Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Måste omplacera eller avliva katten

Skrivet av Christine med Tiger
Tiger gjorde mig riktigt illa idag. Han flög på min fot som han brukar (helt oprovocerat) och råkade fastna med klon. Jag höll i honom med ena handen, men var tvungen att släppa för att få loss klon. Då passade han på att flyga rätt upp på min vänsterarm (som då var utan tröja) och riva mig riktigt illa på både in och utsida med både blodvite och blod under huden och rivmärken. Det gjorde riktigt ont och jag grät nästan.

Har insett nu att jag inte kan ha honom kvar. Jag ser ut som ett fiskenät snart, helt sönderriven. Och det inte ens för att vi busat. För busrivmärken skulle jag inte orda om!

Har satt in en annons på en sida där man sköter omplaceringar och hoppas på att någon vill ta honom. Imorgon ska han även få åka hem till min bästa vän och bo där en vecka. Funkar det utan problem så kan han säkert omplaceras utan problem. Men om han flyger på henne och rivs och har sig så får han avlivas.

Jag mår jättedåligt för det här och tycker synd om både mig och katten. Barnen eller min man flyger han aldrig på om de inte busat upp honom. Varför bara mig??
Svar på tråden: Måste omplacera eller avliva katten

Är det en innekatt???

Skrivet av  hundägare
Min kompis katt var precis likadan, den fölg på folk helt oprovocerat och högg HÅRT i fötter eller armar.
Man kunde sitta i deras soffa och han kom från ingenstans och bara flög på.

Men efter ett tag flyttade dem till landet och katten som hade varit innekatt fick börja vara ute och inne som den ville och då slutade han helt med detta beteende.
Nu är han hur go som helst.

En veterinär förklarade det med att en innekatt inte får utlopp för sin jaktlust och för en del katter går inte det bra.
De börjar se människor som byte och hoppar på dem.
Men får de bara komma ut och jaga så lugnar dej sej.

Så är det en innekatt du har så kanske det är samma problem där.
Om inte ni bor så katten kan vara ute så kan den ju omplaceras till ett hem där den kan vara ute om den vill.

Om det inte är en innekatt ni har så har jag inga råd
 

Han är frivillig innekatt

Skrivet av  Christine med Tiger
på sätt och vis. Vi bor på femte våningen så det är svårt att få ut honom. Sen har vi också två ganska trafikerade vägar runtom, visserligen bara 30-vägar, men det bryr sig inte alltid alla om...

I somras försökte jag få ut honom, men han ville verkligen inte! Spretade med benen och fällde ut klorna och höll sig fast i dörrkarmen. Väl ute satt han bara i buskarna och var rädd. Så fort jag lockade på honom sprang han in med glädje.

Så han verkar inte vilja vara ute??
Tack ändå för ditt svar. Ska försöka se till om jag får några svar på annonsen, att han får komma till en villa, då är det lättare att låta honom komma och gå som han vill.
 

Min tanke med

Skrivet av  Lilith
Försök att hitta ett hem "på landet" där den kan komma och gå som den vill, så är det troligt att det blir bättre. Kanske något stall kan ta den, om du inte hittar ett "riktigt" hem.
 

Fast jag tror inte han skulle vilja

Skrivet av  Christine med Tiger
bo i ett stall. Han är alldeles för sällskaplig och innekatt för att trivas så tror jag. Tänker mig ett äldre par som bor kanske på landet. Han behöver lugn och ro tror jag. Barnen låter honom vara ifred, men han kanske inte tål allt stoj?

Vet inte om jag ska ha en ny katt efter den här. Verkar ha otur med katter. Man kan ju inte hålla på och avliva dem heller i tid och otid :o( Vill ha en lugn hona, men de ska ju inte vara själva sägs det ju.

Tack för ditt svar!
 

Klippa klorna!

Skrivet av  Mani
Det får man göra regelbundet särskilt med innekatt.
 

Om jag var du

Skrivet av  HelenaD
så tror jag faktiskt att jag skulle låta honom tassa vidare till de sälla jaktmarkerna direkt. Som jag ser det har han straffat ut sig nu. Man kan inte hålla på så där som katt... Tänk om han skadar någon allvarligt? Jag skulle inte våga omplacera honom med tanke på vad labil han verkar vara.

Visst kan du skaffa en ny katt efter honom. En lugn hona, om du vill det. I och för sig är min erfarenhet att honkatter är mer bitchiga än hankatter och de med jämnast temperament är hanarna, men det är förstås mycket individuellt också.

Eftersom du haft otur med dina katter så skulle jag vara _mycket_ noggrann med valet av föräldradjur till nästa katt. Nu minns jag inte riktigt Tigers tidiga historia... *gräver i minnet* Men var han inte född utomhus eller något? Hm, kanske inte ;). I alla fall har man oftast ganska dålig koll på föräldradjuren, åtminstone pappan, när man köper huskatt. Är det dessutom katter med "stallkattegener" nära inpå i släkten så är det ofta ganska tuffa katter. Katter som är gjorda för att stå sig mot en räv om det skulle knipa, för att överleva. De egenskaperna passar sig inte alltid som sällskapskatt i en lägenhet...

Om jag var du skulle jag därför rikta in mig på just katter som är avlade för att vara lugna sällskapskatter inomhus. Där man avlat på det i generationer och har stor koll på båda föräldrarna. Oftast måste man då gå in och kika på vissa raser (men långt ifrån alla raser är lugna:)), även om det finns huskatter som haft den funktionen i generationer också så är de inte lika vanliga. Min personliga favorit bland "lagom lugna och snälla innekatter" är birmorna. En helt ljuvlig ras, där i alla fall vår hane var det absolut snällaste i kattväg som man kan tänka sig. Han hade verkligen NOLL skärpa (stor skillnad mot våra huskatter där alla varit mer eller mindre skarpa, faktiskt) och var en verkligt ljuvlig sällskapskatt. Att han sedan var vacker som en dag med sina himmelsblå ögon och silkenslena päls, gjorde ju inte saken sämre :)
 

Helena

Skrivet av  Christine med Tiger
Jag vill inte avliva honom utan att ha försökt prova att omplacera honom. Imorgon åker han till min bästa vän för att provbo där en vecka. Är han knasig där åker jag direkt till veterinären, men om han håller sig lugn så ska jag verkligen aktivt söka efter nytt hem åt honom.

Han är inte född utomhus, utan inne. Tjejen som hade honom visste inte riktigt säkert vem som var pappan, men hon hade själv en okastrerad hankatt (undrar hur dum man får bli ibland??) och när jag sett honom ute så har jag verkligen sett TIGER i honom. Samma kropp, samma ansikte, samma höga ben. Men han är grå. Mamman är sköldpaddsfärgad och inte lik Tiger alls, men han har hennes sträva päls. Han känns lite som en strävhårig hund ;o)

Vet ju inte vad mer för gener han har, det vet nog inte kattägaren heller. Men tuff är han ju helt uppenbart!

Jag hade två honor för fyra år sedan. De var hur lugna som helst, förutom kattungebeteendet med race bland blomkrukor osv. Men när vi fick en bebis så började den ena av dem kissa inne ÖVERALLT. Så då fick de flytta tillsammans till min svägerska. Känns som om jag har otur med katter :o( Funderar nästan på att skaffa en vuxen katt direkt, istället för kattunge. En vuxen hona från katthemmet kanske? Eller så låter jag bli tills mina barn är större. För jag tror att de är en av grundorsakerna till att han är lite knasig.

Fast å andra sidan har han varit attackig och bitig sen han kom hem till oss.

Om jag hade råd skulle jag köpa mig en Bengal, men inet har jag 10.000:- att hosta upp i ett nafs :o(

Birma gillar jag inte till utseendet, och priset är inte i klass med vad jag har råd med. Antar att en försäkring för en sån katt är dyrare också?

Jag blir så ledsen när jag tänker på att jag kanske måste avliva honom. Han är ju så lugn och fin vissa stunder! Som nu, då han ligger hoprullad till en liten kanelbulle bakom datorskärmen *torkar en tår*
 

Håller med.. (oj, det blev långt!)

Skrivet av  Charlotte
..HelenaD till fullo. Även om det känns hemskt att säga det så kan man faktiskt inte ha en katt som beter sig så - man får väl hoppas att han sköter sig i sitt provboende så att omplacering kan vara aktuellt.

Eftersom du har haft sådan otur med katter så skulle jag råda dig att spara undan pengar ett tag så att du kan köpa en raskatt. Om man har koll på föräldradjuren så uppstår väldigt sällan sådana här situationer. Och även om jag verkligen är för huskatter och tycker att det är underbart att det finns katthem som omplacerar djur så tycker inte jag att du ska ta en katt därifrån. Risken är att du råkar ut för tråkigheter igen, dessa katter har ju trots allt ofta varit med om jobbiga saker och är inte de tryggaste kissarna i världen.

Jag är uppväxt med bondkatter, men sedan jag skaffade mina raskatter har jag insett vilken otrolig skillnad i temperament det är mellan dem. Jag har bengaler och abessinier, två underbara, otroligt sociala raser, men de vill absolut ha sällskap av minst en kompis (passar inte som ensamkatter). Dessa katter kan jag vända upp och ner på och borra in ansiktet i magen på om jag vill, de gör absolut ingenting förutom att kurra lite högre... De är otroligt trygga i sig själva och det är en otroligt viktig egenskap! Så jag skulle med andra ord absolut råda dig att kolla runt lite på kattraser (bra länkar: www.katter.nu, www.sverak.se), åk hem till uppfödare och titta så kommer du säkert att hitta någon ras som passar dig. Generellt sett kan man säga att korthåriga katter oftast är något vildare än långhåriga (även semilånghår) och passar därför mer sällan som ensamkatter.
 

Charlotte, tack för ditt svar!

Skrivet av  Christine
Jag kommer aldrig ha råd att köpa två bengaler! De kostar ju två månadslöner! Jag gillar Oci cat också, men gissar att de ligger i samma prisklass...

Tack för ditt svar ändå :o)
 

Nej...

Skrivet av  Charlotte
..bengaler är tyvärr fortfarande ganska dyra (från ca 8000 kr). En ocicat ligger på runt 6000 kr. Men det finns ju så många mysiga korthårsraser (om det nu är det du gillar bäst), cornish rex, burma, brittisk korthår (som dessutom är lugn). Annars är ju Norsk Skogkatt, Birma och Turkisk Van några andra trevliga, om än lite långhårigare, varianter. Om du har tur kanske du kan hitta någon omplaceringskisse (dock ej problemkisse!), eller någon som har stannat hemma länge (kolla på katter.nu\'s kattförmedling). Ibland omplaceras kissar som har bott med andra katter men hellre vill vara ensamkatt. Vår ena abessinier var 9mån gammal när hon flyttade hit så hon kostade lite mindre, men är minst lika gosiga ändå.
 

Charlotte

Skrivet av  HelenaD
Vad kul att du har abessinier! Det är faktiskt den vackraste ras jag vet. De slår till och med högre än mina älskade orientaler, för att de är så "lagom" samtidigt som de har en sådan fantastisk teckning. Min ena honkatt (huskatt) är det finaste i kattväg jag vet (och så är hon ju en av mina bästa kompisar också:)) och alla hennes spräcklor och ränder kan jag studera i evigheter. Så abessinier... Åh. Dessutom verkar de mysiga i sättet och det är ju faktiskt det viktigaste.

Hur skulle du beskriva dina? Personlighet, kroppstorlek (de verkar vara ganska små?), hårar de mycket etc? *nyfiken*
 

Christine

Skrivet av  HelenaD
Näe, inte en bengal, om jag får bestämma ;). De är OTROLIGT vackra, stora, maffiga och fascinerande. Vad jag vet så är de dock inte särskilt lugna av sig och de har mycket "vildhet" kvar i sig, om man jämför med de andra raserna. Ocicaten har inte det "vilda" men är livlig den med.

Om du mer gillar korthåriga katter så skulle jag absolut slå ett slag för brittiskt korthår. De är maffiga! Maffiga, häftiga pälsar, stora och lugna. Här kan du se en del bilder t ex: http://www.katt.nu/britt1.htm

Jag håller med Charlotte om att en vuxen katt från ett katthem nog inte är det bästa i det här fallet. De har ofta varit med om hemska saker och är otrygga och osäkra, i alla fall till en början.

Raskatter är inte dyrare att försäkra vad jag vet, så länge som man bara har den veterinärvårdsförsäkrad. Fast jag är inte säker men det går ju att kolla upp. Vill man ha livförsäkring också (det har man ju inte på en huskatt) så kostar det förstås mer.

Jag hoppas att det ordnar sig för er! Och precis som Charlotte skriver så är det väl värt att spara i några månader för att veta att ni får en bra katt som verkligen passar er?
 

Öh, alltså...

Skrivet av  HelenaD
...jag kanske skulle ha skrivit att jag menade hennes spräcklor och ränder _i ansiktet_, som ger henne ett extra utrycksfullt ansikte. Tillsammans med stor personlighet förstås. När jag skrev så där så låter det lite som att jag trodde att abessinier hade spräcklor och ränder över hela kroppen :)

Hon ser alltså ut så här i ansiktet min hona: http://www.kvicksand.se/katter/faline_03.jpeg
 

Helena

Skrivet av  Christine med Tiger
Vacker kisse du har! Är hon abessinier, eller har jag bara missförstått :o)?

Tyvärr gillar jag inte utseendet på brittisk korthår. Gillar ocicaten och bengalen mer. Kanske kanske birman, isåfall en brunmaskad, eller heter det röd? Såna som ser ut som Tiger.
Fast helst vill jag ha en kolsvart kisse. Finns det några raskatter som är helt kolsvarta?

Usch, jag har grinat ikväll. Varje gång jag tittar på Tiger så kommer tårarna fram...Kanske att jag måste åka och avliva honom. Det känns så FEL! Jag tänker att jag kanske kanske ska försöka lite lite till. Fast när ska jag dra gränsen? Är det kanske mig det är fel på eftersom jag har sån otur med katterna? Kanske ska jag inte ha katt, utan nöja mig med gnagare, som jag ju "kan" sen jag var barn.

Jag vågar inte skaffa en kattkompis till honom, något som varit i mina tankar. Han kanske äter upp den lilla kissebebisen! Eller så blir det kisskrig :o(

Många tankar snurrar i mitt huvud nu...Har kollat på massor av ocicatter och de är sååå fina! De får gärna vara lite fartiga, det är inte det jag vänder mig emot, det är det VILDA, rovdjuret jag klarar mig utan. Menar du att de också bits och rivs?

Jag borde nästan scanna in min arm och visa hur jag ser ut....

Nä, nu ska jag gå och lägga mig, hoppas på att jag får sova i natt. Tack för stödet och råden!!
 

Abessinier

Skrivet av  Charlotte
Ja, visst är de härliga! Jag har en hona, en hane och en unge (nåja, hon är ju faktiskt ett år nu, men fortfarande våran bebis...) efter dessa. Den "vuxna" honan är sorrel, dvs kanel; de andra två är viltfärgade (genetiskt svarta) - den mest vanliga färgen.

Jag tycker att abessinier är den optimala familjekatten! Mycket sociala, älskar människor (men inte riktigt som burmor som mest ska vara uppe i ansiktet, lite för närgångna för min smak), mycket "hjälpsamma", mattjuvar, älskar uppmärksamhet och gos. Honorna är oftast ganska mycket mindre än hanarna, vår hankatt (som har blivit ganska tjock efter kastreringen... innan var han trådsmal) väger nu ca 6 kg, honorna ca 3-4 kg.

Och visst är de vackra!
Vilken fin kisse du har förresten!
 

Förslag

Skrivet av  Charlotte
Christine: Jag tycker du ska besöka en kattutställning. Det finns ju så enormt många kattraser men där kan du gå runt och titta på katter och prata med kattkunniga och uppfödare. Utställningar hittar du på Sveraks hemsida (www.sverak.se).
Vad gäller bengaler så är de lite fartigare än ex abessiniern, och är som sagt ej lämpade för att vara ensamkatt.
 

Charlotte och Christine

Skrivet av  HelenaD
Christine: nej, hon är inte abessinier utan vanlig huskatt, men i ansiktet är hon ganska likt tecknad som en abessinier och det var det jag menade :)

Charlotte: tack för din fina beskrivning av missarna!
 

har också en

Skrivet av  turtle
kompis som hade innekatt och fastän de lekte och försökte stimulera den blev den heltokig, och flög på familjemedlemmarna gång på gång. Sista gången så "jagade" den in familjen i badrummet, katten hotade flyga på barnen. Han funkade inte som innekatt - flyttade ut till landet till en släkting där och är idag en helgo katt somgår ut och in som han vill och ligger i famnen och kelar etc.
 

Hoppas att det ordnar sig för dig med Tiger! Jag

Skrivet av  Lea m Loui 020419 o Sophie 000612
är en ivrig förespråkare för PERSER.

Jag har två stycken, en svart kastrerad hane och en blåsköldpadd-vit hona.

Nu är de gamla, hanen blir 12 år i mars och honan fyllde 11 år i augusti, men även som unga var de lugna.

De har aldrig gjort barnen en fluga förnär även när barnen behandlat dem omilt.

Nackdelen är ju pälsvården.

Du kan få en reggad perser för 2-3000 kr om den inte är så typad.