Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Nån som kan förklara för mej hur sjutton

Skrivet av Nilla m.Alexandra0105 & Zebastian0312
min dotter med hjälp av tecken som stöd att hon ska lära sej säga dom orden perekt?För det går inte in i mitt huvud
Svar på tråden: Nån som kan förklara för mej hur sjutton

Hej, hur tänker du?

Skrivet av  Lilla My
Jag hänger inte riktigt med.

Min pojk Olle tecknar vissa verb och vissa substantiv. Ett,två eller absolut max tre ord i en mening.
Jag tecknar ett, oftast två, och ibland tre ord till honom.

Förstår jag ingenting, så ber jag honom "Kan du visa med ett tecken". Jag kan fråga och teckna menar du ngt djur? Är det ngt man kan äta? Är det ett barn, på dagis?

Tecken lär honom inte att prata perfekt. Hans munmotorik är inte där ännu. Men han kan bli så mkt bättre förstådd, och hans egna val av ord därmed.
Och vi kan spåna lite med handalfabetet vilken bokstav en del ord börjar på. Här har dagis hjälpt till mkt, eftersom alla barn på avdelningen har sitt tecken med första bokstaven i namnet. L = Louise, tex. F = Fabian.

Bokstäverna är ljud, och de görs någonstans i munnen.

Jag vill ha oändligt många fler tecken än de vi använder i dag. Olle är plötsligt positiv, och låter sig tom korrigeras. - Innan så framhärdade han att tecknena gjordes på ett helt annat sätt "på dagis".

Nu peppar jag Olle att använda tecken med mig, pappa och fröknarna. Jag visar honom att han har rätt att förvänta sig att de skall kunna försöka tyda hans tecken. Förstår inte barnen på dagis, så skall han veta att han kan teckna med en fröken, och hon kan översätta till barnen.

Tecken lär honom ord, begrepp, meningsbyggnad, men inte perfekt uttal. Det är vid uttalet som de munmotoiska lekarna kommer in. Eller härma-ljud-lekarna. Eller den populära ; du får absolut inte säga... papapa...

Hur fungerar tecken för er? Vi har ändå hållt på med tecken i TVÅ år, och först nu verkar han förstå att det är ngt som är bra för honom.
 

Får du hjälp?

Skrivet av  Lilla My
Det är ju inte så att bara för att ngn säger "Nu börjar ni med 20 tecken" så kommer man automatiskt igång. Man behöver hjälp under vägen. Helst att både dagis/förskola och ngn därhemma jobbar med samma tecken, och tecknar dem lika. Och ju fler som tecknar hemma, desto lättare blir det med. Men här har det ändå blivit så att jag står för tecknandet.
 

Det viktigaste

Skrivet av  Tårtans mamma
är kommunikationen och inte att språket är perfekt. Det är väldigt frustrerande för ett barn att inte kunna uttrycka sig och då är tecknen en hjälp. Talet kommer sen.
 

tecken är ju inte samma som ord med munnen

Skrivet av  Eeyore
utan tecken är en hjälp till komunikation för att hjälpa din dotter att få fram ord så länge tills hon ev senare lär sig prata.
Nej tecken lär inte henne uttalen men det hjälper henne att känna att hon kan komunicera ändå
 

Tecken kan också höja statusen,

Skrivet av  Lilla My
har jag märkt.

- Vad säger han, kan han inte prata? Hur gammal är han?
Så frågar ibland barn vi stöter på. Då visar Olle hur gammal han är, och jag berättar "med" Olle att han kan teckenspråk. Och så tecknar jag deras namn om de vill. Det brukar uppskattas.
 

Ja det känner jag igen,

Skrivet av  Becka med Elvira 4år + 2 syskon
Elvira är så stor flicka till kroppen nu s.a.s. så alla tar förgivet att hon kan prata, förrut då hon inte kunde svara eller svarade "nått konstigt" så blev både de och hon lite osäkra och generade.
Men nu berättar jag att vi tecknar och Elvira visar och jag tolkar, då blir det lite av en "wow-faktor" och hon ses på ett helt annat sätt, med mer "respekt" kanske. Då är hon inte bara "lite underlig" utan är smart och fiffig och kann ått många andra barn inte kan, det är hon stolt över.
 

På olika sätt,

Skrivet av  Becka med Elvira 4år + 2 syskon
alla barn tar till sig det här med tecken på olika sätt, delsvis beroende på hur föräldrarna tar emot det.
Men hjälp av aktivt tecknande då hon fått ett visst teckenförråd (istället för ordförråd) så kan hon upptäcka att det är bra och kul att kommunicera! Det kan mycket väl öppna upp dörren för att även kommunicera verbalt senare.
Min Elvira är 4½ år och vi har hållit på med tecken ½ år ungefär. Hon har mycket sötrre möjligheter att på NÅTT sätt kunna kommunicera och säga vad hon undrar/tänker på/vill nu, än förrut. Detta gör att hon blir mindre arg/frustrerad än förrut då man inte förstod henne.

Dessutom då man använder stödtecken så saktas hela talet ner, de skilda orden blir mera tydliga, det är inte bara en snabb lång harang längre, utan det blir långsammara och tydligare. T.ex. förrut då min flicka ville ha en smörgås bara pakade hon, då vi började använda tecken, visade hon med tecknet vad hon ville och försökte samtidigt säga "Löö-gååå" (=smörgås). Förrut försökte hon ente alls säga det ordet ens. Eftersom man själv talar tydligt på samma gång man tecknar det viktigaste/väsentligaste ordet i meningen är det då många barn som kopplar/förknippar ihop tecknet med ett visst munljud och faktiskt försöker säga "skor" "träd" "hund" o.sv. på samma gång barnet visar teckent själv.

Men det kommer inte på en gång, först kanske de inte alls använder tecken själva, och man kan tycka att inget alls förrändras, men småningom om man tecknar ihärdigt själv efter bästa ork/ örmåga kan man se resultat.
Stödtecken har varit till STOR hjälp för oss, och Elviras verbala tal har gått framåt, helt klart.
Det är alltså inte alls frågan om att ersätta det vebala talet och ge upp med det, utan ett sätt att få igång glädjen att kunna kommunicera och även strukturera upp de skilda orden, bara understryka vissa ord med hjälp av händerna.
Fråga mer om du undrar över nått!