Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Asså vad jobbigt det är...

Skrivet av MariaX m G o T
med en söt, charmig hund som ser såå snäll ut men INTE gillar barn. Vi har en ridgeback och hon tolererar våra barn med ganska stort tålamod men gillar absolut inte andra barn. Och ändå ska alla ungar gå fram och föräldrar har inte alla vett att hindra sina barn. Jag tvekar alltid att binda henne utanför affären men att gå ut och gå med hunden måste man ju kunna göra. Det blir ju lite mkt att hålla reda på våra 2 barn och hunden även utan att behöva kolla att inga klåfingriga ungar går fram till henne. Suck, nån som känner igen sig?
Svar på tråden: Asså vad jobbigt det är...

japp....

Skrivet av  MariaPi
känner igen.

Vår Sigge var ju liten o "gullig" o många barn(o vuxna med) hade jättesvårt med detta....bara för att han var liten var han ingen leksak.

Han älskade våra egna barn,accepterade de flesa andra men det fanna några han inte gillade o morrade åt ,även nafsade efter nån.DÅ fick man säga ifrån på skarpen både åt barnet,hunden och föräldrarna,....
 

Jupps

Skrivet av  Ida & Toritrollet
att ha valpar av alla olika modeller är förtvivlat övergulligt och hälften av alla människor ska fram till valpen och blir sedan förargad när valpen försöker busa (!). Nekar man folk att gosa med valpen så får man skäll och hoppar valpen så får man skäll.. Jag har gett upp och tillåter INGEN att hälsa på mina hundar just för att hundarna inte ska bry sig om folk, det blir lättast för alla inblandade. Men vissa föräldrar har noll pejl på sina telingar och då blir det svårare, eller ännu värre att de skickar fram barnen med kommentaren klappa den snälla hunden, hur 17 kan de VETA om mina hundar är snälla eller inte? Jag skulle aldrig i livet skicka fram Toria till främmande hundar just för att hon kan råka skrämma dem eller att de KAN ha dåliga erfarenheter av barn och därför reagera mindre lyckat.

Nu må mina hundar vara tämligen snälla och gör inte illa folk på pin kiv, men min hane är stor och burdus, han KAN mycket väl tippa ngn i ren glädjeyra över att ngn bryr sig om honom, ungtiken är fortfarande väldigt "lätt på framtassarna" sas och vill gärna ligga och brottas på backen om hon får tillåtelse till det. Är man inte medveten om det så kan även lilla hon bli aldeles jättelycklig ååhhh buuusa med mig.

Så här har det blivit så att mina hundar hälsar inte på folk, de har heller inte tillstånd att hälsa på andra hundar (det pga skade- och smittrisken).
 

Ja

Skrivet av  Bumbi m. Ronja o myran bf 14/2
Jag skulle däremot aldrig binda mina hundar utanför en affär. Skulle aldrig våga det. Men barn som springer fram är nog något man som hundägare får leva med tyvärr. Jag brukar ställa mig mellan hunden och barnet och säga till barnet, (om det är ett större barn) att du får inte hälsa på hunden. Hitils så har det fungerat bra.

Men är det mindre barn så brukar oftast föräldrarna vara i närheten, då brukar jag vara "elak" och prata högt om att hunden kan faktikst bitas, det brukar bli en jäkla fart på föräldrar då.
 

Tycker

Skrivet av  Annica med Hanna, Anton och Ida
att de allra flesta är väldigt bra på att fråga först.
Om det är någon som kommer fram och klappar utan att fråga så brukar jag säga att jag precis har behandlat med fästing medel så nu är det viktigt att dom tvättar händerna ordentligt med en gång eftersom det är giftigt, det brukar göra de flesta lite betänksamma.
Vår hund uppskattar det enormt att få bli klappad utan att för den skull hetsa upp sig, så jag brukar låta barn klappa henne bara de frågar först, hon har hjälpt ett antal barn att komma över hundrädslan både bland grannar och på dagis. För mig som hundägare är det ju lättare att de barn som finns i vår omgivning känner vår hund och jag kan berätta hur de ska bete sig mot vår hund, än att de är osäkra på henne och kanske till och med blir rädda och springer undan från hunden på ett sånt där frestande sätt som gör att jakt instinkten vaknar.
 

Artiklar från Familjeliv