Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Behöver några kloka åsikter!

Skrivet av Cecilia m Leah-03+bf 13/3
Vi har en dalmatinertik som är nästan 13 år härhemma.Hon har alltid varit lite "opålitlig",aldrig mot familjen men mot främlingar ute på stan osv.Förra året tex attackerade hon en jackrussel och slet upp hela frambenet på den.(Den höll på att förlora hela benet.)
Vi har en liten flicka på 14 mån som går nu,och hunden morrar och visar tänderna så fort hon går mot hennes håll.Barnet har aldrig gjort hunden illa el.dyl,utan är väldigt försiktig med henne.
För en tid sen satt lillan och åt skorpa,och helt plötsligt hugger hunden i handen på henne(handen m skorpan)och vägrar släppa!Jag skriker,sambon skriker och barnet skriker.Det blev djupa märken,så hon bet HÅRT.
Mina föräldrar och svärföräldrar tycker att jag är en oansvarig mamma som behåller hunden,eftersom hon är som en tickande bomb mer eller mindre.
Nu kommer nästa barn om 9 veckor,och jag kommer inte att kunna passa äldsta barnet och hunden på samma sätt som nu.
Det är ju så känsligt det här,har alltid varit emot familjer som avlivar husdjur pga barnet.Nu sitter jag här själv:-((
Vad långt det blev:-/ Ni som orkat läsa,vad skulle ni ha gjort..?Har provat munkorg också,hunden trivdes inte alls med det,blev ännu mer aggressiv...

*hjälp*
Svar
Du har ett problem.
Du inser nog innerst inne vilket beslut som är det rätta att ta. Ingen kan nämligen övertyga dig till vad som är det rätta, om det går emot din åsikt. Du kommer att få flera sorters råd, den ena extrem falangen står för åsikten att kategoriskt avliva allt som ens tittar mystiskt på ett barn till den andra extremfalangen som står för åsikten att hunden beter sig naturligt i alla lägen och gillar man inte det så har man inte förstått hur det är att vara hundägare.
Det är ditt beslut att ta helt och hållet och jag är inte avundsjuk på dig.
Skrivet av  Jörn
Jag säger som Jörn...
att det är ett beslut som du måste fatta själv. Det kommer en tid för alla med gamla hundar då man måste fundera över vad som är bäst för hunden :-(

Hon är 13 år vilket är rätt gammalt för en Dalmatiner, och har ni gjort allt som gå att göra (har ni varit hos veterinären och kollat om hon inte har ont någonstanns?) så kanske valen har tagit slut? Dalmatinern är normalt inga aggresiva hundar utan tvärt om väldigt kärvänliga, så jag har svårt att tro att hon mår så där jättebra just nu.

Kanske en veternärkoll kan vara ett bra alternativ? De kan dessutom ge dig sin åsikt om vad de anser vara bäst i det läget ni befinner er i efter att gjort en koll på hunden.
Skrivet av  Amandas mamma
Vilken sits
Ni har hamnat i. Har inga direkta råd att ge, utan ni känner nog vad som är bäst för eran tik.

Kram
Skrivet av  Bumbi m. Ronja o myran bf 14/2
Jag är ärligt talat förvånad.
Du skriver själv:

"Förra året tex attackerade hon en jackrussel och slet upp hela frambenet på den.(Den höll på att förlora hela benet.)"

Du skriver även att hunden är opålitlig så då antar jag att denna attack var helt och hållet oprovocerad.
Så min fråga är, varför har ni ens kvar denna hund?
Blev ni inte anmälda efter den händelsen?

Er hund har även bitit ert barn och då är det ännu mer oförståerligt för mej att inte hunden är borttagen.

Tro mej, jag är själv hundägare och vet att det är fruktansvärt jobbigt.
MEN, denna hund kan inte må bra som beter sej så här.
En hund som oprovocerat anfaller människor och andra hundar är inte frisk.

Eftersom du även skriver att hunden alltid har varit opålitlig så tror jag inte det är någon idé att gå till veterinär heller.
Om hunden i 13 års tid varit så här så är det ju inget sånt.

Nej jag förstår att det är hemskt men jag tror nog du vet vad som behöver göras här.
Du skrev att du prövat munkorg och det inte fungerade.
Nej det är jag glad för.

För det är inget liv för en hund att behöva gå med munkorg hemma i sitt eget hus.

Jag ska inte tala om för dej vad du ska göra men jag kan bara säga vad jag skulle ha gjort i din situation och jag hade låtit hunden somna in nu.
Det är ett fruktansvärt beslut men i mina ögon hade det inte funnits något annat alternativ i detta läget.

Att omplacera en 13 årig opålitlig hund är inte bara omöjligt utan även grymt mot hunden och troligtvis förvärrar det bara problemet.

Så mitt råd till dej är, låt din vän somna in.
Skrivet av  Hundägare * 2
avliva hunden
det är det enda "rätta" beslutet och det är bäst att göra så fort som möjligt INNAN det händer ngt allvarligt. Du behöver tid att ta hand om dina barn speciellt den nya familjemedlemmen! Du kan ta hem en vet som avlivar hunden i ditt hem om det känns jobbigt att åka in och göra det.
Hunden har ett långt liv bakom sig och kommer inte bli yngre. Att avliva en sådan hund är det bästa du kan göra det. Ring och beställ en tid imorgon. För hundens skull!
Skrivet av  hundvalp och vuxen hund
avliva
Jag skulle ha avlivat hunden, om det nu är som du säger att hunden inte gå att lita på så funkar det ju inte, och den är ju flr gammal för att omplaceras.

Så det bästa för både hunden och er är nog avlivning...
Skrivet av  Tina
Avliva hunden mår inte bra
inget konsigt alls
Skrivet av  zorrs matte
TACK!
Jag har läst alla era svar flera gånger och det var många sanningar som jag måste inse om min hund.Att hon inte mår bra, och att jag inte får utsätta min familjs säkerhet.Nej,vem skulle förlåta sig själv om ens barn måste växa upp med ett vanprydande ärr i ansiket..eller ännu värre? Men alla är vi ju djurvänner inne på detta snack,och det är tufft att ta det slutgiltiga beslutet om en hund man haft sen den var 8 veckor:-( Men,ni har så rätt allihopa och jag är glad att jag frågade er.

Tack,
Skrivet av  Cecilia m Leah-03+bf 13/3
Jättetufft beslut
Det är ett jättetufft beslut att ta. Jag tänker inte ge några råd utan bara säga att jag tycker synd om dig.

Kram!
Skrivet av  peter56
Samma sits själv...
Ville bara tala om att jag hade två underbara vovvar som betydde VÄLDIGT mycke för mej... Dom har alltid funkat bra ihop med dottern (nyss fyllda 1) Men för ett par månader sen så morrade plötsligt äldsta hunden åt min tjej,jag blev väldigt arg och nervös,hade extra mycket koll på dom osv... 3veckor innan jul så kommer min dotter och kryper förbi hundarna och han flyger helt plötsligt upp,morrar till och nafsar efter hennes arm! Behöver nog inte tala om hur rädd ja blev! Dagen efter ringde jag vet och han fick somna in. Jag älskade den hunden VÄLDIGT mycket men skulle aldrig vågat lita på honom mer och ansåg därför att det bästa för både han och mej var att han fick resa vidare till himmlen.
Ville bara tala om att jag förstår vilken jobbig situation du sitter i.. vet inte hur d är med dej men mina tankar kvällen det hände var bara: Vad händer nästa gång? och det skulle jag nog inte vela veta!
Skrivet av  tildas mamma
för mycket jobb
hej,

jag har två hundar men inga barn än så länge. Min yngsta tik 2.5 år har på senare tid morrat åt några personer, bland dem ett barn på fyra år som är min systers flicka, de har umgåtts jättemycket tidigare och det här var första gången hunden morrade.
Jag undrar hur er hund började, var det morr först och bett sen? Jag är förstås orolig för om min hund kommer gå vidare till att hugga.

Hur har ni gjort med hunden när den har visat aggresivitet? Det låter inte som om hunden ska vara med barnen i alla fall utan i bur eller avgränsad i ett annat rum vilket såklart blir jobbigt när man vill umgås som en familj allihop.

Hur är ert ledarskap på hunden i andra situationer? Tränar ni mycket lydnad? Hundar ska ju aldrig ta egna beslut utan vända sig till sin ledare i en situation där hunden känner sig hotad.

Om ni ska behålla hunden blir det nog nödvändigt att träna för en duktig instruktör och få tips och råd.

mvh

Familjsen
Skrivet av  Familjsen
Jo idén är ju fin, men...
Du missade nog en viktig detalj här, hunden är 13 år!!!

I detta fallet så tror jag ingen instruktör i världen kan hjälpa, detta problemet är nog alldeles för djupt rotat
Skrivet av  Hundägare
Jo alltså
hon har morrat väldigt länge,sen barnet började krypa och röra sig i huset.Ledarskapet annars är bra,har alltid haft henne lös ute och tränade mycket lydnad när hon var yngre. Jag tror helt enkelt inte att hon accepterar förändringen i flocken så här på gamla dar...Vi stänger henne ute från rummet där vi är med barnet,men det är jobbigt att behöva passa och avgränsa hela tiden.Dessutom blir hunden mer aggressiv av att bli utestängd hela tiden,det säger sig självt.Det är som en ond cirkel nu:-(
Skrivet av  Cecilia m Leah-03+bf 13/3