Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Fråga till alla som vill

Skrivet av M:s mamma
Era barn som har språk-talstörningar...jollrade de mycket som bebisar eller var de tysta? Jollrade de da-da, ba-ba eller lät de annorlunda? Började de jollra tvåstavigt ovanligt sent? Undrar också när det upptäcktes och hur?
Självklart är denna enkäten frivillig men jag blir tacksam för alla svar:-)
Mvh
Svar på tråden: Fråga till alla som vill

Några svar

Skrivet av  Åssi
Båda mina stora (med språkförsening) har jollrat som de flesta. Tjejen talade dessutom med några tvåordsfraser redan i ettårsåldern. Problemet är att uttalet ligger kvar på samma nivå, då som nu ungefär. Killen var tystare i början, pratade inte förrän i tvåårsåldern, och det dåliga uttalet hängde med upp till fem års ålder. Nu går det egentligen väldigt bra, svårt med R och dålig "stuns" i tungan.
Båda var tre år då de började hos logoped, efter remiss från BVC.
 

Min Tårta

Skrivet av  Tårtans mamma
jollrade, men oj vad svårt att komma ihåg hur det lät! Han jollrade inte så nyanserat. Det var ett begränsat antal ljud. Speciellt snålt med konsonanter. Tvåstavigt? Det gjorde han inte alls. Nu bluddrar han galimatias hela dagarna och en utlänning utan svenskkunskaper skulle nog tro att han pratar perfekt för han har satsmelodi och allt, men det kommer inte ett vettigt ord. Fast jag brukar förstås hålla med honom om det mesta ;-)
 

Mkt lite..

Skrivet av  kristina
Vår son jollrade väldigt lite, så lite att både mormor och farmor faktiskt uppmärksamde detta när han var bebis.
 

Mina pojkar

Skrivet av  Andrea
Äldsta pojken jollrade jättemycket som bebis, kommer inte ihåg hur det lät. Han har hela tiden pratat följt andra barns språkkurva, kanske ngt försenat, men det har varit jättesvårt att förstå.

Yngsta pojken jollrade inte alls som bebis, började jollra när han var 2 år. Nu när han är 4 pratar han hela meningar men är mkt svår att förstå. Bara mamma och pappa förstår det mesta, andra tycker att han låter obegriplig.
 

Min flicka...

Skrivet av  Wondergirl
..hade jättemycket ljud för sig när hon var bebis. Vi vad övertygade om att hon skulle bli TIDIG. Men det sket sig. Hon hade en ganska normal språkutveckling fram till ca 18 månader då hon slutade säga nya ord, och några av orden som hon sa försvann också. Idag snart 3 år säger hon 3 förståbara ord ( som tom utomstående kan förstå) och har ett verbalt ordföråd på ca 10 ord.
 

Mina två

Skrivet av  lhs73
Två av mina 3 har språkstörning.
Linus som är 5 har nu efter 2 år hos logoped fått diagnosen grav dyspraxi. När vi började hos logopeden med honom hade han i stort sett bara "ka" och "ba" som tal, några fler stavelser fanns men användes väldigt sällan.
Fanny som är 3½ har ingen diagnos eftersom hon bara varit på ett besök hos logopeden, hon pratar inte lika dåligt som Linus men det finns påtagliga svårigheter.

Hur dom jollrade kommer jag inte ihåg, men tysta var dom då inte, ja i och för sig så är dom inte tysta nu heller.

Lena
 

Mina barn med grav dyspraxi jollrade inte,

Skrivet av  Lilla My
de var antingen glada, med förstjusta vokalljud, eller ledsna/arga, med skrik och tårar.
Petter och Lotta sa "amma" när de var ett. Olle sa "a-a", och sedan "amma".

Petter hade kolik i 8 månader, och Lotta hade mkt magknip. Alla tre ammade lääänge, vid varje måltid. Och tog lång tid på sig att rapa. När de skulle prova matportioner klöktes de mkt, och verkade som "förgiftade". Uff, de hade ju självklart svårt att få undan maten i munnen, men det kunde jag ju inte föreställa mig.

Tillbaka till jollrandet, så känner jag att mina barn hoppade över den delen i utvecklingen. Min femåring, Olle, har ännu inte hittat P, B, D mfl konsonanter.
 

Elvira började prata...

Skrivet av  Becka med Elvira 4år + 2 syskon
ovanligt tidigt tyckte jag och alla anra, babblade på i långa meningar från tidig ålder, minns att hon sa mycket på 1års-kollen. Men det var liksom inte några vettiga riktiga ORD, utan ett påhittat språk.
Alla sa att "hon kommer minsann att vara tidig i talet!" men sedan...hände inte mycket mer, en liiiten utveckling förstås. Men det var på 3års-kollen på BVC som det blev så uppenbart att hon var långt efter jämnåriga och vi blev remitterade till vidare utredningar.
 

svar

Skrivet av  lissan
Min son med talstörning, motorisk, jollrade annorlunda tyckte jag. Han sa aldrig ga-ga t ex. De konsonanter han har problem med idag uteslöt han från jollret som därför blev "enahanda". Han sa t ex da-da "som alla andra"...
 

Artiklar från Familjeliv