Normal småbarnsfamilj?

Normal småbarnsfamilj?
Skrivet av	Skäms lite och är därför anonym
För tillfället funderar vi på hur vi ska kunna "låsa" skafferiet på ett snyggt sätt... En stor kedja är kanske inte så fint, tips tas gärna emot. 3½-åringen älskar att hälla ut välling, kryddor och annat... Tidigare hade vi potatissäcken på balkongen, men det har barnen kommit på... Idag har jag återigen fått plocka upp ca 5 kg potatis från köksgolvet... Numera står potatissäcken i badrummet. Vi låser badrummet utifrån (med en matkniv)? Efter att ha fiskat i toaletten efter papper och klädnypor 150 gånger tröttnade vi... Nyckelskåpet sitter numera 2 m över golvet. Med mera... med mera... suckar Är det vi (våra barn) som är speciella eller ser det ut så här hemma hos småbarnsfamiljer? ;-)
Svar på tråden: Normal småbarnsfamilj?

Försök till svar
Skrivet av Em m 7
Det låter som ni har en jättetuff tid hemma just nu. Har det varit så länge, eller är det nåt nytt? Att en 3½ åring gillar att gegga förstår jag, men kanske ni kan förklara för han/hon att man INTE får använda det som finns i skafferiet. Förslag att ni gör en playdo-deg tillsammans och lite barn-bakgrejor till den. Toan, potatisen, nycklarna.... och med allt annat som barn kan dra omkring eller sabotera på nolltid, där hoppas jag att ni kan hitta regler som ni följer. Helt klart får barnen inte leka/använda nycklarna. Kanske kan dom få "egna" nycklar som är bara deras (men se till att de inte går nånstans så ni står där med inlåsta barn...) Försök att prata.

Vi har pratat...
Skrivet av Skäms lite och är därför anonym
... och skrikit och hotat (harkel...). Vi har nonchalerat (nåja...) och inte gjort det så stort. Det känns som om vi försökt allt utom att slå barnen och det skulle vi aldrig göra! Det smidigaste (men jobbigt ändå) har varit att se till att grejor som kan gå sönder läggs undan högt upp i lådor och skåp. Men det funkar ju inte med allt... Han (3½-åringen) vet precis vad han får och inte får göra, men ibland väljer han att glömma bort det. Även om man tar honom på bar gärning så säger han blixtsnabbt "Inte jag!". Vi förstår givetvis att han söker uppmärksamhet och vi försöker verkligen att ge honom det. Men vi har ju två barn till och kan inte klona oss, tyvärr... Tack för ditt svar. Att göra playdo var ingen dum idé, det får vi testa! :-) När det gäller nycklar så har han sin egen knippa (med gamla cykelnycklar bland annat, inga som går någonstans). Men pappas/mammas är ju mycket roligare! :-) Jaja... vi försöker att andas djupt och hoppas att det går över...


Du ska INTE skämmas!!!!!
Skrivet av Em med 7
Jag tror att vi alla här inne har gått igenom perioder när våra rara små kottar varit rena rama monsterna!!! Det viktiga är att ta sig igenom detta utan att bli galen eller stortokig. Kan man sen hitta "medel" som gör att allt fungerar så är ju det superbra. Vi har en 6 åring som gör massor av "dumt". Ex ritar på tapeten eller ljuger så man rodnar eller stjäl storasyskonens saker o pengar (numer går alla in i hans rum och letar när något viktigt saknas....) eller bara allmänt strular till det för sej själv. Han fick en lillebror i somras och det tog honom hårt. Att vara minst av 6 stycken, få full uppmärksamhet och sen bli STOREbror var tufft. Sen kan man säga som min gamla (härliga) mormor brukar säga: "Njut när dom lever rövare gumman, för snart har dom flyttat hemifrån och då blir det tomt!" Håller på er jag! Heja på!!

Hejsan
Skrivet av terez m Klara + 4
jag kan bara säga att vi har ett eget litet treårspilleriplock här som älskar badrummet o köket o det mesta annat som sitter löst. Har varit så sedan han började sin röjarålder, sedan var det lugnare i några månader för att börja om igen straxt innan lillasyster gjorde sin entré o har fortsatt. Men vi tar det lugnt, det är ju trots allt perioder o våra barn börjar ju bli så stora nu att det skall börja vända. Att vara där direkt, inte tjata ocjh vädja till barnets intellekt utan vara kroppslig o leda ut, vara tydlig o säga vad man får o inte får utan en massa prat. Men allt det vet ni säkert redan. Det lönar sig, gäller bara att vara mer uthållig än barnet. Att hamna i affekt tjänar vi inte på, vare sig rent samvetsmässigt o jag tror inte barnet mår bra av det heller. Sedan menar jag naturligtvis inte att man inte får bli arg för det, utan det är självklart så att man ska visa vad man känner. Hoppas jag inte bara svamlat nu :) kram

Ps vi haver oxå haspat......
Skrivet av terez m Klara + 4
badrummet är dock numer färdighaspat :) DS


vi har hasp
Skrivet av Sofie med3+bebben v9
på ovansidan av skafferiet då min 2åring höll på med detta över ett år

Normal småbarnsfamilj?

Försök till svar

Vi har pratat...

Du ska INTE skämmas!!!!!

Hejsan

Ps vi haver oxå haspat......

vi har hasp

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information