Ensam vårdnad? *långt*

Ensam vårdnad? långt
Skrivet av	veliga mamman
Ska försöka göra en lång historia kort! Jag har ett barn med en man som har ganska stora alkoholproblem (sköter jobb osv men han ÄR alkoholist), han dricker ganska stora mängder alkohol alla dagar i veckan. Nu är det så att jag är på väg att separera (i tanken), men jag vill INTE att han ska ta hand om vår dotter på kvällar och helger eftersom att jag inte litar på en ful person. Alltså den tiden när han är alkoholpåverkad. Jag tänker på om det händer en olycka tex och han inte kan ta sig till sjukhus med vår dotter och liknande situationer. Till min fråga! Hur går man tillväga för att få ensam vårdnad och hur svårt är det, vad behövs för att man ska klassas som en "dålig förälder"? Jag behöver inte höra en massa kommentaren om att min dotter behöver sin pappa oxå (för det vet jag redan). Anser att hon inte har behov av en full pappa som bara sitter framför TV: med ett glas öl. Självklart vill jag att de ska ha en relation, men då med en nykter, intresserad far :-)och jag ställer självklart upp på umgänge så länge någon kan "lova" mig att det inte sker på min dotter bekostnad.
Svar på tråden: Ensam vårdnad? långt

Umgängesfråga
Skrivet av Malinau
Ensam vårdnad är den juridiska delen av ansvaret för ett barn och den har liten eller ingen betydelse för umgänget. Så att vi bara har begreppen tydliga. Ensam vårdnad får du inte för att fadern är alkis. Kan han sköta ett arbete som kommer han att anses kunna ha det juridiska ansvaret för ett barn också med största sannolikhet. Däremot handlar det om umgänget och jag förstår din oro. Jag får intrycket av att han inte erkänner att han har alkoholproblem, som de flesta, och då kommer du inte att kunna vädja till hans förstånd. Jag har några frågor: Hur ungt eller gammalt är barnet? Hur skulle du kunna tänka dig umgänge? Vad tror du pappans inställning kommer att vara? När det gäller att få till begränsat umgänge till dagtid eller med kontaktperson eller liknande, så krävs ganska mycket på fötterna. Du måste ha bevis för att han inte är lämplig att ta hand om barnet på grund av sina problem. Det räcker _inte_ med att du säger det även om det är både sant och trovärdigt. Tyvärr. Det räcker troligen inte ens med vittnen som säger att han dricker, men något beroende på hur mycket och i vilket tillstånd han hamnar. De kommner att fråga om han skadat barnet eller utsatt det för fara. Antar att du varit närvarande så att det inte kunnat hända, men hur kan du veta att det blir så? Vad jag försöker förklara är att du ska övertyga sociala myndigheter och eventuellt en domare i tingsrätten och de har sina regler angående bevis etc. att hålla sig till. Det är möjligt att man tycker att han ska få en chans. Ju äldre barnet är, desto troligare är det. Avvaktar lite svar från dig och hoppas kunna hjälpa dig. Här på Aff finns också en snack om föräldrar och missbruk där du säkert kan få många goda synpunkter och råd.

Svar på frågor!
Skrivet av veliga mamman
Hur ungt eller gammalt är barnet? Barnet är drygt 2 år. Hur skulle du kunna tänka dig umgänge? Umgänge under "uppsikt" (finns det nåt som heter så?), antingen att han träffar barnet hemma hos mig eller tillsammans med typ en syster/bror/farmor eller någon ur min släkt. Vad tror du pappans inställning kommer att vara? Egentligen har jag ingen aning om hur han kommer reagera när berättar om mina funderingar. Men jag tror att han kommer "rycka på axlarna" och säga Jaha. Sen kommer han vrida och vända på allt så att det tillslut är mitt fel att de inte träffas och inte hans "alkoholvanor". Han kommer inte ta "strid" för sitt barn. Vilket jag egentligen vill, ett sätt att visa att han älskar barnet trots allt, tvivlar ibland. Han är väl medveten om sina alkoholvanor, hade ett ultimatum från jobbet och släkten för ett antal år sedan om att han var tvungen att ta antabus (innan vi träffades). Tabletterna gav ingen effekt, han kunde dricka ändå och slutade då att ta dem. Både hans släkt och arbete tycker jag har låtit det rinna ut i sanden. Ställer först ultimatum men följer inte upp problemet. Säger jag nåt så försöker jag bara få honom att känna dåligt samvetet. Jag vill oxå tillägga att han aldrig är elak, aggressiv eller liknande negativa saker, däremot blir han så seg, långsam, trött och somnar och inte vaknar. Det sistnämnda tycker jag gör att man inte är lämpad att ha ansvar för ett litet barn. Han har aldrig skadat barnet (eller mig), men jag undrar vad som menas med att utsätta ett barn för fara? Fråga gärna mer om du behöver veta nåt! Tack för att du tar dig tid!!


Svarar igen
Skrivet av Malinau
Det är ett litet barn som inte kan meddela sig och då känns det extra allvarligt. Jag menar att en tioåring kan ju ringa dig om det är något tokigt hemma hos pappa. Om du nu ska vara lite iskall kanske. Ta kontakt med hans arbetsgivare och berätta hur mycket han dricker och att du vill att ni med gemensamma krafter försöker göra något åt det. Be även familj och släkt om hjälp igen. Ett par personer du litar på ska du ha att noga notera deras bild av hans problem. Vet inte hur närvarande andra människor är i ert hem, men det vet du. Om jag var du skulle jag också lämna honom ensam med barnet någon kväll vid några tillfällen och se vad som händer. Det känns skitjobbigt, eller hur? Men det kanske är bättre att låta något spåra ur nu än att du får leva med att lämna ditt barn till honom varannan vecka för år framöver? Tänker att någon kanske kan ha uppsikt över honom, ringa, besöka obokat när han är ensam med dottern så att du inte bara lämnar det till olycka. Om det går bra, så är det ju bra. Men annars blir det uppenbart att han inte ska ha ansvar för ett barn och du kommer att ha bevis för det genom vittnen. Förstår du hur jag menar? Vill att du ska bygga upp ditt fall så att det som är viktigt också går att verifiera. Alkisar är svåra att handskas med. Sällan att lita på. Jag tycker verkligen synd om dig.

Tack Malinau!
Skrivet av veliga mamman
Rent egosistiskt så har jag ingen som helst lust att prata med hans arbetsgivar/familj/släkt. Jag vill bara ta dottern och flytta. Min realistiska del av hjärnan säger att det inte funkar riktigt så :-D Måste nog göra som du säger att lixom "få på fötterna" inför framtida (om det blir nåt) möten. Finns det någonstans där man kan läsa skillnaden mellan gemensam och ensamvårdnad, ekonomiskt, umgänge osv? Tack för att du tar dig tid!

Här
Skrivet av Malinau
Här finns massor att läsa, mycket sakligt och bra: www.famratt.com Ta det lugnt och lycka till. Vi finns här för dig!


Malinau, nu hamnar
Skrivet av Stefan sthlm---
kanske detta fel, men jag svarar på ditt inlägg om BUP Nä dagis är inget jag kan tillförlita mig på då mitt ex talat skit även där (ja det har framkommit genom rektorn på skolan) . Men visst jag håller med om att det skulle vara ett bra försök, min dotter betyder väldigt mkt för mig och jag skulle vilja ha hennes uppväxt tryggad så att säga. Men varför inte mamman vill samarbeta kanske även ligger i hennes barndom, många har sagt mig att hon räknade ut allt från början, nåt jag bara inte vill tro på. Då skule ju jag bara vara nån slags avelsfigur, hu låter hämskt. Finns det andra ställen än BUP där bara en förälder kan vända sig??? Min sambo vände sig till en barnpräst för hennes grabbs skull bara för att han skulle få prata av sig, men det är ju inte min dotter som behöver prata utan vi föräldrar ???!!!! Var vänder man sig

Inget bra svar
Skrivet av Malinau
Jo, inlägget kom lite fel. Du måste ha det inlägg öppet som du ska svara på. Om tråden är slut, öppnar du det innan. Då kommer de på rad nedåt. Något bra svar har jag faktiskt inte. Jag vet dock att BUP i vissa kommuner tagit emot barn i alla fall och därmed tagit en risk. Fast då har det varit så allvarliga saker att kunnat rättfärdiga det. Ditt problem i det här fallet är ju att du inte har barnet med dig och ens rent praktisktskulle kunna ta henne dit. Däremot kanske du kan få en BUP-psykolog att ringa mamman och prata med henne i syftet att höra om hon vill ha stöd tillsammans med dig för att ni ska göra det bästa för dottern. Den där barnprästen kanske du kan kontakta? Det kan vara värt ett försök och om inte annat kan du tillgodoräkna dig det framöver. Du har försökt många olika vägar ut ur problemet. Det vittnar ju om att du vill lösa problemet och hitta vägar till samarbete. Om inget annat kommer ut av det så kan du i alla fall se dig i spegeln och veta att du gjort allt du förmått, eller hur? Det svåra är att allt är frivilligt för vuxna. Även när man ser tydligt att någon skulle behöva hjälp så kan man inte tvinga. Inte ens när det också är tämligen uppenbart att det är ett barn som far illa på grund av det. Visst finns det kvinnor som använder män som avelsdjur och senare plånböcker. Det är i allra högsta grad egoism. "Jag vill ha ett barn, men ingen man"-resonemanget. Barn vill ha föräldrar, så det är förstås ett vidrigt beteende mot barnet. Det är förstås också en kränkning mot mannen. I det fallet är det ojämlikt i samhället, för ingen man skulle kunna göra så, eller hur? (Det här kan du få Ziggy att gå igång på i 110, förresten, :-)) Antingen är det så, eller så anser hon att du har gjort henne något illa eller något annat. Har du funderat på varför det blev så här? Hur tror du att hon tänker och tycker? Att förstå det kan ju delvis vara grunden till lösningen på hur du ska hantera henne och ta dig ur det. Att känna sin motståndare är nog viktigare än att känna sin bundsförvant. Att kunna visa i olika sammanhang att man förstår den andre utan att hålla med, istället för att smutskasta, ger en mycket större trovärdighet.

Hej.
Skrivet av Nykter pappa idag
Jag kan bara instämma i det Malinau säger till dig. Det är så det går till i vårt samhälle. Jag vill även tala om att vi alkoholister har ingen anledning att sluta dricka om vi inte får konsekvenser av vårt handlande. Du var tidigare inne på antabaus men dom är som sagt bara att glömma då han drack ändå. Men om du nu talar om för honom att söker han inte hjälpen så kommer du att lämna honom, även se till att umgänget blir begränsat med kontaktperson och även kanske tar en diskution med arbetsgivare. Det är vad jag som nykter alkoholist rekomenderar i första hand. Du har mycket information om alkoholism och att vara anhörig inne på www.mbrg.se Där har du även min väg till ett värdigt liv.


Tack!
Skrivet av veliga mamman
Det gäller bara att få det ur sig oxå, jag känner: Vem ska ta hand om honom om jag går (fast jag vet att han måste göra det själv) Tack Nykter pappa idag!

Ensam vårdnad? långt

Umgängesfråga

Svar på frågor!

Svarar igen

Tack Malinau!

Här

Malinau, nu hamnar

Inget bra svar

Hej.

Tack!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Forum

Verktyg

Information