Svar till orolig mamma!

Svar till orolig mamma!
Skrivet av	Mamma till lintott
Hej! Hur går det med nedtrappningen? För oss går det bra, men i helgen var plutten sjuk och hade 40,2 i feber så vi såg att han slog ut med armarna en gång när han låg på skötbordet men sedan var han helt med. Det är dock svårt att veta om det var en kramp eller ej för han brukar i bland bli rädd när han ligger på skötbordet och då slår han ut med armarna pga av det. Man blir ju nojjig också och reagerar på alla "skumma" rörelser. Vi var som mest uppe i 700 mg sabrilex morgon och kväll och nu får han 250 mg m + k. Vi sänker lite långsammare än vad ni gör, 50 mg var fjortonde dag. Lite underligt att läkarna sänker med så olika takt men man kanske inte skall jämföra för mycket! Ang biverkningar så tror jag inte att synen har påverkats var jag har märkt än, men det är svårt att veta hur mkt han har blivit påverkad i humör osv tidigare då man inte vet om det berodde på kramperna eller medicinen. Jag tycker dock han verkar piggare och allertare på omgivningen nu än tidigare och så börjar killen få humör:-) Han säger till på ett annat sätt än tidigare, men jag ser bara det som positivt. Skall ni föresten göra magnetkameraunderökning? Vi skall ju göra det om någta veckor. Lite nervöst! Har ni sökt vårdbidrag? Vi har precis lämnat in en ansökan men jag träffade försäkringskassan och hon lät hoppfull med allt extrajobb vi har med medicinering, sjukbesök, resor osv. Nu är ju vår son senare i utvecklingen vilket medför merarbete men det skadar ej att söka. Egentligen borde man ha sökt när man hade som mest jobbigt med kramperna men då var man för mycket uppe i det. Då hade man kunnat spara lite föräldradagar också. Nu måste man ju ta ut 5 dgr oavsett eftersom han har fyllt ett år. Hur länge skall du vara mammaledig? Jag börjar jobba i februari sedan är min sambo hemma tom augusti. Hoppas jag hör från dig igen. Ha det bra. Kram från mamma och lintott.
Svar på tråden: Svar till orolig mamma!

Hej igen,
Skrivet av Mamma till rufstroll (fortfarande orolig, men lite gladare nu)
Roligt att höra från dig igen! Nedtrappningen går bra än så länge. Vi är nere i 2 ml (200 mg) 2 ggr per dag nu. Skönt att det går bra för er också! Tror du inte det bara var feberkramp han hade? Barn med epilepsi har lättare att få det sade vår neurolog. Men jag vet hur nojjig man blir! Det räcker med en liten ryckning i sömnen för att jag ska bli orolig. Vår son kan som stanna av ibland, sluta leka och bli alldeles stillsam (inte frånvarande dock), svårt att veta om sådant är normalt eller inte. Det finns ju epileptiska anfall som knappt märks. Vår son har också fått mer humör. Han kan bli alldeles rasande om man tar ifrån honom något som han vill ha. Men jag tycker också att det är positivt att han säger till. Kanske sabrilex är lite dämpande? Vi ska inte göra någon magnetkameraundersökning. Vad är de de vill kolla med den? Det enda vi har tid för nu är ett återbesök när vi slutat helt med medicineringen (och det var frivilligt!). Det är ju skönt att verkar tycka han är så frisk att det inte behövs mer, men man vill ju ändå att han följs upp!! Snart blir det i alla fall 1-års kontroll på bvc, alltid något. Har ni bra kontakt med era läkare tycker du? Jag har inte sökt vårdbidrag, har inte ens tänkt på möjligheten. Tror inte vi skulle få dock, som det är nu har vi ju inget extraarbete. Man man borde nog ha tänkt på det i början. Jag var sjukskriven en vecka då(när vi mkt på sjukhuset), men sedan var min man tvungen att börja jobba igen. Jag tror jag ska vara hemma ett halvår till. Sedan får min man vara pappaledig. Vi har sökt dagisplats till september, men i vår kommun är det inte säkert man får plats när och var man vill. Ska er son gå på dagis? Annars är jag lite trött idag. Vi hade 1-årskalas igår (han fyller egenligen år i morgon) och det var lite utmattande. Men lillgrabben hade kul, även om det var lite jobbigt först när det kom en massa människor på en gång. Han har börjat bli lite blyg och mammig, något han inte alls varit förut. Som sagt, jättekul att höra från dig igen. Det är skönt att dela erfarenheter med någon som förstår hur det är. Hoppas magnetkamareundersökningen går bra!!

Hej Svejs!
Skrivet av Mamma till lintott
Grattis i efterskott till rufstroll! Ett år går så himla fort. Och vi har ju varit med om en hel del också, som tur är känns det ganska länge sedan allt jobbiga var ändå och jag hoppas att de aldrig kommer tillbaka, peppar, peppar, peppar. Magnetkameraundersökningen skall de göra för att försöka fastställa orsaken till epilepsin. Jag hoppas innerligt att de inte hittar något. Ang dagis så får vi se lite hur vi gör. Det beror lite på hur plutten utvecklas vad som kan passa bäst. Ev kanske det blir aktuellt med dagmamma. De på kommunen säger att det finns gott om plats i augusti i alla fall och det känns ju skönt. Vilken stad bor ni i? Vi bor i Stockholm. Vår läkare är vi nöjd med. Vi hade en annan först som var jättebra men sedan fick vi byta i somras vilket var lite jobbigt, men nu funkar det bra. Nu tittar solen fram här men vi är nog troligen inne i dag. Helgen har varit så hektisk så det är skönt att ta det lite lungt också. Plutten skall gå nu hela tiden när man håller honom i händerna och vingligt är det men det är jättekul att han vill framåt och utvecklas. Han blir jättesur när man lämnar honom själv eftersom han inte tar sig fram själv på annat sätt än att han hasar bakåt liggande på rygg;-). Alla har ju sina egna sätt att förflytta sig. Kryper din son? Vad brukar du göra i veckorna? Vi träffas ibland några tjejjer från mammagruppen och i bland blir det öppna förskolan, men han blir alltid förkyld då. I och för sig skall ju immunförsvaret byggas upp men det är jobbigt med två förkylningar i månaden som det har varit nu och jag lyckas också jämt blir förkyld. Ha det bra så skrivs vi igen. Kram från oss.


Vår ettåring
Skrivet av Mamma till rufstroll
har precis börjat gå och vinglar runt i huset och skaffar sig blåmärken över hela kroppen. På dagarna sysselsätter vi oss med att gå på öppna förskolan (när lillgossen inte är förkyld) eller bara ta promenader med vagnen. Att gunga är också en uppskattad sysselsättning. Nu försöker jag hinna med lite julförberedelser också, men det blir ju inte så långa stunder man har tid med sådant. Vi bor söder om Stockholm. Sacchska är vårt sjukhus. Jag undrar lite varför inte vi ska göra någon magnetkameraundersökning, men man får väl lita på att läkarna vet vad de gör. Har ni gjort undersökningen än förresten och i sådana fall hur gick det?? Vår lillskrutt har bara en dryg vecka kvar med sabrilex, sedan ska han sluta helt. Vi har inte märkt något än, annat än att han kan bli lite smått frånvarande ibland. På sjukhuset tyckte de att det lät för vagt för att göra något åt, men man blir ju orolig ändå! Hur går det för er? Ha det så bra så länge! Kram från rufstroll och

Hejsan!
Skrivet av Mamma till lintott
Vad kul att ni bor söder om stan, det gör vi med men tillhör Huddinge Sjukhus. Ang magnetkamera så sade läkarna att det är för att kunna fastställa ev. orskak till epilepsin men de kanske också gör den för att plutten är sen i utvecklingen. Jag tycker i allafall ni borde fråga eran läkare varför inte ni får göra undersökningen. I bland verkar det som om man får vara ganska tuff och kräva saker för att de skall lyssna! Nedtrappningen går hyfsat. Vi sänkte till 200 mg för 14 dgr sedan men i förra veckan fick lintott något som såg ut som en liten liten kramp. Han låg på skötbordet och helt plötsligt slog han upp och bakåt med armarna och gnällde till. Det varade högst i 2 sek. Jag trodde först inte det var någon kramp men på morgonen dagen efter hände det igen på skötbordet. Skumt att det alltid händer där i och för sig men något var det. Jag ringde då till läkaren och hon tyckte vi skulle höja igen till 250 mg för säkerhets skull. Han har gått upp i vikt ganska mkt den senaste månaden och ev kan det vara så att det kombinerat med sänkningen utlöste en liten aktivitet. Jag krävde i alla fall att vi skall få göra ett nytt EEG snarast innan vi fortsätter sänkningen trots att plutten hatar att göra det. Han blir alltid jätteledsen men det är ändå bättre att kolla en gång för mycket. Vi gorde också magnetkameraundersökning nu i veckan och det gick bra men det var en lång dag med mycket väntan och oro. Det var även läskigt när de sövde honom med mask för att de skulle kunna sätta i en kanyl där han skulle få narkosen. Innan det prövade sköterskorna att sticka honom i armvecket där vi hade satt emlaplåster(bedövning) men blodkärlet bara sprack och skrutten gallskrek. Innan han blev sövd var han jätteglad och sprallig och då var det inget kul när de satte masken framför munnen och armarna sprattlade tills han somnade in, huga, då kom tårarna. Man är lite blödig som mor ;-) Sedan fick vi gå iväg och vänta i ca en och en halv timma innan vi fick komma till uppvakningsavdeln. Då var han jätteledsen först men sedan blev han som vanligt och superhungrig eftersom han hade fastat sedan kl fyra på morgonen. Svaret får vi i nästa vecka. Oj vad långt det blev. Skönt att skriva av sig lite:-) Hoppas det går bra nu med eran fortsatta nedtrappning av medicinen. Kram från oss i julstöket!

Svar till orolig mamma!

Hej igen,

Hej Svejs!

Vår ettåring

Hejsan!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information