Akademiker och hemmaförälder ? |
|
Skrivet av | Helena i Brest |
Hej på er! Jag är alldeles ny här, brukar bara hålla till på utlandsföräldrarnas sida. Men jag kom på att jag kunde ställa en fråga. Finns det någon s.k. högutbildad här, som liksom jag, för närvarande valt att vara hemmaförälder? Själv har jag "gått i skolan" i väldigt många år (sådär 24 kanske), men nu är jag alltså långt ifrån allt vad karriär heter. |
|
Svar på tråden: Akademiker och hemmaförälder ? | |
|
|
Nja, inte riktigt |
|
Skrivet av Lilla Kanins mamma | |
Jag är inte riktigt hemmaförälder, men jag hoppas kunna bli det så småningom. För tillfället jobbar jag så lite som möjligt, dvs halvtid. Tanken är att jag ska jobba ännu mindre alternativt plugga igen (ja, du läste rätt) efter att vårt andra barn föds i februari. Anledningen till att jag valde att svara dig var egentligen ditt nick som antyder att du bor i Brest. Brest i Bretagne?? Jag är själv gift med en man från Frankrike och funderar på att flytta dit. Har jag rätt i att tro att det är lättare att vara hemma-mamma i ett annat europeiskt land än i Sverige? | |
Ja, Brest i Bretagne i Frankrike! |
|
Skrivet av Helena i Brest | |
Enligt vad jag tror, så är det lättare att vara mamma i Sverige än i Frankrike, om man vill jobba samtidigt. I Frankrike är det svårt att vara arbetande mamma, bl.a. p.g.a. av den korta föräldraledigheten. Om man däremot vill vara hemmafru är det lättare att bo i Frankrike, i alla fall ekonomiskt sett (min man minskar t.ex. sin skatt till hälften, eftersom han har ekonomiskt ansvar för mig och vår dotter). Sedan är det ju en annan sak att det kan vara lite knivigt att som svensk passa in i det franska "uppfostringssystemet". Titta in på snacket "Utlandsföräldrar" om du vill ha mer upplysningar. Där finns nämligen ett antal svenska frankrikemammor (har inte sett till några pappor ännu!), som gärna "pratar" och diskuterar. Hur tycker du själv det är att leva med en fransman?! |
|
|
|
Hej igen! |
|
Skrivet av Lilla Kanins mamma | |
Med risk för att detta blir vår egen lilla diskussionstråd :) så svarar jag dig här, eftersom jag blev så glad åt ditt svar. Jag har tittat lite på utlandsföräldrarnas diskussioner och sett att det handlar mycket om barnuppfostran. Själv försöker vi tillämpa sk. Attachment Parenting, vilket verkar vara ett okänt begrepp i Frankrike. Hos mina svägerskor går mycket av uppfostran ut på militäriska order och små käcka barnpiskor... Du undrar hur jag tycker det är att leva med en fransman. Ja, vi har varit tillsammans så länge (16 år) att mycket av våra skillnader slipats av. Min man har bott här sen han var 19 år, så han är nog nästan lika mycket svensk som fransman. Det är till och med han som håller igen när jag vill pröva på att bo i Frankrike. Min tanke var att vi skulle kunna pröva ett år till att börja med och då vill jag vara hemma med barnen. Jag vill så gärna att barnen ska få kontakt med båda sina kulturer, vilket ju är svårt om vi stannar här i Skåne. Hamnade du i Brest pga din mans jobb? Min svärmor bor utanför Morlaix och svärfar i Saint Malo. |
|
Och hej igen! |
|
Skrivet av Helena i Brest | |
Inte vet jag om jag utlandsföräldrarnas diskussioner enbart handlar om barnuppfostran ("att vara gravid och föda barn i Frankrike är också ett outtömligt ämne"), men det är klart vi pratar barn, vilket väl är rätt normalt på fN. Dessutom är man kanske i behov av att diskutera skillnader och likheter och upplevelser och sådant när man bor långt ifrån sin egen "kultur". Att franska och svenska föräldrar inte har samma "metoder" för att uppfostra barn är helt klart, och det gör det ibland lite jobbigt. Hur gör man t.ex. när barnfamiljer som kommer på besök praktiserar sin "hot och dask"-metod, visserligen på sina egna ungar, men hos mig tycker jag att även barnen är gäster, så de kan väl få lite livsrum. Några barnpiskor har jag dock inte sett röken av, och det är jag tacksam över, för det skulle jag nog inte palla. För övrigt är jag nog lite fransman (fransyska) i alla fall, för jag har ingen aning om vad Attachment Parenting är för något! Och ja, jag hamnade i Brest pga min mans jobb. Efter avslutad doktorsexamen hade jag möjligen ett intressant jobb på gång i Sverige (att utbilda blivande lärare i naturvetenskap), men efter att ha åkt jojo mellan Frankrike och Sverige ett par år, var vi ju tvungna att besluta oss för om vi ville satsa på vårt förhållande eller inte. Och som så ofta blev det kvinnan som flyttade.... (det var det mest naturliga eftersom jag pratar franska, men min man inte pratar svenska, och dessutom hade jag många år haft i huvudet att flytta "ett tag" till fransktalande bygder efter avslutat doktorerande, för franskan i sig blev tidigt en stor förälskelse!) PS Vill du skicka mig ett mail, nås jag på [email protected] |
|
Hej Helena |
|
Skrivet av Anny | |
Ja, jag är akademiker (civilekonom) som tagit steget bort från arbetsmarknaden för att få vara hemma med mina barn. Svårt att få alla roller att gå ihop, men nu försöker jag göra det som man annars bara pratar om, att "leva i nuet" och ta vara på tiden när barnen är små. Känns otroligt prvivligerat, och lite "förbjudet". Jag brukar förresten också mest hålla till på Attachment Parenting-snacket, som Lilla Kanins mamma. |
|