Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

5-åringens högsta önskan!

Skrivet av tvillingar-99
Vår son fyller snart 5. HAns högsta önskan är ett eget djur. Dock är storasyster full av eksem så vi känner att detta inte är lämpligt för henne! Lillebror skulle må ypperligt bra av ett husdjur. HAn är en "djurkille. Hur taklar man detta? Vi vet inte om storasyster reagerar. Vi känner att det är fel att skaffa ett djur till honom och sedan ta det ifrån honom om storasyster blir dålig. HAns senaste kommentar var; bara en liten hund då mamma, så kanske Molly bara blir lite dålig.
Svar på tråden: 5-åringens högsta önskan!

Med kärlek, respekt och omtanke.

Skrivet av  Madame Mim
Men inte bara för sonen. Utan även för djuret.

En femåring kan inte själv ta ansvar för ett djur. En femårings önskan om ett djur kan inte få vara det enda avgörande för om det blir ett djur i familjen eller inte. En femåring tappar intresset för saker fortare än en gris hinner blinka.

Det måste vara _ni föräldrar_ som är så intresserade av ett djur att ni överväger riskerna med det tappade intresset och systerns eventuella sjukdomar mot glädjen i femåringens ögon över ett djur, första och kanske andra veckan...

Sen finns det iofs barn som är oerhört omtänksamma och älskar djur över allt annat. Min son var bara 3 år när vi köpte _till honom_ en guldfiskskål och två guldfiskar. Jag hade stort akvarium redan och intresse. Men han skötte sina golfbollar så bra, var så noga (efter förmaningar) om att de bara skulle få 4 flingor var att äta... :) Morgon, middag och kväll.

Men det finns andra sätt att få in djur i femåringens liv, man kan gå till 4H-gård, man kan läsa om djur, man kan köpa videos om djur. Man kan tom skaffa "mekaniska" djur åt ett så litet barn. (typ den där "katten" som spinner etc)

Men verkligheten är ändå att familjens välmående måste gå före individens längtan... Det förstår han eftersom han frågar om en _liten_ hund så systern bara blir _lite_ sjuk....

Förslag på djur som även allergiska barn kan ha är just fiskar och insekter. Jag tycker inte sköldpaddor och reptiler är bra "barndjur" pga salmonellarisken, men det är min åsikt.

Fisk eller vandrande löv eller pinne, hur kul är det? Tja, det är just sånt man måste ta ställning till.

Om man inte lånar en klipp/trimras från en vän/uppfödare så man ser om barnen tål en sån hund. _Om_ det passar med en hund i familjen, villsäga.

Det är just såna val som man som förälder måste göra, och man måste klara att vara den auktoriteten för sitt barn. Oavsett hur mycket barnets längtan skär i hjärtat.
Nästa vecka längtar barnet efter nya dataspelet/playstation/fotboll/cykel/kickbike lika mycket som det nu längtar efter en hund...
 

tack för tankarna

Skrivet av  tvillingar-99
jag uttryckte mig nog lite rörigt. Givetvis är det hela familjens väl man måste tänka på och givetvis kan inte 5-åringen ta ansvar själv för ett djur (liv). Det svåra är ändå hur man ska jämka mellan barnens "behov" om du förstår hur jag menar. Vi har prövat med fiskar men det var så svårt att kela med dem. Vi hade hoppats att det hela skulle lägga sig med djur- önskan , men det gör inte det...
 

Reptiler...

Skrivet av  Ormen
...har inte salmonella. detta är en vanlig misuppfattning, men det händer väldigt väldigt sällan att en reptil har salmonella, och då är det i princip alltid sköldpaddor som är viltfångade och illegalt importerade. dessa är dyra och svåra att få tag på, och köper du djuret hos en seriös uppfödare så är är risken minimal, för att itne säga obefintlig, att du får ett salmonellasmittat djur.

En geckoödla, till exempel, är perfekt till ett barn. Den är liten, den är ytterst snäll och tålig och kräver inte särskilt mycket plats eller tid, ifall nu intresset skulle svalna från pojkens sida. nackdelen är att den äter syrsor, vilket många (föräldrar!) tycker är otäckt.

annars kan man faktiskt "låna hem" ett djur och testa i en vecka. gör klart för sonen att ni kanske inte alls kan behålla hunden/katten/hamstern eller vad det nu är. en seriös handlare låter dig komma tillbaka med djuret om det itne skulle funka. testa t ex chinchillor, de brukar vara mindre allergiframkallande, eller hundraser som t ex pudel eller bichon frisé.

...och allt detta vet jag eftersom jag är allergiker själv och alltid älskat djur :)
 

Kan han inte få "vara med" på någon annans djur?

Skrivet av  Ylva m Fredrik, aldrig mer utan katt!
När jag var liten var min högsta önskan också ett eget djur, men min Mamma var inte med på de noterna tyvärr. Jag var däremot en ihärdig hundpromenerare av alla grannskapets hundar. Jag var väl iofs lite äldre än din son, men han kanske ändå kan ha nytta av andras djur? Har mor- eller farföräldrarna något djur som sonen kan få vara med och dela på?

Jag förstår din sons längtan, och även om han inte kan ha något eget djur nu, så blir han ju vuxen en gång och kan ha hur många djur som helst! Då rä det ju värre för Molly.
 

finns hundraser som är bra........

Skrivet av  ll
Det finns raser som inte anses ge nga allergiska reaktioner. tex pumi en närsläktad sak till pudeln sen finns det ju även naken hundar, kanske inte lika vackra men de fyller ju sin funktion, då det folk är allergiska mot sitter i djurens päls.
om jag var du skulle jag försöka få låna en sådan hundras och observera hur dottern reagerar innan ni gör ert val.Själva valde vi inte ngn av de "allergifria" raserna utan skaffa en mini yorkshire terrier, har aldrig haft några problem med den men den fäller o andra sidan inte så där stora mängder så att det märks.
 

Jag är allergiker...

Skrivet av  Marie B
... Jag tog noga reda på att sonen inte har ärvt mina allergier innan jag skaffade hund. Vi var hos läkare i flera omgångar under ett par år och tog pricktester och blodprover. De visade inga allergier öht. Sedan besökte vi ett antal inomhusinställningar, där allergenerna fullkomligen virvlar i luften. Sonen reagerade inte, men det gjorde jag ;) Sedan besökte vi några uppfödare av den ras vi ville ha. Det gick också bra. Det blev en liten Chinese Crested (Kinesisk nakenhund). Jag är litet allergisk mot honom. Det kan klia litet i ögonen när vi gosar och jag blir snörvlig ibland. Hade sonen uppvisat några sådana symptom så hade vi inte haft hund alls... Jag är däremot vuxen och kan välja att vara litet snörvlig då och då. Hunden ger mig så mycket livskvalité så att det är värt det.

Mitt råd till er är att ni går till läkare, gör pricktester och blodprover på flickan. Är hon allergisk mot något pälsdjur öht så är risken stor att hon utvecklar allergi mot hunden så snart den har bott hos er ett tag... Gå även på någon inomhusutställning och besök några uppfödare och iakttag hennes reaktion.
 

tack för tips och råd

Skrivet av  tvillingar-99
TAck alla för tips och råd! Det är skönta att kunna se "problem" genom andras ögon ibland. Jo det finns hund i närheten som han kan umgås nära med...Storasyrran måste ju testa hur det funkar för henne oxå. Sedan är ju faktiskt beslutet att skaffa en ny familjemedlem stort... Vi lägger det hela på is ett tag. Prövar med att låna hund och ev fylla guldfiskskålen igen...
 

Artiklar från Familjeliv