och mått allmänt risigt under de två sista graviditeterna. Under min sista graviditet sa min läkare rent ut att jag nog inte borde skaffa fler barn, eftersom jag var i princip sängliggande de sista månaderna. Jag blev ledsen eftersom jag inte kände mig riktigt "klar", men vill samtidigt inte gå igenom den plågan det innebar att vara gravid en gång till. Jag orkar ju knappt ta hand om mina andra barn, och min man jobbar borta i veckorna och är bara hemma på helgerna. Nu är jag gravid igen!!! Trots skydd så växer det ett litet frö i min mage. Totalt olägligt...vi har inte råd, vi har inte plats...och jag fattar inte hur jag ska orka ha ont så länge och samtidigt ta hand om en sjövild ettåring! Vi har ingen släkt nära som kan hjälpa oss heller, och om min man inte jobbar med det han gör nu klarar vi oss inte ekonomiskt. Jag ammar fortfarande ettåringen och har inte fått tillbaka min mens. Jag har inte blivit bra i ryggen efter sista graviditeten, och när foglossningen började bli ännu värre sökte jag läkare. Anledningen till att foglossningen blivit värre var alltså att jag är gravid! Men om det redan gör så här *"¤#%# ont vågar jag inte tänka på hur det ska kännas om några månader. Hjälp! Jag vet varken ut eller in!!! Hur ska jag orka? Jag vill inte ha så ont och vara sängliggande under så lång tid :( Jag vill ju finnas här för de andra barnen, och framför allt 1-åringen behöver mig ju verkligen. Jag kommer missa en stor del av hans andra år om jag bara ligger i sängen, och vad är jag för mamma då?! Om någon har några kloka ord att komma med blir jag väldigt glad...
Svar på tråden: Hjälp - gravid igen

Du har svaret själv! (IMT)
Skrivet av


Jaha?
Skrivet av Erica
tack för det svaret


Hej...
Skrivet av Jofia
jag har nog inget svar att ge åt dig. Men försöker iallafall se med en utomståendes perspektiv. Det låter onekligen hemskt att foglossning börjar redan i v. 5. Sen att veta att man mår risigt i 35 veckor ungefär. Jag vet bara en sak och det är att man inte ångrar de barn man fått. Kanske ni kunde få någon kommunal hjälp några gånger i veckan? Jag hoppas ialla fall detta reder upp sig på bästa sätt så du orkar. kram

Svårt...
Skrivet av Margut med 4:an i magen
Jag tror att det anonyma svaret "Du har svaret själv!" betyder att skrivaren menar att du redan bestämt dig för att trots allt behålla barnet. Det är nämligen den tanke jag också får när jag läser ditt inlägg. Under min första graviditet hade jag fruktansvärd ischias, så jag kan liiite föreställa mig hur du mår nu. Jag skulle _inte_ vilja uppleva det hela tiden och vid varje graviditet! :( Men som Jofia skrev - man ångrar inte de barn man fått. Min 3:a var inte planerad, och inte den här 4:an heller. Jag vill gärna se det som att _barnen_ väljer oss! :-) Visserligen mår jag bra när jag är gravid och har inte dina erfarenheter... Vill i och för sig inte ha dem heller! ler snett Hrm... mycket babbel blev det. Vet inte vad jag ska råda dig - det är ju ett beslut som du och din familj måste fatta. Läste dock mellan raderna i ditt inlägg att du nog vill behålla barnet, men att du är orolig för att inte orka med "resten av livet/familjen" under graviditeten. Kanske kan du/ni få kommunal hjälp, som Jofia föreslog? Lycka till i alla fall! Kramar!

Hej!
Skrivet av Elvira
Ja, jag kan verkligen förstå hur du känner dej. Jag har själv haft svår bäckensmärta/foglossning de två senaste graviditeterna (jag har fyra barn). Hos mej kommer foglossningen i princip samma dag som grav-beskedet( + illamående och kräkningar förstås..). Min sista graviditet var verkligen tung och jobbig och jag hade väldigt svårt att gå i trappor, i och ur bilen,sängen mm. Min dotter var då två år+ två äldre barn som oxå behövde hjälp med vissa saker förstås). Jag låg mycket på soffan när de stora barnen var i skola/förskola. Två åringen var hemma med mej hela tiden. Det var nog rätt tråkigt för henne, men jag upplevde ändå att hon anpassade sej och "tog det som det var". Jag tror man klarar det, eftersom man vet att det är en begränsad tid (även om det är många tunga månader). Vill du ha ett barn till så klarar du det, även om det blir en tuff tid.


Oplanerad gravid
Skrivet av Marie-72, bf 23/1
är jag med. Lillebror hade inte slutat amma, och jag käkade minipiller. Lillebror blev till på trots av minipiller så vi körde med säkra perioder i tillägg denna gången. Men, men. Gravid blev jag i alla fall. Jag hade tidigt i livet bestämd mig för att få så många barn jag orkade. Och efter andra barnet kände jag att jag inte orkade fler. Två var nog. Så Lillebror blev en överrasskning. Och jag mådde jättedåligt. Fick foglossning tidigt, havandeskapsdepression och jobbiga värkar mycket mycket tidigt. Den graviditeten var et rent h....te. Och då var det inte så kul att upptäcka att man var gravid igen. Och Lillebror ammade fortfarande. Men jag har flera gånger i mitt liv gått igenom vart jag står i abort-frågan och kommit till att oavsett vad andra tycker så kan inte _jag_ leva med vetenskapen om att _jag_ skulle ha gjort det. Jag har en mycket klen kropp. Jag har en sjukdom som gör att jag har dålig ork och är mycket trött och har mycket värk i kroppen. Men jag valde att fullföra även denna graviditeten. Jag har dock gått till sjukgymnast och lärt några övningar som har byggt upp bäckenet. Så på trots av att jag har ont av fogarna så är det inte såååå illa som när jag gick med Lillebror. Nu har jag max 5 1/2 vecka kvar av detta havandeskapet och är _stolt_ över migsjälv och min kropp över att jag har orkat. Ända hjälpen jag har under graviditeten är min man som har tagit mycket pappaledigt med dom "stora" barnen. Han har knapt jobbat kvällar (vilket han annars gör 2-3 gånger i veckan), och är _aldrig_ borta på nåt för sig själv. Väl, jag har inga råd åt dig, men känner igen din situation. Du är inte ensam. Ps. du missar inte nåt av barnen därför att du ligger till sängs! Man umgås bara med dom på ett annat sätt! Mina barn är vana med att jag inte orkar. Jag är inte ute och springer med dom, eller i badhuset. MEN de har jättegoa mys-stunder med meg i sängen när vi bara ligger och småpratar eller sjunger eller kliar varandra på ryggen. kram

Grattis!
Skrivet av Pilla med Ludvig 23/4-04 och brorsorna
Jag vill ju säga grattis till fröet. Oplanerad eller inte! :O) Jag mådde peck min senaste grav. Först illamående 3 mån, sedan mådde jag faktiskt fint i 14 dagar. Sedan kom foglossnignen och på det sammandragningar. Försök tänka att det faktiskt (även om det inte känns så nu) inte är så lång tid de där 9 månaderna. Inte baserat på att all tid ni kommer att få utanför magen sedan. Vad gälelr antalet barn kan jag bara säga att jag inte tyckte att det var sååå stor skillnad på 3 eller fyra barn. Ok, jag tycker faktiskt att nu är det kännbart att man är mamma. Jag har aldrig haft problem med att åka och handla osv. Det har jag inte nu heller, men nu kan jag med gott samvete lämna ett eller två barn hemma med pappa och känna att jag får det lite lugnare i affären. Jag har väl aldrig fattat att det är jobbigt med barn, dum som jag är. S Min släkt bor 9 mil härifrån. Dock har vi mina svärföräldrar till hjälp, och det är bra när man är gravid. (Och annars också) Kanske känner ni någon som ni litar på som ni kan ha som barnvakt ibland. Kan din man ta ledigt periodvis då det blir tungt med graviditeten? Min fick vara hemma fööööör mycket då jag var sängliggandes för det mesta. Men på något sätt har vi överlevt det om än ekonomin är en total katastrof. Men det är ju en bra träning för resten av livet! (Jo, jo... :O/) Med andra ord tror jag att ni klarar det jättebra på något sätt. :O) Bor ni trångt är det ju inget ni måste lösa nu. När de minsta barnen är små kan de ju gott trängas lite. (Smaksak iofs.) Jag skulle gärna vilja ha en till om några år, men tyvärr kan jag inte få fler barn nu. Jag har snittats alla gånger och min livmoder var slut. :O( Så lite avis är jag!

Jag kanske inte fattade..
Skrivet av Pilla med Ludvig 23/4-04 och brorsorna
.. riktigt riktigt. Jag förstod inte inlägget som en fråga om abort vore en lösning. Då hade jag ju inte jublat grattis. Då hade jag däremot ropat: Gör det inte! Problemen klarar ni!


Ochså oplanerat gravid och
Skrivet av lite minder deprimerad idag.
kände nog som du vill inte vill inte vara med om detta en gång till.Detta var min tid och mina små kom tätt och börjar äntligen bli själv gående. Älskar jobbet har riktigt kommit i form med vikt och träning och nu känns det som om livet har minskat och jag kikar mest ner i en toalettstol.hur som helst all jag vill kan jag göra senare men denna graviditet kom nu inte igen. Vi ska bli en fembarnsfamilj.

Frågan är ju vad du verkligen VILL?
Skrivet av Loppilej
Känner du att du verkligen VILL ha detta barnet, eller känner du att du _borde_ vilja det? För mig vore valet lätt, jag vill verkligen inte ha fler barn nu. Jag vill inte utsätta de barn jag redan har för alla de påfrestningar en graviditet innebär (precis som du så blir jag väldigt sjuk och i princip sängliggande). Dessutom är jag medveten om att vi inte har råd med ett till barn, för att ha råd med ett till barn måste vi prioritera bort sådant vi inte vill prioritera bort (aktiviteter osv...)för de barnen vi redan har. Jag skulle inte som gravid just nu orka vara den mamman jag VILL vara åt de barn jag redan har. Så för mig vore valet lätt, jag skulle göra en abort och därmed välja att prioritera de barn jag redan har före ett embryo som hade kunnat bli ett barn.

Tänk på att abort innebär en stor sorg..
Skrivet av anonym storfamiljsmamma
som kan vara ett h-vete att komma igenom.Helt gör man det aldrig-inte jag i alla fall.Och då ska du veta att det är 20 år sedan!! Jag uppfattade ditt inlägg som att du INTE orkar vara gravid en gång till,och jag förstår dig ! MEN som sagt,aborten kan ldrig göras ogjord och en dag kommer du att vara innerligt tacksam för att du ändå (om du gör det)tog emot ert lilla barn-jag har själv blivit oplanerat gravid och det kändes urjobbigt o min man blev otroligt upprörd. Idag vet vi inte HUR glada vi är,jag gråter nästan när jag tänker på att vi kunnat göra abort.. Barnet blev liksom pricken över i.. Konstigt nog _måste_du inte få en massa problem o foglossning denna gång. Jag har själv väldigt många barn,har haft svår foglossning ena gången o den andra INTE,fast graviditeterna varit täta. Hoppas du/ni kommer fram till något beslut. Det hela kan ju kännas värre just för att du ÄR gravid.Man blir ju extremt känslig o kan se saker ur andra perspektiv. Vara mera negativ,kanske..


Förtydligar!
Skrivet av anonym storfamiljsmamma
Jag har alltså en gång gjort en abort.Men även på senare år blivit oplanerat gravid,men då valde vi att behålla barnet.Men min man ville att jag skulle ta bort det,och det var fruktansvärt jobbigt en tid. Men nu som sagt,är vi överlyckliga över denna yngsta.Världens mest gosiga unge som fullkomligt öser kramar o pussar över oss dagligen.Han är fem år nu.

Hjälp - gravid igen

Du har svaret själv! (IMT)

Jaha?

Hej...

Svårt...

Hej!

Oplanerad gravid

Grattis!

Jag kanske inte fattade..

Ochså oplanerat gravid och

Frågan är ju vad du verkligen VILL?

Tänk på att abort innebär en stor sorg..

Förtydligar!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Forum

Verktyg

Information