Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur ska man våga skaffa fler barn?

Skrivet av Anonym idag
Ett multihandikappat barn utan diagnos. Föräldrar som längtar efter fler barn, inte nödvändigtvis kärnfriska barn men tror aldrig vi orkar med två barn med samma vårdbehov. Vad ska man göra, måste vara fler som funderar på det här? Adoptera? Chansa på att nästa barn blir friskt? Riskerna är säkert jättesmå då de inte hittar något specifikt hos oss som gett barnet dess handikapp men tanken finns där i alla fall. Känner mig så frustrerad, för andra är det så enkelt, självklart blir det ett friskt barn, men de lever inte med det vi lever med varje dag. Ville bara skriva av mig lite, hoppas ingen tar illa upp.
Svar på tråden: Hur ska man våga skaffa fler barn?

Lever i samma vånda.

Skrivet av  Ullet
Funderar mkt på detta men har inget svar att ge. Känn bara att du/ni inte är ensamma i era funderingar. Kram på dej!
 

Sliter mitt hår

Skrivet av  Anonym idag
i den här frågan. Frustrerande minst sagt. Tack för kramen, förstår att det finns fler men behöver hjälp att ta ett stort beslut, vart vänder man sig?
 

Har ni inte kontakt med klinisk genetik

Skrivet av  Ullet
på ert närmaste stora sjukhus? Dom brukar vara dom som vet hur pass ärftligt olika kromosomskador är, o de kan ge genetisk rådgivning för framtiden, sen får man ta beslut beroende på vad man får reda på. Diskutera med er hab.kurator, genetikens kurator, de kan ge bra stöd i svåra frågor. Hoppas ni får någon reda i det hela. kram!
 

Min första har massor av fel...

Skrivet av  Mymlan
...men felet är inte genetiskt. Enligt genetikern vi pratat med är det dock lite större risk att samma föräldrar återigen få ett barn med samma fel om man redan har ett. Återupprepningsrisken är 1-2 % för oss som har barn med icke-ärftliga handikapp, sa han. Vi tyckte inte att detta lät så alarmerande o vi chansade o har nu fyra barn. De tre sista är fullt friska.
 

Det undrar jag också..

Skrivet av  My med Flisan & bf 8/1
men just nu är det inte så mycket att fundera över, för jag är gravid i v 14! Oplanerat..Är självklart orolig att det ska bli något fel.. Har en dotter på 6 år utan diagnos. Kraftig utvecklingsstörning och autistiska drag är det enda läkarna är överäns om. Inga prover visar på något fel.. Så det finns inget sätt att ta reda på om barnet jag väntar har samma sak..
Men det är en annan pappa, så risken blir väl lite mindre nu. Min dotter har jag varit ensam med sedan hon föddes och risken finns att jag blir ensam med denna bäbis också..Eftersom det var oplanerat så vet inte min kille om han tänker stanna eller gå.. Tyvärr..Han kommer att finnas för barnet, men vet inte om han vill fortsätta med mig.. Men det ska nog ordna sig på nåt sätt!
 

Vi "chansade"

Skrivet av  LisaFia
Vi fick till sist en kanske diagnos på vår förstfödda. (En genetiker tror det, en annan är tveksam). Om det är denna diagnos är det 25% ärftlighet. Vi gick in i nästa graviditet efter ca 1,5 år med detta i bagaget. Vi gjorde det man kan göra, dvs extra ultraljud hos en specialist på Östra. Vi tog även fostervattensprov men det visade inget på vår förstfödda. Vår första hade klumpfot och lite andra felställningar vilka kan upptäckas med ultraljud men det var ingen garanti. Det var en hemsk graviditet med massor med oro. Men det gick bra. Och det har hjälpt till i sorgen över vår förstfödda. Detta är intet "så här skall ni göra" för det är inget lätt beslut och det kunde ju gått "fel" också. Men nu är vi glada att vi vågade....