Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

*ryser*

Skrivet av Marie B
Nu när jag tänker på vad som hade kunnat hända under promenaden idag så blir jag litet skakis...

Min lille kines och jag var ute och spatserade i godan ro när en shäferhanne med rest ragg kommer mot oss med stela liksom smygande rörelser samtidigt som han stirrar stint på min kines. Jag vill inte ge schäfern någon anledning att jaga oss så jag gör halt och sätter kinesen fot. Väntar på att den osynliga ägaren ska kollektera sin hund, men hon gömmer sig någonstans i buskagen och bara ropar gång efter gång. Shäfern skrämmer upp min kines och börjar jaga honom (livrädd). jag kallar in kinesen som ställer sig i den trygga zoonen mellan mina ben och schäfern kommer emot oss på nytt och ser riktigt hotfull ut. jag blåser upp min imponerande kroppshydda (154 cm * 50 kg) och när schäfern gör en ny ansats mot kinesen tar jag i ända från tårna och får till ett rungande "NEEJJ" medans jag tar ett stamp fram mot schäfern. Han hoppar bakåt, men fortsätter att cirkulera runt oss och vakta på min kines med rest ragg. Jag stirrar schäfern stint i ögonen hela tiden och utstöter djupa gutturala läten... Till slut lomar han iväg. Hans matte sitter fortfarande gömd och ropar på honom. kanske skämdes hon och vågade inte komma fram? Jag tycker iaf att det var rent ut sagt skit av henne!!! OK, hunden lydde inte, men se då för bövelen till att komma och reda ut situationen han har skapat! Jag har sett samma hund skällande jaga harar medans matte har stått och skrikit förgäves, så hon borde veta att han inte lyssnar och inte ha honom lös på vanliga parkvägar, tycker jag. Ska man verkligen behöva hamna i konfliktsituation med främmande hundar för att skydda sin egen hund? Det är ju inte direkt hälsosamt... Tänk om schäfern hade bestämt sig för att jag bluffade och anfallit oss?
Svar
Usch vad obehagligt
speciellt eftersom du har en liten hund med=(. Samma sak hände oss för ett år sedan när jag var ute och gick med vår gammelhane och ungtiken. Den schäfern slet sig med ett vrål loss från husse och matte och kastade sig emot oss. Dock backade han när jag sa nej och vår gammelhanne morrade.

Hon borde definitivt ha gått fram och försökt fått fatt hunden och bett om ursäkt, dålig stil!
Skrivet av  Anna Maria med Li
ja
Det är just det att matten inte hjälpte till att reda ut situationen som stör mig riktigt mycket. Jag har förståelse för att ibland så kanske ägaren inte kan kontrollera sin hund... att den inte alltid lyder, eller som i ditt fall då hunden slet sig. Men då får man ju se till att reda upp allt liksom...
Skrivet av  Marie B
Tur att det gick bra
Mannen och jag var ute med vår gamla tax när han ännu levde. Ut från en tomt kom en stor goldenhanne rusande. Min man höll Ruff medan jag motade bort den andra hunden. Han var dock väldigt påstridig så jag tog honom i halsbandet varvid han högg efter mig. Jag tog honom med mig in på tomten han kmmit från och påpekade för de två kvinnorna där att han hade attackerat mig och min hund. De verkade helt frågande och bad inte ens om ursäkt. Det är sååå dåligt stil, tycker jag.

Klappa kinesen från mig och sträck på dig för att du lyckades skydda din hund, trots att det inte ska behövas.
Skrivet av  Theos mamma
hmmm
Man måste ju skydda sin hund... men om det som i ditt fall leder till att man blir biten så känns det ju riktigt obehagligt. Tänk så mycket bättre det skulle vara om alla som inte har kontroll över sina djur endera ser till att skaffa det, eller inhägna tomten, eller använda koppel...
Skrivet av  Marie B
Jag brukar faktiskt
sparka till främmande hundar som beter sig så. Så länge det finns folk med lösa hundar utan koll så riskerar du att hamna i den situationen.
Visst är det obehagligt när man har en mindre hund, för det tar så illa om det händer nåt.

Var faktiskt med om nåt liknande när jag bodde i en liten håla utanför Lund. Grannens bernersennen-korsning Nalle som enligt dem var sååå snäll attackerade min cavalier allt som oftast. Jag gick emellan en gång och Nalle högg efter mig. Efter den händelsen skrev jag till "fråga Agria-juristen" och fick ett väldigt tydligt svar om vad strikt ansvar innebär, som jag skrev ut och överlämnade till grannen, samtidigt som jag påpekade att jag hoppades att hon hade gott om pengar på sitt konto.
Efter det undvek de oss på promenaderna.

Bara ett tips om nåt händer: Ta inte veterinärkostnaderna på din försäkring. Det är den attackerande hundens ägare som ska betala. Avkräv dem leg och telefonnr, så du kan kräva pengarna tills hunden ska hem från sjukhuset,
Skrivet av  cavalier och 3 katter
oj
Tycker du hanterade grannen kanonbra! Tänk att man ska behöva hota folk med att göra dem fattiga innan det tar skruv... Litet vanlig hederlig omtanke om sina medmänniskor eller andra djur än det egna verkar många vara snåla med...
Skrivet av  Marie B
Otäckt
Riktigt otäckt när man hamnar i en sån situation. Jag tror nog att de flesta hundägare tyvärr förr eller senare hamnar där men för den delen helt oacceptabelt.

I efterhand kan man se på att du redde ut situationen på en perfekt sätt. Genom ditt agerande som ledare måste din kines verkligen se upp till dig efter en sådan här händelse.
Skrivet av  Linda
jo
jag tyckte att han verkade riktigt nöjd med sin matte faktiskt :) Kontaktövningarna utomhus gick bättre än någonsin... Kanske vågade han släppa omvärlden en stund och bara fokusera på mig just eftersom jag hade bevisat att jag skyddar honom?
Skrivet av  Marie B
fy fan vad dåligt
skulle det vari jag skulle jag försökt slå till hunden eller ta gtag i dess öra och vrida om eller nåt.
För att få den att fatta att den inte ska bestämma. Likadant med matten som fegade ur totalt
Skrivet av  nyfis
det är inte alltid så...
smart att slå till en okänd hund. Och att ta tag i örat på en hund som visar ett hotbeteende kan resultera i att du har en schäfer som sitter fast på armen...

Det är bättre att jag iväg hundar som beter sig som den lösa schäfern gjorde. tycker jag :)
Skrivet av  ~johanna~
rent fysiskt
så skulle jag ju inte kunna rå på en schäfer. Det vet jag, men inte hunden... Så jag tror som dig på att jaga bort hunden utan handgripligheter om det går. Blir man sedan anfallen ändå så måste man ju försvara sig...
Skrivet av  Marie B
ja
Jag hade inte tvekat att slå, sparka, nypa osv om hunden hade fortsatt, men tycker det är skönt att det inte behövde gå till handgripligheter. Man vet ju inte hur arg/rädd hunden blir och en schäfer skulle nog kunna göra mos av både mig och kinesen.... Men jag borde ha marserat in i buskaget, släpat ut matten och vridit om örat på henne kanske ;)
Skrivet av  Marie B
jag tycker..
..du hanterade situationen exemplariskt! Klapp på axeln till dig!!
Nu har vi lyckligtvis inga "attackhundar" här i närheten men jag kan tänka mig hur otäckt det skulle kännas! Fast ska jag vara ärlig så är folk ganska rädda för min lilla gris... :) Fast det är helt obefogat! Dels är han lydig och dels så är han totalt ointresserad av andra hundar!
Skrivet av  Staffematte
*ler*
Ja, jag hade inte heller några problem med framspringande hundar när jag hade min boxer... Folk tyckte att den såg litet otäck ut, samtidigt som den var sjövild. Gillade inte andra hundar heller, så själv sprang den aldrig fram... Tyvärr var det ett resultat av att den blivit skrämd som valp av lösa hundar. Jag vill ju inte att lille kinesen ska börja ogilla främmande hundar (kanske tom börja anse att anfall är bästa försvar) bara för att vissa inte orkar koppla sin hund... Jag har faktiskt inte så mycket emot när det är snälla gamla tikar som kommer vaggandes, eller litet framfusiga unghundar... Bara de är glada och vettiga. Jag försöker allt som oftast lita på att de som har sina hundar lösa vet att de aldrig skulle anfalla (även om de inte egentligen borde vara lösa eftersom de inte lyder). Men nu har mitt förtroende blivit litet naggat i kanten...
Skrivet av  Marie B