Deppig.

Deppig.
Skrivet av	Deppig
Jag är en mamma till 2 barn varav det ena har ett kromosomfel och en massa olika problem. Ofta kan jag känna att det går bra ändå, man biter ihop och kämpar på. Men stundtals blir jag så ledsen att jag bara vill gråta hela dagarna. Jag tycker att livet känns så orättvist. Varför skulle just vi drabbas? Jag har även andra sorger bakom mig som jag bär på fortfarande och har gått i terapi periodvis. Visst hjälper det för stunden men så sitter man där med gråten i halsen igen efter ett tag. Mitt barn med kromosomfel kommer att ha problem hela livet och oron finns där hela tiden för framtiden. Dessutom är vardagen tung, både fyskiskt och psykiskt. Jag får ingen hjälp alls från familjen som dragit sig undan och helst undviker att ta i den lill*. Ibland undrar jag hur jag ska orka med detta år efter år utan att bli bitter och hemsk. Varför varför???
Svar på tråden: Deppig.

sorgen är svår
Skrivet av minix
hej på dig jag har en pojke med diverse diagnoser ,,och det jag känner ibland det är att det är tungt att tänka på framtiden,hur det ska gå för barnet,,men det blir bättre och bättre med åren för man ser ju att han är den underbaraste unge man kan tänka sig ,,kan du få nån avlastning och hjälp via hab och lss ,,för man behöver hjälp även om man är en supermorsa,, kramizzar/minix

Artiklar från Allt för föräldrar