Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

fd. assistent med ångest.

Skrivet av Ninna
Jag var i våras personlig assistent till ett multi handikappat barn. Det var i hemmet, och det blev för mycket för familjen att ha en "främmande" person i sitt liv 6 timmar om dagen. Det har jag full förståelse för. Men barnet börjar på dagis i höst. Jag fick tjänsten som hans assistent på dagis. Jag valde att inte ta den fast föräldrarna hade önskat mig (fick jag veta i efterhand). Jag valde att inte ta den för att vi sen jag jobbade med barnet har bestämt oss för att försöka få barn. Jag kunde inte ta jobbet och veta att jag inom ett år skulle lämna honom. Vi hade världens bästa kontakt. ANDRA dagen jag jobbade med barnet så tog han kontakt. Föräldrarna sa att det aldrig varit med om något liknande. Nu är min stora ångest om jag borde ha tagit jobbet iallafall. Jag diskuterade löst med min syster (vi bor på en liten ort och hon visste vilka jag jobbade hos utan att jag hade nämnt det, tystnadsplikten är helig!) och hon trodde som jag att det skulle bli jobbigt för barnet att efter ett halvår till ett år, när alla rutiner sitter, måsta omskolas meed en ny assistent, som garanterat inte var som jag, vi är ju alla unika. Men nu undrar jag vad ni, som lever med dessa barn tror. Jag är glad för alla svar jag får.
Svar på tråden: fd. assistent med ångest.

svar

Skrivet av  malla
Jag tycker du kan lägga det dåliga samvetet åt sidan och vara glad över att du har gjort ett bra jobb istället. Våra barn måste lära sig att assistenter är något som kommer och går men att mamma , pappa och syskonen finns där för alltid. Min son hade det jobbigt med detta i början men nu, vid tio års ålder och en assistentstab på fyra personer går det hyfsat bra. Se dig själv som ett steg i den lille killens utveckling och inte som ett hinder för den. Lycka till, både i jobbet och med familjen!
 

Tack

Skrivet av  Ninna
Det lyfte en enormt stor börda från mitt hjärta.
Jag kan inte finna ord för hur lättad jag känner mig.
 

Fundersam...

Skrivet av  Tveksam..
Jag har läst det här nu på höstkanten, "Ninna", och jag är tveksam...Hoppas dock att du kommit över din ångest. Den gynnar ju ingen, varken dig eller barnet.

Jag är naturligtvis också "partisk", som förälder, eftersom jag tänker på barnet i första hand, och särskilt barn med funktionshinder är speciellt sårbara.

Men varför kunde du inte ha jobbat kvar tills dess att du blev höggravid ? Om det nu fungerade så bra mellan dig och barnet ? Det är ju (tyvärr) inte varje dag som barnen har sådan tur i sitt samspel med sin assistent.

Skulle nu barnet dessutom börja i en ny miljö så vore det ju ovärderligt för barnet att få med sig en van och trygg person in i det nya, och kanske lättare att byta när barnet vant sig vid allt det andra nya....

Om familjen hade svårt att stå ut med barnets beroende av utomstående personer i hemmet, så kanske det problemet löste sig för dig på dagis, för där är ju i regel inte föräldrarna med...

Gravid blir man ju inte alltid heller direkt...sådant vet man ju aldrig...

Diskussionen om din arbetssituation och ditt beslut tycker jag att du borde i första hand ta med din arbetsledare eller annan person med tystnadsplikt och professionell rådgivare, även om (eller speciellt eftersom) din syster kände till familjen.

Hursomhelst så ska du väl inte ha ångest om du varit ärlig och uppriktig och förklarat för familjen varför du valt att fatta beslutet. De förstår och respekterar säkert ditt beslut om ni haft en öppen och ärlig dialog.

Lycka till i framtiden !