Till Linnea71!

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Till Linnea71!
Skrivet av	Aase som alltid skriver för långt
Hej! Ledsen att du fick vänta så länge på svar men jag sitter med en för tillfälligt extremt trasslande internetuppkoppling som gör att i princip inget fungerar på datorn. Får se om jag lyckas få fram ett svar den här gången. Min son fick sitt första stora anfall när han var ganska precis 8 månader. Vi trodde då att det var hans första anfall någonsin men sedan har vi genom efterkonstruktion förstått att han hade haft flera små innan dess som vi hade tolkat som affektkramper. Han började medicinera ungefär när han fyllde ett. Varför sonen inte pratar är det ingensom vet. Det finns två ganska intelligenta gissningar men det är allt. Den ena går ut på att epilepsin i kombination med den talförsening som finns i släkten (två av hans syskon är talförsenade och dessutom var både min syster och min mamma det som barn). Den andra går ut på att han kanske har drabbats av någon form av barnafasi. Båda låter rimliga och egentligen spelar det kanske inte så stor roll VARFÖR han inte talar bara att han inte gör det. Han försöker dock att tala och han har en förvånandsvärd stor passiv språkförståelse. Min son var ganska "normal" i sin utveckling fram till han var ungefär 14 månader. Han lärde sig t.ex att gå runt ettårsåldern vilket i det närmaste är att betrakta som ett under eftersom han då nästan inte hade varit vid medvetande på två månader. Jag förstår precis vad du menar när du skriver att du inte tror att din son har DAMP osv på "riktigt". Jag tror nog att min son har åtminstone drag av ADD men det beror mer på att han är så fruktansvärt lik sin äldre bror med den diagnosen som personlighet än att han skulle vara testbar på något sätt.Men om din son inte uppvisade något av den problematiken innan han fick ep så har han ju förmodligen inte vare sig DAMP eller autism. Ett av kriterierna för att få en bokstavdiagnos är ju att problemen varit kvarstående under lång tid. Eftersom min yngste son inte har någon diagnos och förmodligen aldrig kommer att få någon (ej testbar) brukar jag numer säga när jag ska beskriva honom som person att han har många drag av ett bokstavsbarn. Nu tror jag ju att han faktiskt har drag av en bokstavdiagnos på "riktigt" men jag säger det mest för att människor ska åtminstone ha en chans att förstå honom utan att man kommer med timslånga förklaringar. Har du orkat läsa ända hit? Då ska jag avsluta med att säga att min son inte är ett dugg agresiv vilket förvånar de flesta som läser hans papper. Han "borde" liksom vara det med de problem han har. Envis är han däremot som en röd gris :-)!
Svar på tråden: Till Linnea71!
Inga svar finns

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv