Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

du monica

Skrivet av Linda o Kevin 040312
blev nyfiken på länken om fotbollsspelaren...men han hade väl inte klumpfot? det står ju att foten var ihopväxt med smalbenet...typiskt folk o kalla det "klumpfot" bara för att det är nåt konstigt med foten...jaja...

tyckte med det var JÄTTEKUL o läsa artiklen...för det känns ju lite tråkigt när läkarna hela tiden säger "han kommer inte bli någon elitidrottare", det finns ju säkert flera av våra barn här på forumet som kommer ägna sej åt idrott o vilja satsa, men har man då det i ryggen kanske de "ger upp", somliga sporrar det kanske mer...vad vet jag. o så är det ju alla karlar...spec min karl då som ÄLSKAR fotboll o vill att kevin ska spela, o att det ska gå så bra som möjligt för honom...jaja typiskt karlar... :-)

men ett jätteWOW att han spelar på så hög nivå med de fossingarna, 3 storlekar emellan... :-)
Svar på tråden: du monica

fotbollsproffs....

Skrivet av  Monica i Lycksele
...Jo nog hade Martin Jörgensen Klumpfot. Min pappas bror hade också så grav klumpfot att foten vridit sig helt runt.
Tänk att barnen som behandlades förr hade mycket sämre prognos eftersom de i stort sett "sågade av benet och vred det rätt" för 40-50 år sedan. Så att de skulle kunna utöva idrott var nog rätt kört. (Min pappa kan inte gå långa sträckor och hans "klump"-fot är alldeles stel. Men han är född på 40-talet.

En släkting som är domare i fotboll, han sa att det var bra om fotbollsspelarna hade mindre fötter:-)

Jag tror det har betydelse om barnen genomgått flera operationer och flyttat ledkapslar och sånt, det medför ett sämre utgångsläge för elitidrott. (Jag har tagit bort min ena minisk i ett knä och det innebär att jag inte bör springa eftersom minisken har en dämpande förmåga och att springa skulle slita hårt på mitt knä). Våran läkare har antytt att det ger en sämre prognos att bli besvärsfri för de klumpfotsbarn som genomgår omfattande operationer. Han menar inte att man INTE ska genomgå operationer som är nödvändiga för att fötterna skall bli bra. Hoppas att jag inte rörde till det?

Jag har tränat barn i 9 år i barngymnastik och William började i min familjegympagrupp när han var 1 år och han är jätteduktig. Klarar allt utan problem. Har även en tjej med en lätt CP-skada i våran grupp och det är fantastiskt att se hennes utveckling. Min filosofi inom idrotten är, att alla skall ha möjlighet att få en röresleglädje som varar livet ut. Oavsett om man motionerar eller elitidrottar som vuxen. Det skall vara kul och stimulerade att röra på sig. Jag skulle önska att idrotten var mindre tävlingsinriktad innnan barnen fyllde 12 år och hellre inriktatd på att stimulera dem på flera idrotter. När barn är mellan 9-12 år så kallar man deras motoriska utveckling för "skicklighetsåldern", då de kan utveckla sig mest inom olika idrotter. Tyvärr är det oftast då barnen börjar inrikta sig på bara en eller två idrotter.
Usch vad jag svammlar på:-)

Nä nu missade jag föräldramatchen i ishockey, där vi skulle spela mot vår 10-åriga sons hockylag....hoppas att han inte gråter för att hans proffsiga mamma inte kom. Hans proffpappa får glansa i stället för mig i dag. (Hans pappa hatade att åka skidskor och har aldrig idrottat som barn (inte heller som vuxen)) Men det är detagandet som räknas:-) I fjol var jag med och man blir mest förvånad över att "papporna" (de gamla hockeyspelarna) tar denna match på blodigt allvar.

Nä nu vänta middagen på att bli lagad.

Kramar
Monica & William-02
 

Artiklar från Familjeliv