Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Är det så jobbigt???

Skrivet av februaribebis!
Hej!

Nu är det som så här att vi har en son på 14 mån och i februari kommer nr 2. Många säger till mig att det är bra att ha barnen tätt och att dom kommer få sån glädje av varandra mm.

En vännina till mig däremot är fruktansvärt negativ, baraför att hon har en kompis som har sina b arn tätt. Senast igår pratade vi på telefon och hon frågade mig hur det kommer bli mellan mig och min kille när vi får ett barn till, om vi hade pratat om det osv??? Jag blev förundrad för både jag och min kille är inställda på att det blir mer jobb, vad mer finns det att prata om undrar jag då. Min vännina ifrågasätter väldigt mycket nämligen. När jag frågar om hur hennes kompis gjort med ditten och datten så svarar hon bara att barn tätt är vidrigt, jävligt, skitjobbigt mm.

Jag blir så ledsen när honsäger så, jag är ju bara glad för att vi ska ha en tätting. Det blir säkert tufft men jag hoppas ju på att det kkommer gå bra ändå.

Vad tycker ni andra som har fått barnen tätt, är det så jävligt som min vännina påstår???? Är det många par som separerar när dom får barn tätt? VAd har ni andra blivande tättingföräldrar för tankar kring det här???
Svar på tråden: Är det så jobbigt???

mina erfarenheter

Skrivet av  marina med 2 busungar.
jag har 1½ år mellan kevin och wilma.

Den första tiden så hade jag kevin på dagis,5h 3dagar7vecka.Det var toppenbra att i lugn och ro lära känna lilla w och att vi fick rutiner som funkade.

Sen flyttade vi och jag tog hem kevin i januari och då blev det lite värre.Att få vardagen att funka med 2 barn varav en som inte ville sova middag längre men samtidigt inte orkade hela dagarna.

Så dom kvällarna vill jag inte ha tillbaka,det var bara gnäll.

Annars så var vi mycket hos min mamma och på ÖF samt umgicks med en kompis till mig som oxå har barn.
Sen när wilma var 13 månader så började båda på dagis fast på olika avd.

Det var en tid som jag inte hade velat vara utan, det var mycket skratt och många tårar.
men det var mest skratt.

Slutligen kan jag bara säga att Ja det är jobbigt men också helt underbart!!

Lycka till!!!!!
 

att säga så

Skrivet av  Cayenne
när man inte själv vet något om det, tycker jag verkligen inte är shysst!

JAg har 14½ mån mellan mina tjejer, och jag hade dem hemma båda två tills lillan var 18 mån, och jag har inte den erfarenheten.

JAg tyckte faktiskt det många gånger var jobbigare med ett barn som krävde all uppmärksamhet, än med två som bland kunde roa varandra.

Förhållandet kan ju få sig en törn, eftersom man inte har så jättemycket tid för varandra när barnen är väldigt små, men det är ju bara en period, och är man medveten om det, så klarar man det.

Det viktigaste är att båda föräldrarna tar lika mycket ansvar för barnen och hemmet, och att båda föräldrarna får chans till egentid några timmar varje vecka. Då orkar man!

Jag ångrar inte våra tätisar - det var det bästa för vår familj.
 

jag har inte jättetätt men

Skrivet av  Anonym m 2 år mellan barnen
jag har haft det rätt jobbigt. Det här är mina orsaker: Bebis nr 2 var inte så jättevälkommen av pappan.
Pappan var frånvarande de flesta helger, förutom på jobb då som vanligt på vardagen, så vi var alldeles för mycket ensamma. Just nu bor han 60 mil härifrån och är hemma varannan helg. Så vi gick från 2 föräldrar på 1 barn till 1 förälder till 2barn och det har märkts.

Men annars är det mysigt och roligt! Lyssna inte på henne, utan har ni pratat så är ni väl förberedda tror jag!
 

Det kan nog bli en extra påfrestning

Skrivet av  Annika m Rebecka & Lukas
för det blir ju vansinnigt intensivt i början framför allt.
Men vi har nog snarare kommit närmare varandra faktiskt.
Bara man är medveten om att det inte bara är guld & gröna skogar så går det nog bra!
Man ska heller inte inbilla sig att allt är så lätt, det förekommer svartsjuka, bråk och sånt även fast barnen är tätisar men i det stora hela är det sååå underbart!
 

Går hur bra som helst

Skrivet av  Stina m. William 0306 & Ludwig 0408
vi har 14 månader mellan våra killar, nu är de snart 5 och 19 månader och det går hur bra som helst och har gjort det hela tiden. Det är klart att man inte hinner med varandra på samma sätt som innan men det var man ju medveten om när man skaffade barn. Men med lite fast rutiner så får man ju lite mer ledig tid tillsammans. Jag brukar försöka diska och plocka igen innan Joel kommer hem från jobbet så att man har kvällen tillsammmas även fast Ludwig oftast är vaken. Om du har några mer funderingar får du gärna maila mig [email protected]
 

Absolut tufft

Skrivet av  Annisan m oktoberpojkarna -02 & -04
Tycker det har varit en stor omställning från att vara 1-barns mor till 2-barns mor.

Men jag tror att när dom blir lite större kommer dom ha mycket glädje av varnadra, men i början typ de första åren får man räkna med att det blir jättejobbigt.
 

Februaribarn!

Skrivet av  Lena_O
Vi fick andra dottern i februari och hennes syster är 15 månader äldre (född i november).

Jag valde att sova och vila själv när tjejerna sov. Vet att många gör tvärtom och städar och fixar istället. Men det skippade jag och tog när jag hann, om jag hann med, annars så struntade jag i det helt enkel.

Men ser man till att få sömn själv, så orkar man tusen gånger mer än de som inte tar en tupplur.

Hur nätterna blir är ju svårt att säga i förväg. Vi la lillasyster tillsammans med storasyster rätt tidigt och jag forfarande ammade fullt.

Små barn anpassar sig väldigt bra, bättre än man kan tro. Så när den ena har vaknat och gallskrikigt, så har den andra sovit vidare. För det kommer att vara TVÅ småbarn samtidigt, vilket kan vara lätt att glömma bort.

Det som var jobbigt för mig, behöver inte vara jobbigt för andra.

T ex så har jag två extremt aktiva döttrar, som måste övervakas varje ögonblick. Så var jag tvungen att ta en dusch så satte jag dom i var sin barnstol i badrummet. Det var stört omöjligt att lämna dom ens i 1 minut.

Men man lär sig planera som tätismamma, och det ger många fördelar även i andra sammanhang.

Se till att ha mat så du klarar dig i 3-5 dagar utan förvarning. (Mjölk går att frysa t ex)

Var ute mycket, helst en gång om dagen. Då sover barnen mycket bättre, och man kan själv slappna av lättare ute. Ta med fika till dig själv.

Jag hade tvillingsulky redan när den yngre var nyfödd. Den vagnen lastades full med allt vad man kan behöva en halv dag ute.

Lycka till. Det blir vad man gör det till, och vill man så går det! =)
 

Tja

Skrivet av  Susanna med Tova -03 & Torkel 041116
Vi hade räknat med att det skulle bli tufft, men det blev inte så illa som vi trott. Fast det är klart nu är ju sambon fortfarande hemma. I vilket fall som helst så det som är jobbigast är att Torkel inte somnar förän mellan klockan 1 och 3 på natten. Tova somnar tidigare och vaknar då tidigare.
 

Lättare än jag trodde.

Skrivet av  Sandra m.Sebastian-02 och Izabella-03
Hej!

Jag fick oxå en massa kommentarer från olika håll om hur jobbigt allt skulle bli. Jag var inställd på det värsta, Sebbe hade kolik när han var liten och var rent allmänt missnöjd hela tiden.
Men allt har gått mycket bättre än jag vågade hoppas på. Bella var en rätt enkel bebis i början och Sebbe har aldrig varit svartsjuk. Jag hann faktiskt med mer med två barn än med ett barn, tycker att den svåraste omställningen var att få första barnet, nu har man ju en helt annan rutin som förälder.
Båda mina barn har sovit väldigt dåligt på nätterna, Bella vaknar fortfarande allt mellan 3-20 ggr per natt. Men på något märkligt sätt är jag ändå utvilad.
Rutiner har varit viktiga här hemma och jag har från början fått barnen att sova middag tillsammans så att jag fått en timme för mig själv. Maken jobbar rätt mycket men när han är hemma hjälps vi åt med barnen eller så får jag lite tid för mig själv. Vi har ställt in oss på att det är tufft nu, tror att det är viktigt att man kan kommunicera.
Vi har väl barnvakt nån gång i månaden så att vi kan gå ut en stund själva och det är ju guld värt för relationen.
Det är väl olika på hur man är som person och hur barnen är, men jag tycker att det har gått rätt lätt. Sebastian har aldrig gått på dagis, antagligen kommer dom få vara hemma båda två till minst hösten/vintern 2005. Vill tom ha ett syskon till, gärna nästa år =)

Kram / Sandra
 

Inte alls...... :-)

Skrivet av  Mickis, med Moa & Jonathan, födda -03 & -04
Hej...

Det behöver inte alls vara jobbigt att ha barnen tätt *ler*
Vi har två barn som är födda i stort sett direkt efter varann....en dotter i juli-03 och en son i april04. Det är med andra ord 9,5 månad mellan dom o det funkar kanonbra.
Egentligen skulle det ha varit 11 månader mellan dom, men grabben kom 5 veckor för tidigt så det slutade på 9,5.

Idag är dom 18 månader, respektive 8,5 månad o börjar ha kul ihop....visst är dom lite avis på varann oxå, men det är ju alla syskon oavsett ålder *S*

//Mickis
 

Har inte upplevt det som...

Skrivet av  Linn v40+Neo-01 & Ronja-03
jättejobbigt! Visst har det funnits dagar och stunder när man undrat vad man gett sig in på... men det gör det ju även när man bara har ett barn!

Tycker att det mest har varit kul och härligt med två små ändå... Men visst är det massa jobb!!

Det som kan nämnas är att det blir mindre tid över för varandra! Man är tröttare och orkar inte på samma sätt... men om man ger sig 17 på att se till att få egen tid tillsammans (de vuxna alltså) så funkar det med! Det gäller bara att prioritera, skaffa barnvakt, sitta uppe lite extra nånkväll osv.
Men visst ska man nog akta sig för att bara flyta med och låta tiden sköta sitt... Då blir det inte mkt tid över och då kan det säkert öka risken för trassel i förhållandet! Det gäller att jobba lite mer aktivt för att få mystid tillsammans nu tycker jag! För oss är det jätteviktigt och vi försöker komma ut iaf en gång i måanden (bortsett från nu när jag är höggravid och inte orkar så mkt) och käka, se på bio eller nåt annat skoj!