Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Det här slår allt!!!!

Skrivet av Grubblar snart ihjäl mig!!
Min bästa vännina har hamnat i världens knäppaste situation och hon verkar inte inse hur allvarligt det är.
Hon har en son som är 10 år.Hon var gift med en man när hon blev gravid och hade ett förhållande med sitt ex samtidigt.Detta var fram till nyligen helt okänt för alla.
Nu är hon singel sedan 3 år.
I julhelgen när jag såg på hennes son som börjar bli stor såg jag helt klart hennes ex i sonen.Höll på att svimma.Den mannen som hon var gift med agerar alltså som pappa till pojken.Genemsam vårdnad och frekvent umgänge.Han betalar dessutom ett stort underhåll eftersom han är förmögen OCH har en inkomst i miljonklassen.
Hennes x är en vanlig arbetare som har 3 sannolikt 4 barn med olika kvinnor.
Det har nu framkommit att han haft sex med exet under hela deras äktenskap och fortfarande är kär i honom men hon vill inte ha honom för han är för strulig!!!
Mannen hon var gift med är "tråkig"!!!
Jag vet inte hur jag ska hantera det här.Vad kan röras till? Till vilken nytta?
Min vännina är en levnadsglad dam med stora resurser såväl intelektuellt som socialt och ekonomiskt.
Jag uppfattr henne egentligen som ärlig och präktig!!??
Hon har en stor integritet och det går inte att ta upp vad som helst.Sonen avgudar henne och hon är mycket mån om honom,nästan så det stör mig,han behandlas som en prins.Hennes x gör allt för henne samt köper sanslösa presenter ( den tråkiga).Hennes föräldrar är aktiva i svenska kyrkan och mycket statusfixerade....höjer sin enda dotter till skyarna för hon är så duktig/vacker/god etc.

Det känns som jag sitter på en bomb.Han som tror han är pappan till pojken skulle aldrig klara att sanningen kom fram.Skilsmässan var mycket svår för honom och han mår fortfarande dåligt över den.

Vad skulle ni göra???
Svar på tråden: Det här slår allt!!!!

korrigering....

Skrivet av  Grubblar snart ihjäl mig!!
det är naturligtvis HON som haft sex med båda och att xet som jag tror är pappa är den hon aldrig varit gift med.
 

Håll käften

Skrivet av  Adde
Jag menar det på ett taktfullt och timit sätt. Du har ingenting med det hela att göra. Slå det ifrån dig. Om du säger något kan du förstöra mycket samtidigt som ingen vinner på att få reda på det som du tror är sanningen. Du har mycket på att förlora på det själv dessutom. Så slå det ifrån dig och gå vidare.
 

Vad svårt!..

Skrivet av  Ellen...
Men även en som agerar som pappa kan ju veta om att sonen inte är hans..

Jag är 100% för ärlighet o jag skulle nog finna det svårt att bara titta på om jag hade varit säker på att det tråkiga exet inte visste något..men frågan är vad kan man göra..men jag hade låtit min bästa väninna få veta om att jag visste (eller tror mig veta?)+ vad jag tyckte om situationen..sedan vet i sjutton om jag hade velat ha henne som väninna..som gör på det här sättet mot sin egen son o även mot bägge exen..

Vet faktiskt inte vad jag hade gjort mer än att dumpa väninnan..kanske jag hade försökt snacka med ett proffs..(finns det något proffs som vet hur man skall/borde agera?)..
 

Det är ju det att det är så dubbelt...

Skrivet av  Grubblar snart ihjäl mig!!
den här historien är ju sanslös men annars är hon enormt ansvarstagande,renhårig och generös.
har tänkt så många gånger de här 16 åren vi umgåtts att jag har haft en enorm tur som har en väninna som hon.Har väldigt svårt att tänka mig ett liv utan henne,vår vänskap får mig så glad och trygg.( Är singel utan alltför stort socialt skyddsnät,har dessutom lätt för att tappa sugen ibland).
 

Vad har Du

Skrivet av  moteld
med det att göra? Du ska inte göra någonting alls. Ca 10% av alla svenska barn har en annan far än den de tror är sin far så det är inget nytt under solen.
 

Är det så??

Skrivet av  Milla
Var har du hört det??
 

Jamen

Skrivet av  Malinau
Bara för att så många har det blir det väl inte bättre?! Tycker inte att man kan använda statistik som ursäkt för ett dåligt beteende.
 

Vem är det som har ett

Skrivet av  Adde
dåligt beteende, Malinau? Två fel blir inte ett rätt om man så säger.

Jag tänker först och främst på barnet. Tänk vad fasansfullt att få det skrivet på näsan av någon utomstående, att den pappa som man älskar så mycket som man älskar sin pappa, inte är ens riktiga pappa utan en totalt främmande man. Skulle du ta en sådan sak på ditt samvete. Dessutom är ju det biologiska inte så betydelsefullt som den sociala och psykologiska effekten av relation förälder-barn.

Och vilka är vi att döma för synder begångna för 10 år sedan eller mer?
 

Uppenbart

Skrivet av  Malinau
Att mörka sanningen om ett faderskap är dåligt gentemot barnet, den riktiga pappan och den man som tror att han är pappan. Synden var inte bara något som hände för tio år sedan utan något som hänger med för resten av livet. Tror du inte att det skulle röra upp en hel del negativa känslor hos de inblandade om det visade sig att mamman faktiskt låtit alla tro att fel man var far till pojken?

Så kan man förstås välja att fortsätta dölja det. En sak vet jag säkert och det är att jag aldrig skulle avslöja det för någon, i synnerhet inte barnet. Möjligen ta upp det med mamman.

Men om han blir mer lik och de olika männen börjar undra? Om det blir uppenbart? Om barnet hamnar på sjukhus och de upptäcker att angiven far inte kan vara far? Det finns många tillfällen framöver där hemligheten kan avslöjas.


Jag tycker att det är ett dålig beteende att tvinga andra att leva med en lögn i bagaget.
 

tänk om barnet blir sjukt?..

Skrivet av  Ellen...
och kanske behöver en njure eller nåt..då kommer det ju fram..är det bättre då eller hade det varit bättre att sonen fått veta det tidigare?..Leva ett liv i lögn är ingen höjdare..
 

Jag tycker ni vänder

Skrivet av  Adde
ut och in på resonemangen. Malinau först: Det finns ingen som tvingar någon att leva med en lögn. Tvånget kommer ju först av att någon "måste" berätta sanningen. De flesta av oss lever gott med lögner, saker och ting vi inte vet om.

OM det skulle komma till ett sådant tillfälle att det finns sjukdomsbild, så blir situationen annorlunda, och då kanske det finns en anledning att så ett frö, men inte tidigare. Jag säger kanske, därför att det bästa är om det fröet kommer från mamman. Och frågeställaren verkar ju anse att mamman är en bra mamma på alla sätt och vis.

Men det sista känner jag som pappa, som bonuspappa och som styvpappa starkast. Att berätta detta för barnet riskerar inte bara att beröva barnet en far, det riskerar att beröva barnet två fäder, både den biologiska och den riktiga pappan.
 

Jo

Skrivet av  Malinau
Mamman låter människor tro på saker som är en lögn. Hon lurar dem alla. Det här är viktigt för många och kanske alla inblandade. Vad ger henne rätten att lura dem? Inget! Som du själv skriver så skulle det kunna ställa livet på ända för alla tre inblandade och då är det väl inte ett bra sätt att bete sig? Tycker du verkligen att det är moraliskt försvarbart att göra som hon (om vi nu förutsätter att det är som den grubblande anar)?

Det är ju inte bara ett sjukdomstillfälle då detta kan uppenbara sig. Som jag skrev kan det ju också bli uppenbart för dem själva om sonen blir ännu mer lik den här mannen som grubblaren tror är den riktiga pappan. Det här handlar ju inte om hur bra mamma hon är dag efter dag, det handlar om helt andra saker.

Jag må vara cynisk, men tanken har slagit mig att mamman mycket väl kan ha valt detta för att den som nu står som pappa har mer gott om pengar... Det verkar ju inte helt genuint att vara gift med någon och under alla år ha en sexuell relation med någon annan faktiskt. Varför har man det?

Som sagt så skulle jag _aldrig_ säga detta till varken barnet eller någon av männen. Om det var en tillräckligt nära väninna så skulle jag nog dock överväga att ta upp det med henne.
 

lögn är alltid en lögn..

Skrivet av  Ellen...
även om de inblandade inte vet sanningen..man skyddar inte någon genom att ljuga..man bara skyddar sig själv..och det är ju inte säkert att mamman ens vet med 100% säkerhet vem som är pappan..destå större anledning att inte fömoda..anta..utan kontrollera..

Jag tror det är bäst för alla att så fort som möjligt få veta sanningen..en lögn blir bara värre ju längre den får pågå..det kan slå lika hårt för alla involverade om sonen får veta detta i vuxen ålder..hela hans barndom kommer kanske uppfattas som en stor lögn..den biologiska pappan har mist hela sin sons barndom o den "tråkiga" har blivit lurad att både ekonomiskt o känslomässigt engagera sig i ett barn som inte är hans..(om vi nu förutsätter att barnet har en annan pappa)..

Den enda som skyddas av att denna lögn får fortsätta är mamman..och hon skall inte skyddas om hon vet om denna lögn själv..lite ansvar får man allt ta som förälder..man kan inte låta 3 personer leva en lögn bara för att skydda sig själv..det är fel..
 

Ellen...

Skrivet av  Adde
Det är klart att det är mycket som KAN VARA fel i denna situation. För ingenting som finns i berättelsen är säkert över huvudtaget. Jag önskar att jag kunde ha din tro på att sanningen är bättre i alla lägen, men jag har lärt mig den smärtsamma vägen, dels att den faktiskt inte alltid är det, dels att man gärna hellre skjuter mot den som kommer med budet, än den som är ansvarig för det hela. Orättvist, men tyvärr fungerar människor ofta så.

Jag kan se fördelar och nackdelar med att barnet får reda på hur saker ligger till, och det är omöjligt att veta vad som överväger. Däremot kan jag inte se en enda fördel med att frågeställaren lägger fram denna sanning, för frågeställaren själv. Med andra ord, hon kan ställa till något som KAN (jag säger förmodligen) förvärra situationen för "de inblandade", men som garanterat förvärrar situationen för henne själv. Det är helt enkelt inte värt det.
 

Malinau

Skrivet av  Adde
Jag håller med dig i allt. Tyvärr. Men trots det tycker jag att det är bättre att hålla käft. Cyniskt?
 

Och jag har lärt mig..

Skrivet av  Ellen...
den smärtsamma vägen vad lögner kan göra..och just därför är ärlighet så viktigt för mig..sanningen kan aldrig göra så ont som lögnerna..inte i min värld..

Att den som skrev inlägget från början inte skall avslöja vad hon tror för männen och sonen håller jag med om..men det är ingen som skall eller kan begära att hon skall hålla tyst om vad hon tror på inför mamman..det handlar om hennes bästa väninna..då borde man kunna prata med varandra också..även om obehagliga saker..och även utan att inläggskrivaren pratar med mamman så finns det redan en kil i deras vänskap..och den kilen kommer inte att bli mindre..

Frågan är ifall deras vänskap..som redan är skakad p.g.a detta.. är värd att tysta ner lögnen för eller om sanningen kan vara värd att tas fram i ljuset..i slutändan är det en fråga för inläggskrivaren o hennes samvete..jag vet bara vad jag hade gjort själv..

 

Adde

Skrivet av  Malinau
Cyniskt? Snarare är det väl fegt. Jag skulle i vilket fall som helst ha svårt att umgås med den här kvinnan i fortsättningen. Skulle liksom ha detta malande i huvudet och säkert på tungan framöver och det är ju ohållbart.
 

Jag kan nog vara feg

Skrivet av  Adde
om det behövs, men jag har svårt själv att hålla tand för tunga, och för tio år sedan hade jag säkert skrivit som zuzzi eller Uffe nedan, eller som Ellen... Men i detta fall är det faktiskt cynisk som jag känner mig, och om du läser det jag skrivit ovan (till Ellen... t.ex.) så förstår du vad jag menar. Slutsatsen hos oss båda verkar ju ändå vara densamma så vad tjafsar vi om?
 

Svårt läge

Skrivet av  Malinau
Precis som du antyder och som Ellen skriver, så skulle jag också ha svårt att leva med detta. Men vad gör man...? Vad är konsekvensen av det ena eller andra...? Usch, jättesvårt. Jag tror att jag skulle fråga en präst faktiskt. Känns som en fråga man verkligen skulle vilja ha ett begåvat och bra råd om.
 

håll tyst!

Skrivet av  xxx
säger jag med,den stora förloraren på det hela är sonen som tror att denna man är hans pappa.i 10 år har han inte vetat något annat.När du inte vet sanningen eller ev. överenskommelse i sakfrågan så lägg dej inte i-det är INTE ditt liv.

Vem är du att dömma??vem vinner något på det då?
är det viktigast att du lägger dej i för att du tror DU skulle må bättre?varför annars överväga att blanda dej i saker som du egentligen inte alls har med att göra ,hur andra människor lever sina liv?

Tänk nu till innan du tar ett beslut och fundera på för vem skull du skulle göra en insats?

 

Och om du har fel?

Skrivet av  marib
Naturen KAN roa sig ibland.
Då ställer du till en cirkus som kanske aldrig går att reparera och jag kan nästan garantera att din väninna aldrig mera vill ha något med dig att göra.
Är det värt det?
Och även om du har rätt, grabben tror sig veta vem som är pappa, hur mår han efter ditt ev avslöjande?
Mannen som fungerar som pappa och som säkert älskar grabben precis som han är, hur kommer HAN att må?
VEM gör du eg en tjänst.
 

Det är inte ditt liv

Skrivet av  Kia
och du VET ju faktiskt inte att dina misstankar stämmer. Vad skulle hända om du drog i gång allt, talade med den som de kallar pappa o s v...och sedan visar det sig att det var DU som hade fel. Skulle du kunna leva med det? Du skulle antagligen förlora din bästa väninna, hela världen vänds upp och ner för barnet och den förmodade pappan skulle bli knäckt. Vem har du då "hjälpt"?
Det kan ju faktiskt vara så att din bästa väninna har kollat vem som är pappan, det vet ju inte du. Eller så är hon säker på vem det är, det är inte alltid som barn är lika sina föräldrar. Men vem är du att döma eller sprida rykten? För det blir ju ett rykte du sprider, du vet ju inte om dina misstankar stämmer.

Om ni är så goda vänner som du säger, skulle du ju kunna prata med din väninna, om du absolut måste. Men var då beredd på att hon kanske blir så ledsen och besviken på dig att hon bryter kontakten.
 

Oj!

Skrivet av  M
Om du nu har rätt så kommer sanningen att komma fram förr eller senare. Vilken är det då som kommer att ta smällen? Jo barnet framför allt som har blivigt lurad i ett stort antal år av sitt liv. Mamman och den du tror är pappan är redan lurad och bortgjord.

Barnet kommer att bli besviken i resten av livet när sanningen kommer fram. Besviken på mamman och den biologiska pappan. Den store "vinnaren" kommer att bli han som har trott sig varit pappan hela tiden.

Det kan vara Du som bestämmer när barnet ska få reda på sanningen och frågan är om du kan vara där som stöd åt dom som behöver det bäst. Tänk noga genom allt och PRATA med mamman först.
 

men kan man kräva att andra ska ljuga?

Skrivet av  zuzzi
jag har ett liknande problem.
Min syster blev gravid under en separation men gick tillbaka till sin kille. Alla vet att han INTE är pappan men alla förväntas låtsas att så är fallet.
Jag tycker att detta är jättejobbigt!!!
Jag tycker att barnet har rätt att få veta vem som är pappa men framförallt har pappan rätt att få veta att han blivit far.
Det är jobbigt att tvingas leva med denna lögn. Jag hade hellre inte vetat om att det är så.
 

Men den grubblande TROR...

Skrivet av  Inki
att den andra mannen är far till barnet, baserat på barnets utseende. Alltså är det inget som den grubblande VET eller har ombetts att ljuga om, utan rena och skära spekulationer.

Jag håller med de som tycker att "grubblande" inte har med saken att göra, just på grund av ovanstående.
 

jag menade i mitt fall

Skrivet av  zuzzi
så är det jobbigt att VETA men inte "få" säga...
 

MEN HERREGUD!!!!

Skrivet av  Uffe
Klart du måste agera!

Jag skulle skriva ett anonymt brev till båda papporna samtidigt så får de bestämma vad de ska göra med sina liv!
 

moral???

Skrivet av  My©
PÖH!

Du säger i versaler att hon skall agera ,för ärlighetens skull om jag fattar dej rätt??
I nästa stycke säger du att hon skall vara anonym!

DUBBELMORAL!