framtiden???

framtiden???
Skrivet av	milena
Hej!! Mallan skrev tidigare om våra funderingar kring framtiden. I början när man var mitt i krisen var det svårt att tänka på framtiden. Det kändes som om livet tog slut. Nu när man fått lite distans till det kan man tänka på framtiden på ett annat sätt. Det kändes som om man var den enda som drabbades men nu vet man bättre. Det händer hela tiden.. Det är då som det är viktigt att man delar med sig av erfarenheter och ger varandra stöd. Det jag funderar mycket kring är Mejas utveckling. Kommer hon att kunna skratta, gråta, sitta eller röra på sina ben?? Kommer hon att kunna hålla värmen själv?? Idag kan inte Meja hålla värmen själv utan vi måste hela tiden se till att hon ligger på värmedynor mm. Är det någon som haft samma problem? Man frågar hela tiden hur barn med liknande skador utvecklats men eftersom barn är unika så vet man inte från barn till barn. Vi har pratat mycket om när jag ska börja jobba och hur det kommer att gå för Meja då. Vi har fått reda på att hon får gå på vanligt dagis men med extra stöd. Hur har det fungerat för er andra?? Det gäller verkligen att man får någon som engagerar sig till 100 % i Meja. Helst skulle man vilja ta hand om henne själv men jag tror inte att jag skulle må så bra själv av det. Och mår inte jag bra så mår inte Meja bra. Jobbet är ju ändå en del av ens liv fast inte alls så viktigt som man trodde innan. Jag har jobbat en dag i veckan sedan Meja var 4 månader. Detta för att komma tillbaka till verkligheten och få lite andrum. Det har faktiskt fungerat jätte bra. Nu ska jag vara hemma ett tag till för att sedan dela föräldrarledigheten med min man. Hur var det för er när ni skulle börja jobba igen efter föräldrarledigheten?? Mallan skrev också att det är viktigt att man själv har ett liv. Det instämmer jag i. Både min man och jag tränade mycket före Meja föddes. Vi har faktiskt fortsatt med det även nu efteråt. Detta gör att vi orkar både fysikt och psykiskt. Vi har den turen att ha underbara föräldrar som ställer upp i alla väder med att ta hand om Meja. I bland behöver man komma ifrån för att göra sådant man gjort tidigare tex. gå på bio, gå ut och äta mm. En annan fundering man har är det här med syskon. Hur ska man klara av det och när ska man börja planera?? Vågar man igen. Har läst tidigare inlägg men vore tacksam för fler svar... Fler frågor.... Vi får bekosta mycket av Mejas hjälpmedel själva. Har hört talas om hjälpmedelsfonder man kan söka från. Är det någon som känner till det??? till sist vill jag dela med mig av en fin dikt som min svärmor hittat... En mor och en far som gränslös tröst och omsorg har, som förmår att hålla kär ett barn som mycket bräckligt är... Ha´det så bra !!!!
Svar på tråden: framtiden???

.
Skrivet av Malla
Hej Milena Jag blev så glad när jag läste att ni faktiskt ser till att få egen tid. Jag tror det är det viktigaste man måste tänka på i vår situation. Jag tycker verkligen att du ska börja jobba igen, hoppas bara ni får tag på en bra resursperson till Meja på dagis. I vårt fall funkade det inte med vanligt dagis utan min son fick gå på ett specialdagis. Personalen var ok men det är först nu i skolan som han har fått helt underbara assistenter och lärare. Nu känner jag att jag kan släppa mycket av det här med träning och bara vara mamma. Vi har också fått assistans i hemmet vilket är en förutsättning nu när vi ska få en bebis till så livet känns mycket bra. Jag har aldrig varit orolig för att skaffa fler barn. Jag fick ju en dotter för sex år sen och nu får vi ett tredje barn. Jag tänker nog så att kommer det ett annorlunda barn till är jag ju så mycket bättre förberedd så bättre mamma kan det inte komma till. Men jag vet också att min sons skada inte är genetisk så varför skulle det hända igen? Jag väljer dock bort alla tester för jag vet att jag tar emot och kommer glädjas åt det barn som kommer, oavsett eventuella handikapp. När det gäller hjälpmedel så finns det många fonder att söka från om ni nu måste bekosta dem själva. Fråga kuratorn på Habiliteringen så kan hon säkert hjälpa dig. Kram (vilken fin dikt du skickade med!)

..
Skrivet av milena
Hej igen!! Det är jättekul att få höra ifrån dig. Man blir så glad när man läser dina inlägg. Jag kan verkligen se en underbar mamma framför mig. Det är klart det måste varit jobbigt för er med er son, men det känns när man läser att ni klarat det så bra. Du har en underbar inställning. Vad skönt för dig att bara kunna få vara mamma nu. Det är väldigt viktig för oss föräldrar till handikappade barn att bara få vara mamma och pappa och kanske få glömma det här med träning för ett tag. Jag kan känna att jag får dåligt samvete om jag inte tränat tillräkligt med Meja. Det hänger så mycket på oss föräldrar. Nu är Meja så liten så för hennes del så är närheten och berörningen jätteviktigt och det får hon jättemycket av. Jag blev så glad när de var hemma från habiliteringen och sa att Meja inte kunde ha det bättre hos någon annan, att vi verkligen gjorde allt för henne. Det kändes så skönt att få höra detta. Det värmde så. Det känns som om din son heller inte kunde hamna hos en bättre mamma än han gjorde. Jag har skickat in ansökan om dagisplats till Meja nu så vi får vänta och se var hon kommer att hamna. Det är inte aktuellt förrän till årsskiftet men de kommer att kontakta oss snart för att gå igenom detaljer mm. Ha´det så bra... kramar Milena


Känner igen mig - en del...(långt)
Skrivet av Marie
Hej ! Känner igen mycket av din oro inför vardagen och framtiden, men måste säga att jag beundrar din styrka att "orka" ta dig/er tid för ett liv bredvid din dotter. Jag tror det är jätteviktigt för att orka leva vidare med sorgen, smärtan och allt extraarbete man får med på köpet med ett flerhandikappat barn. Naturligtvis så får man mycket glädje även åt dessa barn, och framförallt lär man sig att värdesätta alla små som stora framsteg, hos alla sina barn, vilket ju är en stor förmån. Fast helst hade jag nog velat lära mig det UTAN att mitt barns liv blev så svårt.... Jag har två barn, och nu ett tredje på väg ! De är 7 och 3 år, barn 2 flerhandikappat efter en "förlossningsolycka" p g a sjukhusslarv. Jag är fruktansvärt orolig för hur det ska gå, men ändå känns det helt rätt. Allt annat hade varit att besegras av eländet. Vi tror och hoppas att hela familjen ska få stor glädje av detta, och jag tänker samma som Malla: Inga tester etc. Nu vet vi att vi fixar ett barn med stora svårigheter med.... När det gäller jobb och egen fritid, så är det helt borta ur vårt liv ff. Min man har dock börjat jobba nu, och det är tungt att klara barnen själv, men ett måste, både ekonomiskt, och för att han ska orka leva vidare. Själv så har jag helt "glömt" hur det är att ha ett eget liv, men på sikt vore det nog bra för alla.... Men nu ska vi gå iland med ett barn till först ! Håll tummarna för oss, så håller jag dem för er ! Många kramar, och grattis till att ni orkar se ljuspunkterna och orkar ta vara på dem !

håller tummarna!!
Skrivet av milena
Jag håller verkligen tummarna för er!! Jag blir så glad när jag läser om er otroliga styrka. Det krävs en hel del styrka för att våga och orka skaffa fler barn när man har ett handikappat barn tidigare. Jag hoppas verkligen att du kommer att få tid till dig själv framöver. Det kanske inte är så lätt nu när det kommer en bäbis till i familjen men jag tror att det kommer att bli ännu viktigare för dig för att orka med. Jag känner att jag orkar med just nu när Meja är så liten men man undrar hur det kommer att gå när hon blir större. Hur kommer man att klara av det känslomässigt?? En annan fråga man undrar över är om man får fler barn hur det kommer att fungera mellan barnen. Hur tycker du att det fungerat i förhållandet mellan ditt första och ditt andra barn??? (Andra som läser detta kan gärna svara också). Hoppas att allt går bra och glöm inte bort att vila lite då och då. Lycka till!!! Kramar Milena

framtiden???

.

..

Känner igen mig - en del...(långt)

håller tummarna!!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information