Rädd och orolig dotter

Rädd och orolig dotter
Skrivet av	Mamma
Behöver lite råd, tips och synpunkter nu... Har en dotter på 1,5 år. Lämnade pappan när hon var 4 månader. Umgänget har varit si och så och vi har gjort upp det på famrätt. Turerna har varit så att det nu är en natts övernattning varannan vecka. Detta måste jag erkänna att jag tror pappan vill ha för att visa hur ansvarstagande han är inför sin nya, men det hör inte hit. I februari ska vi på famrätten igen eftersom han vill ha en hel helg varannan månad. När det tidigare bara var på dagtid han hade henne gick allt bra, men nu har dottern plötsligt blivit mkt orolig veckan efter hon har varit hos pappa. Hon sover inte en enda hel natt, vilket hon alltid gjorde förut, är mkt klängig på mig och kan bara sova om hon hör att jag finns i rummet. I övrigt är hon helt slut när hon kommer hem, trots att pappan ständigt säger att det går toppen när hon sover där. Vad ska jag göra? Vad är det bästa för dottern? Nån som kan koma med synpunkter då dottern inte kan prata själv...
Svar på tråden: Rädd och orolig dotter

Träffar tösen...
Skrivet av Tweedy
sin pappa vid ett tillfälle under 2 veckor? För mig låter detta väldigt lite för att hon ska kunna få en relation till sin pappa öht. En helg varannan månad låter ännu värre! Jag hoppas verkligen inte att FR rekommenderar det... Varför inte utöka tiden? Förutom natten så träffar han dottern ytterligare några timmar några kvällar/vecka, förutsatt att det fungerar rent praktiskt. För små barn är det bra om de träffar sin andre förälder lite oftare och kanske inte så många timmar åt gången.

Är helt inne på din linje Tweedy
Skrivet av Adde
Hur kan ett så litet barn skapa sig en relation med en förälder som hon bara träffar en gång var fjortonde dag? Själv separerade jag innan dottern var ett år, och hade min dotter mycket mer än så. Det var positivt för henne, och hon längtade inte till sin mamma en enda gång, däremot till mig. Täta kontakter med båda föräldrarna är viktigare ju yngre de är. När de blir äldre kan man börja prata om varannan vecka.


:-)
Skrivet av Tweedy
Min son var hos sin pappa 2-3 tillfällen/vecka då han var i denna åldern. Vi har idag växelvis boende men inte varannan vecka. Det ena utelsuter inte det andra. För sonen funkar det inte med varannan vecka helt enkelt och vi har skiftbyte varje måndag, onsdag och fredag. På detta sätt har vi varannan helg, ett önskemål som hängt med från första början.

Med så täta kontakter
Skrivet av Adde
är det nog banne mig en förutsättning att ni kan hålla sams :-) Jag tycker att det låter hattigt, men så länge barnet vet vart han ska när han ska, så blir det säkert bra på slutet. Jag tror tryggheten finns om du är trygg i din föräldraroll, pappan är det och att relationerna mellan er och barnet är stabila. Då blir hemmet en bisak - det är där man sover och vaknar upp.

Adde
Skrivet av Tweedy
Sonen, 4,5 år, har koll på hur många nätter han sover hos respektive. Jag förbereder honom väl och likaså har pappan oxå kommit underfund med att det är bra. Sams håller vi men kommunikationen är det lite si och så med MEN vi jobbar på det! Nu fungerar det bättre än tidigare så vi går i rätt riktning. Detta växelvisa har fungerat nu i nästan 1 år (februari). Vi provade varannan vecka i somras och det var hemskt för sonen! Hur sommaren 2005 blir, har jag ingen aning om, men jag vill inte tillbaka som det var för 1 år sen :-(


Tweedy
Skrivet av Adde
Jag vet vad du pratar om när det gäller att barnet håller reda på tider. Barn har ibland ett fantastiskt rättvisepatos, och om barnet är tryggt finns det ju ingen anledning att göra annorlunda. Om du vill ha ett tips ang sommaren, så tycker jag att ni i god tid ska berätta för barnet om vad som kommer att ske, hur veckorna ska fördelas osv. Barn smälter sådant bra. Berätta det helst båda två tillsammans så att han ser att det inte är någon av er som blir ledsen för att det dröjer så länge emellan. Sedan finns ju alltid telefon att ta till.

För liten!
Skrivet av Sunrise
Nej, nej, nej! Din dotter är alldeles för liten för det här. Praxis brukar vara att barn under 3 år ska inte bollas fram och tillbaka. Pappan kan bli en jättebra pappa i alla fall när barnet blir äldre. Omm bägge föräldrarna är _eniga_ om det och bägge föräldrarna tycker att det fungerar _bra_ så kan man börja med VV tidigare men då är det bra om man byter ofta så barnet verkligen känner sig lika trygg med __bägge__ föräldrarna. I så fall är en helg i månaden alldeles för lite för ett så litet barn. Mitt tips till dig är att vänta helt och hållet med övernattningar tills barnet är över 3 år. (Speciellt om du misstänker att det är pappans nya flickvän som ligger bakom hans intresse för sitt barn.) Alternativet är att flickan är med sin pappa mycket, mycket oftare och sover över typ 3 nätter i veckan. En helg i månaden är alldeles för mycket eller alldeles för lite. Det blir varken "hackat eller malet". Tyvärr är kunskapen om barn låg hos vissa domare i vissa områden i Sverige så visst det finns barn som blivit dömda till VV (Växelvis boende) fast de är under 3 år men praxis är att de bör vara äldre. OBS Socialtjänstens familjerätt är bara rådgivande. (Du behöver inte finns dig i deras beslut men beslutar det något du tycker är fel bör du vara tydlig med att du inte finner dig i det.) Det viktigaste av allt: Lita på din magkänsla. Lita på din inre röst. Det är __DU__ som känner er dotter mest och vet vad som är bäst för henne. STÅ PÅ DIG!

Det låter inte....
Skrivet av Ziggy
....så värst förvånande tycker jag. Håller helt med Tweedy! Dottern är för liten och har inte utvecklat sitt begrepp för tid etc. Små barn, (oftast under 3 år enligt rekommendationerna), behöver ett tätare mer regelbundet umgänge för att kunna bygga upp en trygg relation. En natt varannan vecka räcker definitivt inte och inget kommer att bli varken bättre eller sämre av en hel helg i månaden. För dottern blir det i princip som att varje umgängestillfälle är "första gången". Om både du och pappan verkligen vill få ett fungerande umgänge som dottern mår bra av så finns det bara en sak att göra. Regelbundet, tätare umgänge med kortare intervaller mellan gångerna. Max 3-4 dagar mellan varje umgängestillfälle. Tex. kanske ni kan börja med en övernattning/vecka plus ytterligare en dag/kvälls umgänge. När sedan dottern blir större kan ni anpassa detta. Men som sagt.....max 3-4 dagar mellan gångerna som dotterna träffar pappan. Då kommer nog inte övernattningarna vara något problem heller!


Är i en...
Skrivet av Terriern
liknande situation. Min yngsta dotter är 1 år och 3 månader, och skall nu från och med förra helgen åka till pappan varannan helg. Skillnaden är att hon har storebror med sig. Vi separerade när dottern var 2,5 månader, men hon har träffat pappa regelbundet varannan helg hela tiden - då här hemma hos mig (då hela helger). Under en längre tid har pappan pressat på att han vill att dottern skall komma till honom, istället för att han skall komma hit ("det är för jobbigt att åka hit, han har ju ett nytt liv"). Detta har diskuterats hos familjerådgivare, och jag har uttryckt en önskan om att vänta längre innan dottern åker till honom på grund av hennes ålder. Oavsett var jag har vänt mig har jag fått höra att hur barn reagerar är så individuellt, och att för henne så skulle storebror fungera som en länk och att det kan komma att gå jättebra. Jag vill ju naturligtvis att även dottern skall få en bra relation till sin pappa, men är naturligtvis orolig hur detta skall påverka dottern. Hennes pappa är fullständigt övertygad om att det kommer att gå jättebra..."för att hon är en liten tuffing". Tillslut så "gav" jag mig, för jag vet ju att pappan älskar sina barn och vill dom bara väl. Jag har ju inte heller ensamrätt att veta vad som är bäst för barnen. Har avkrävt ett löfte av pappan att om jag märker att det inte fungerar, att om det påverkar vår dotter negativt så skall vi omvärdera det här och hitta en annan lösning - hoppas bara han minns att han gett det löftet om det blir aktuellt. Annars så kommer jag nog kräva ett samtal med en mer neutral part närvarande, om det sedan blir familjerådgivning, med barnpsykolog vet jag inte än- men någon som kan något om barn och tänker på barnens bästa blir det....Lägger man fram de reaktioner man har märkt, och som kanske även andra har märkt så är det väl ingen som kan anse det vara till barnets bästa att fortsätta med en sådan ordning. Första helgen gick jättebra....men frågan är ju hur det kommer att fungera när det blir regelbundet....hoppas det skall fungera. Väl det här var ju inte en svar på dina frågor, utan mer egna reflektioner över min egen sits - om nu det kan vara till hjälp. Vad jag tycker, och vad jag kommer att göra är att lyssna dom signaler dottern skickar ut. Vill inte pappan lyssna på barnets bästa så vet jag att jag skulle ta hjälp av någon som jobbar med barn, gärna barn i liknande situationer. Skulle inte ens det övertyga pappan skulle jag gå till familjerätten, och kräva ett avtal och juridiska råd därifrån. Jag tror och hoppas dock att mitt X är vettigt på denna punkt, och att han vet att mitt handlande är utifrån barnets bästa (det säger han iallafall nu att han vet, även om han inte alltid håller med mig). I värsta fall (vilket jag inte tror det kommer till) så får det bli tingsrätten, men det är verkligen sista utvägen för mig. Hoppas du hittar en bra lösning.

Är i en...
Skrivet av Terriern
liknande situation. Min yngsta dotter är 1 år och 3 månader, och skall nu från och med förra helgen åka till pappan varannan helg. Skillnaden är att hon har storebror med sig. Vi separerade när dottern var 2,5 månader, men hon har träffat pappa regelbundet varannan helg hela tiden - då här hemma hos mig (då hela helger). Under en längre tid har pappan pressat på att han vill att dottern skall komma till honom, istället för att han skall komma hit ("det är för jobbigt att åka hit, han har ju ett nytt liv"). Detta har diskuterats hos familjerådgivare, och jag har uttryckt en önskan om att vänta längre innan dottern åker till honom på grund av hennes ålder. Oavsett var jag har vänt mig har jag fått höra att hur barn reagerar är så individuellt, och att för henne så skulle storebror fungera som en länk och att det kan komma att gå jättebra. Jag vill ju naturligtvis att även dottern skall få en bra relation till sin pappa, men är naturligtvis orolig hur detta skall påverka dottern. Hennes pappa är fullständigt övertygad om att det kommer att gå jättebra..."för att hon är en liten tuffing". Tillslut så "gav" jag mig, för jag vet ju att pappan älskar sina barn och vill dom bara väl. Jag har ju inte heller ensamrätt att veta vad som är bäst för barnen. Har avkrävt ett löfte av pappan att om jag märker att det inte fungerar, att om det påverkar vår dotter negativt så skall vi omvärdera det här och hitta en annan lösning - hoppas bara han minns att han gett det löftet om det blir aktuellt. Annars så kommer jag nog kräva ett samtal med en mer neutral part närvarande, om det sedan blir familjerådgivning, med barnpsykolog vet jag inte än- men någon som kan något om barn och tänker på barnens bästa blir det....Lägger man fram de reaktioner man har märkt, och som kanske även andra har märkt så är det väl ingen som kan anse det vara till barnets bästa att fortsätta med en sådan ordning. Första helgen gick jättebra....men frågan är ju hur det kommer att fungera när det blir regelbundet....hoppas det skall fungera. Väl det här var ju inte en svar på dina frågor, utan mer egna reflektioner över min egen sits - om nu det kan vara till hjälp. Vad jag tycker, och vad jag kommer att göra är att lyssna dom signaler dottern skickar ut. Vill inte pappan lyssna på barnets bästa så vet jag att jag skulle ta hjälp av någon som jobbar med barn, gärna barn i liknande situationer. Skulle inte ens det övertyga pappan skulle jag gå till familjerätten, och kräva ett avtal och juridiska råd därifrån. Jag tror och hoppas dock att mitt X är vettigt på denna punkt, och att han vet att mitt handlande är utifrån barnets bästa (det säger han iallafall nu att han vet, även om han inte alltid håller med mig). I värsta fall (vilket jag inte tror det kommer till) så får det bli tingsrätten, men det är verkligen sista utvägen för mig. Hoppas du hittar en bra lösning.

Rädd och orolig dotter

Träffar tösen...

Är helt inne på din linje Tweedy

:-)

Med så täta kontakter

Adde

Tweedy

För liten!

Det låter inte....

Är i en...

Är i en...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information