...Och en uppfostringsfråga

...Och en uppfostringsfråga
Skrivet av	*Nina Ines* o Nomi**
Nu får ni väl komma till tals alla superduktiga hundtränare, jag har ett par problem kvar att lösa med Elvis. 1. Han blir galen på att komma först till dörren när det ringer på och sedan "anfalla" den som ringer på genom att helt ociviliserat hoppa omkring på personen. Han börjar bli så stor att v inte kan hålla honom. Metoder: att koppla honom och låta någon ringa på, och helt enkelt låta honom sitta kvar medan jag öppnar/att stänga in honom i buren när det ringer på (dessa metoder gör honom om möjligt ännu mer galen och han skriker som om vi försöker knivmörda honom - att vänta ut honom tills han blir lugn är en pärs) - eller att lära honom att sitta kvar i soffan/var han nu är och låta oss gå till dörren. Såklart det bästa alternativet men HUR!! Kom nu inte med "ja jag låter honomhelt enkelt inte gå till dörren" - som sagt kan vi knappt hålla honom. Har läst någonstans om hur man präglar in dörrklockan så att han lägger sig när han hör den, hur gör man det? 2. Själva hälsningsceremonin - det är svårt att uppfostra folk att ignorera honom - vi har fått tips att mata med godis som tokiga så att han distraheras, finns det andra sätt? 3. Att inte nafsa!!! Han är faktiskt sex månader nu och borde ha lärt sig att inte bitas som hälsning eller lek. Det funkar på mig och min mamma men inte på någon annan!!!! Usch det är så tråkigt att ha världens finaste men "otrevligaste" hund (han är ju inte alls aggressiv snarare tvärtom, jag skulle gärna vilja att han var lite mer reserverad!!! till julen ska han träffa mormor min, och hon klarar inte en hoppande trettikilos prickmonster!! Kom igen nu! Lite bra tips!
Svar på tråden: ...Och en uppfostringsfråga

Sveriges lataste svar
Skrivet av HelenaD
1. Ni har inte grind in till något rum? Vi skaffade grind in till sovrummet när unghunden var valp eftersom han älskade att busa i sängen med de vuxna och då gärna kissade på sig i hettan... Sedan kom vi på att det var skönt att kunna ha sängen obäddad utan att den blev full med lera, så den har fått vara kvar. När det ringer på dörren nu så ropar jag glatt på hundarna, springer till sovrummet och lockar in dem, stänger grinden och går och öppnar dörren i lugn och ro. Sköööönt att slippa trängas med tre vilda bestar och prata med den man öppnade för i skrevhöjd och ändå ge sig på att minst en hund smiter ut och hoppar på (ja, HOPPAR på alltså - inte hoppar PÅ;)) den som ringde på. Man har bara två händer har jag märkt. Sitt-stanna kvar m.m. fungerade utmärkt så länge det verkligen inte var någon där utanför eller det inte var på riktigt. I en äkta situation fungerade det aldrig eftersom grabbarna direkt fattade att jag inte hade koll på dem och dessutom stressade upp mig av signalen så NU VAR DET DAGS ATT VARA BEREDD PÅ ATT FÖRSVARA HUSET. Lugn matte, vi fixar det här. suck 2. Ska det hälsas ute så håller jag ned mina lite diskret i halsbanden/kopplen om de börjar hoppa för mycket. Inomhus blir det en arm runt halsen eller så, för att hålla ned och lugna. Om det är främmande eller folk som inte tål att hoppas på alltså. Icke främmande och hopptåliga folk kör vi med breda leenden på istället och ett lätt förvirrat uttryck i ansiktet när hundarna hoppar runt på dem ;). 3. Hm... Det problemet tror jag inte att jag haft? Det fungerar inte att du lugnt säger "nej" och flyttar bort honom lite från den främmande när han gör så? Och sedan direkt släpper tillbaka honom, som belöning för att han slutade? Dvs att nafsar man får man inte hälsa men nafsar man inte så får man det.

Whippet v. Dalmatiner...
*Skrivet av Nina Ines* o Nomi**
Vet inte om det är Elvis som individ även om jag tyckt mig märka att andra dallisar är rätt ohyfsade i sitt sätt - men detta med att stänga in i rum eller bur fördröjer liksom bara effekten. Han blir helt enkelt ännu mer hysterisk och verkar till slut lugn bara för att sätta fart med nya krafter när man släpper ut honom. Nafsandet har vi som sagt lyckats få bukt med hemma men med andra personer är det helkört. Endast mycket hundvana som helignorerar honom kan få kontakt efter några minuter. Min stackars pappa t.ex som är lite hundrädd kan inte alls umgås med honom, han provocerar och nafsar precis hela tiden. Vet at tmin instruktör på valpkursen talad eom att hon fått bort det men använde det som belöning eftersom hunden gillade det så mycket. Dominansgrej?


Är han där länge?
Skrivet av HelenaD
Mina är alltså där enbart den tid det tar att avhandla ärendet i dörren eller släppa in personen i fråga. Vid det laget är de mer högt än lågt och flyyyyger ut när grinden öppnas. Det är förstås otroligt stressande att höra men inte se och inte kunna springa dit. Men skönt för mig :). Är det en person som kommer in så hamnar vi ju på punkt två: hälsningen. Enda gången jag låter dem vara kvar innanför grinden ett litet slag är när jag ska släppa in t ex hantverkare, dvs folk som hundarna _inte_ ska hälsa på. Då får vovvarna vara kvar tills hantverkaren är på rätt plats och sedan tar jag hundarna åt andra hållet och lugnar ned dem under t ex platsliggning i soffan. Väl ute och under kontroll lugnar de sig ganska fort och där har vi nog en stor skillnad på raserna? Vinthundar är ju gjorda för korta distanser och avknappen blir aktiv relativt kvickt ändå. Är han helt oregerlig så kanske han måste ha koppel på sig ett tag medan han får hälsa på personen lite lagom mycket och sedan lugna sig hos dig? Kanske ett speciellt innekoppel som aldrig betyder utgång (och stress) utan bara för att ha kontroll på honom? Ett retrieverkoppel är bra för sådant tycker jag. Personligen tycker jag att sådana här lugna, fysiska kontrollgrejor (grindar, koppel, halsband och att hålla i hunden med kroppen) känns lämpliga just vid superstressiga situationer som vid ytterdörren och hälsningar. Enbart mental kontroll när man inte HAR full mental kontroll resulterar ofta i att man måste härja en massa med hunden. I en redan stressad situation. Det gillar inte jag. Men så är jag lat också ;)

Å andra sidan
Skrivet av Ida & Toritrollet
kan ett koppel/halsband hetsa en väldigt varvad hund att bli fullständigt till sig i trasorna också. Personligen försöker jag i det längsta att undvika det om det är innomhus just för att risken för överslag är klart överhängande.

Tycker du?
Skrivet av HelenaD
Tänk, det har jag aldrig märkt! Inte ens på min i vissa situationer ytterst varvade tervueren (ärligt talat så ligger ena whippeten, som inte läst det där att en whippet ska vara en _blandning_ mellan terrier och vinthund, inte långt ifrån i vissa situationer heller), har jag märkt det... Då har jag dessutom använt det vanliga utehalsbandet och utekopplet (som jag brukar använda eftersom det är så sällan jag behöver ta till det). De har varit mer stressade av att enbart vara under kommando i det läget eftersom de då måste koncentrera sig så mycket, som de då oftast inte klarar av eftersom det bara är kring-kring i skallarna. Så gör de fel och blir tillrättavisade och misslyckandet bränner mer stress i dem... Menar du alltså att om du satt koppel på dina inomhus i stressade lägen så har det fått dem att gå i taket istället för att lugna sig? Vad olika hundar kan vara!


Jupps
Skrivet av Ida & Toritrollet
jag har varit med om det ja. :( Inte på mina egna men på andra hundar som man känner eller trimmat, vissa blir fullständigt ohanterbara om man sätter på dem ett koppel och bara håller emot sas. Visst vissa funkar det på, men just för att variationen finns så ville jag tillflika det. Mina har sitt stanna i ryggmärgen - förmodligen pga jakten så det är en av de "vanligaste" kommandona som jag ger och även ett av de mest absoluta, de kan i värsta fall bli skjutna om de inte åtlyder det så där är jag benhård från start.

Jaså, men det var inte så
Skrivet av HelenaD
som jag menade. Att man skulle sätta på koppel och "bara hålla emot" alltså. Utan att man ska använda kopplet som komplement till kommando och annat som man gör med en lös hund, som ett sätt att verkligen ha koll på hunden. En ung, omkringskuttande och hoppande hund som t ex farit upp ifrån platsliggandet/sittandet kan vara svår att få kontroll på igen under sådana stressande förhållanden. En matte som flänger bakom och knuffar gästerna för att få tag på hundj-veln innan han välter farmor 85 år, gör inte alltid saken bättre ;). Där är kopplet en säkerhetslina som gör att hunden inte KAN gå en ur handen på det viset. Jag har koppel på en av mina hanar i situationen att vi är hemma hos någon/de är här med en hanhund som han inte gillar. Då har han koppel OCH ligger under kommando. Kopplet är säkerhetslinan OM han skulle fara upp och på den andra hanen när jag tittar bort, inte har mental full koll på honom etc. Han vet att han är kopplad och ligger mycket tryggare än om han ligger lös, mycket för att jag är tryggare och säkrare när jag VET att jag har "både svångrem och hängslen" på honom.

Superduktig är jag inte men jag försöker ändå. ;)
Skrivet av Ida & Toritrollet
1. Han blir galen på att komma först till dörren när det ringer på och sedan anfalla den som ringer på genom att helt ociviliserat hoppa omkring på personen. Han börjar bli så stor att v inte kan hålla honom. Metoder: att koppla honom och låta någon ringa på, och helt enkelt låta honom sitta kvar medan jag öppnar/att stänga in honom i buren när det ringer på (dessa metoder gör honom om möjligt ännu mer galen och han skriker som om vi försöker knivmörda honom - att vänta ut honom tills han blir lugn är en pärs) - eller att lära honom att sitta kvar i soffan/var han nu är och låta oss gå till dörren. Såklart det bästa alternativet men HUR!! Kom nu inte med ja jag låter honomhelt enkelt inte gå till dörren - som sagt kan vi knappt hålla honom. Har läst någonstans om hur man präglar in dörrklockan så att han lägger sig när han hör den, hur gör man det? Hoppar han på folk får ni helt brutalt berätta för honom att det gör man icke, det finns olika skolor i hur man på bästa sätt gör det alltifrån gulligull och avledningsmanövrar till att knäa hunden i bröstkorgen... Personligen har jag helt enkelt laggt en hand på manken och tryckt hunden bakåt/neråt så att hunden hamnar framför mig i mer eller mindre sittande ställning. Att lära in sitt/ligg - stanna kvar kan vara tidsödande, visst men det lönar sig ändå i längden att lägga ner den tiden då det faktiskt är ett ruskigt användbart kommando i många andra situationer. Jag har lärt in det som att först sitt/ligg och sedan utökat tiden sakta som tusan (finns jättebra beskrivningar i bland annat Memea\'s böcker & för att det inte ska bli för långrandigt hänvisar jag gärna dit). Jag har å andra sidan inte krav på mina hundar att de inte får hälsa på folk, men då har jag trappgrind också så de kommer inte åt gästerna förränn de kommit upp. :) 2. Själva hälsningsceremonin - det är svårt att uppfostra folk att ignorera honom - vi har fått tips att mata med godis som tokiga så att han distraheras, finns det andra sätt? Det finns lika många sätt som hundägare tror jag. Även här är ytterligheterna långt ifrån varandra, jag väljer därför att bara utveckla den du redan skrivit om, dvs distrationer. Distraktioner behöver inte nödvändigtvis vara godis, det kan vara minst lika gärna någonting annat åtråvärt. Ett exempel, mina hundar är retrievers de BÄR gärna saker således hälsar de numera med någonting i munnen, en kudde/toffel/tidning eller vad 17 som helst. Iom att de även koncentrerar sig på någonting annat (det de har i munnen) är hälsningscermonierna inte lika brutala som de kunde vara tidigare. Kan vara ett tips. 3. Att inte nafsa!!! Han är faktiskt sex månader nu och borde ha lärt sig att inte bitas som hälsning eller lek. Det funkar på mig och min mamma men inte på någon annan!!!! Häxan provar emellanåt om man inte kan nafsa bara lite (även hon är 6mån) och ska jag vara helt ärlig så blir jag tvärelak, hon har INGEN som helst rätt att bita mig eller någon annan för den delen så då tar jag tag i henne och "läser lusen" av henne. Nu lät det säkert väldigt våldsammt men det gör faktiskt riktigt ONT om en hund biter på en så jag har tagit tag i valpuslingen tillräckligt så att hon inser att hon är ute på hal is samtidigt som jag med mycket mörka ordalag har berättat vad jag tycker om det hela.


Jag är lika lat
Skrivet av Jörn
och kopierar in en länk till något jag skrev för flera år sedan, till någon med liknande problem som du. Läs främst åtgärderna: http://shorl.com/gegustytyfulo

Hehe...
Skrivet av K-line med Jeanna 011226, bf 5/5
det verkar ju som vi gör ganska rätt då :)

Gillar beskrivningen :)
Skrivet av HelenaD
Jag gillar verkligen den där beskrivningen på hur det är när det ringer på dörren och skrattar lika mycket varje gång jag läser den :). Något jag däremot undrar över är hur man gör alla de gånger som det inte kommer någon känd till huset? Eller när man helt enkelt inte vet vem det är som kommer? Sätta lapp på dörren? Men väntar vattenfallskillen så länge (man kan ju lika gärna vara borta, trots lappen på dörren) eller vem det nu är som står där, under den tid som det kan ta för en att snigla sig fram till dörren med lugna hundar. Typ en halvtimme eller så...?


Det kommer
Skrivet av Jörn
ingen okänd till dörren innan man tränat klart med hunden. Sådeså. :-) Dessutom: Är det tillräckligt viktigt att få kontakt med mig så väntar de.

Jaha
Skrivet av HelenaD
funderar Vet du, det låter faktiskt inte särskilt troligt det där men i alla fall ;D

Mina tossiga killar....
Skrivet av K-line med Jeanna 011226, bf 5/5
får lugna ner sig och lyckas sitta stilla innan vi öppnar dörren. Min ena kille har mycket vakt i sig och rusar mot dörren för att skrämma bort fineden, det betyder att han inte är särskillt trevlig mot våra gäste - inte så att han bits, men nästan. Därför har vi börjat med att inte öppna dörren förrän de lugnat ned sig, satt sig ner och kommer att kunna sitta kvar när vi öppnar. När vi sedan öppnat ger vi efter ett tag komandot, "nu får ni hälsa". Då har min vakthund i nio fall av tio kännt igen "inkräktaren" och hälsar riktigt siviliserat eller med glädje. Så mitt tips är att låta honom lugna ner sig innan ni öpnnar dörren, och även låta gästerna komma in innan ni låter Elvis hälsa. Sedan kan ni ju träna honom att inte hoppa och kanske inte pussa när han hälsar...dvs hålla sig på mattan. Lycka till!


Komplement - fostra gästerna...
Skrivet av Lilith
jag har liknande problem, men en del av problemet är ju afktiskt att gästerna gör fel, dvs de hälsar glatt, säger att det inget gör om hon hoppar osv...(nä, inte nu, säger jag, men när hon är dubbelt så stor och lerig...???) jag har skrivit en lapp och satt upp på ytterdörren, så gästerna får läsa på lite innan de går in. Funkar ganska bra. Hon hoppar betydligt mindre nu, har t o m hänt att hon satt sig när det ringer på dörren. Så jag tror på denna metod och kämpar på. Kan tillägga att hon hoppar klart minst på mig, men så är jag också kart mest konsekvent på att inte hälsa förrän hon är lugn. Kopierar in min text nedan: Vi försöker lära Maya att hälsa fint och framförallt inte hoppa. Vi vill därför att ni: inte hälsar på henne förrän hon sitter ner eller åtminstone har alla fyra tassarna i marken. ignorerar henne totalt om hon hoppar, varken tittar på henne eller pratar med henne. Bara tyst föser ner henne på golvet, eller säg: Gå ner, och sen Bra när hon är nere. när hon är lugn och ni hälsar är det bra om ni sitter ner/böjer er, det motverkar hennes vilja att hoppa upp. Hälsa på oss först, precis som vanligt. För hundar är nämligen all uppmärksamhet bra, och vi vill att Maya bara ska bli uppmärksammad när hon gör rätt. Då lär hon sig att göra rätt och blir belönad med uppmärksamhet. Tack för hjälpen! PS läste nyligen att det är helst fel att säga "inte hoppa" vilket vi gjort, för hundar kan inte negationer, och hör då "hoppa" vilket de kanske lärt i andra sammanhang. Undra på att de blir förvirrade. Så nu (försöker) kör vi med "gå ner" för det säger vi när hon hoppar mot t ex matbordet, och det kan hon. Fast det är väldigt lätt att säga fel, gäller att hålla tungan rätt i mun.

:)
Skrivet av K-line med Jeanna 011226, bf 5/5
Då kan mina hundar negretioner för de kan både inte hoppa, inte skälla och inte tigga :) Tror att det är snack att de inte förstår, de hör ju på tonfallet också om det är rätt eller fel de de gör. Uppfostrat gästerna har jag inte givit mig på...de flesta av våra vänner är väldigt hundvana + att vi ser till att stjäla showen från hunden genom att de dels sitter stilla en bit därifrån och genom att vi ser till att hälsa först och därmde får gästernas ögonkontakt. Det är bara de som känner hundarna hemskt bra som får hälsa på hundarna först. Eller rättare sagt där hundarna inte behöver sitta och vänta utan får hälsa samtidigt med oss, och därmed hamnar fokus på dem.

Jo, det är klart
Skrivet av Lilith
att de hör på tonfallet. Men det är ändå ett faktum att den mänskliga hjärnan inte riktigt klarar negationer, (om du tänker: "glöm inte..." så är det lättare att glömma än om du tänker: "kom ihåg...") så det gäller troligen hundar med. :-) Våra gäster/bekanta m fl är kanske hemskt ouppfostradedå, ler men de har svårt att inte hälsa på en söt hund som rusar fram och vill bli hälsad på. Genom att jag skrivit lappen slipper jag dessutom förklara varför jag ägnar mig åt att få hunden att sitta isf att hälsa på dem. Sen är det svårt med barnens kompisar, men även de sköter sig "bättre" med lappen, så för oss funkar det bra. Ska givetvis ta bort lappen när Maya kan hälsa fint, men hon är ju bara fem månader.


Jag tror...
Skrivet av K-line med Jeanna 011226, bf 5/5
att det är jättebra att uppfostra gästerna! Vi har väll bara inte behövt gå så långt, dels genom att de flesta vi känner har haft hund hela livet och dels då metoden med att hundarna sitter i bakgrunden fungerar så pass bra. Keep it up! Huvudsaken är ju att det fungerar för er, och det verkar det ju göra. Och som du skriver din hund är 6 månader, våra hundar är 8 år respektive 3 1/2 år.

kort tanke bara...
Skrivet av nola
Stöng in hunden när det ringer på dörren, hunden FÅR INTE komma och hälsa förrän den har lugnat sig, det kan bli ett jävla liv... men låter den mycket och man tillslut ger med sig, så lär sig hunden det, den e inte dum. Och lugnar den sig inte, då får den helt enkelt inte komma ut och hälsa, då får den ligga där och ha tråkigt... detta låter lätt jag vet, men ju högre förväntningar vissa hundar har ju mer går dom upp i varv... låt dom helt enkelt inte hälsa...

Lär honom "ligg- stanna kvar"?
Skrivet av Monika med blandisen
Min hund är en omplacering och hon har tydligen fått hoppa på folk hur som helst så hon har fått in vanan ordentligt... Så här gör jag med henne, och det rätt bra inne men är svårare ute: När det ringer på dörren lägger jag henne på hennes plats. Därifrån ser hon dörren, utan att vara alltför nära den. Om hon reser sig eller börjar krypa framåt tar jag tag i henne och lägger tillbaks henne. Gästerna bör hela tiden ignorera henne. När hon lungat sig låter jag henne hälsa, tar hon det lugnt då är det bra, börjar hon hoppa får hon gå och lägga sig igen. Det här har jag hållt på att träna länge nu, hon tycker det är så otroligt svårt att ligga kvar. Stänger jag in henne är hon mycket vildare och i koppel stressar on upp sig. Men nu är ju din hund bara en liten valp, så man kanske inte kan ställa så stora krav på den som att den ska ligga kvar när det kommer gäster..?


Tck för alla svar
*Skrivet av Nina Ines* Nomi o Elvis**
Nu är ju Elvis sex månader och följdaktligen fortfarande valp men samtidigt är han VÄLDIGT envis och självständig (med dalmatiner måste man enligt alla vara hur envis som helst) och dessutom är han inte längre liten och söt utan väger närmare tretti kilo, så det är inte något folk ska behöva stå ut med tycker jag. Enligt alla böcler ska nafsigheten gå över efter ca tre månader om man är konsekvent. Vi är det men så fort han möter en ny bekant så ska det testas i det längsta. Vi har faktigst valt att vara ganska hårda, dvs ta ordentligt tag i nackskinn och ryta till, för det mjuka med belöningar när han gör rätt hjälper till en viss nivå. vi ska också försöka var konsekventa med buren, dvs oavsett hur länge han skriker ska han få sitta där (enligt råd från en annan dallisperson som fått vara med om att gäster både kommit och gått utan att monstret fått komma ut...) Och jag tänker fortsätta med godismatning vid möten ute, och ska försöka få en figurant att hjälpa till. Så får vi se hur det går, och hoppas att han blir vuxen någon gång!!

...Och en uppfostringsfråga

Sveriges lataste svar

Whippet v. Dalmatiner...

Är han där länge?

Å andra sidan

Tycker du?

Jupps

Jaså, men det var inte så

Superduktig är jag inte men jag försöker ändå. ;)

Jag är lika lat

Hehe...

Gillar beskrivningen :)

Det kommer

Jaha

Mina tossiga killar....

Komplement - fostra gästerna...

:)

Jo, det är klart

Jag tror...

kort tanke bara...

Lär honom "ligg- stanna kvar"?

Tck för alla svar

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information