Är detta rätt att säga till sin son?

Är detta rätt att säga till sin son?
Skrivet av	Djurvän
Jag har skrivit här förut, men för dem som inte vet kan jag säga att jag lever i ett särboförhållande med min man. Han har sin lägenhet och jag och vår son bor tillsammans i min. Han har mest varit hos oss på helgerna då han är ledig och vi har varit på semester tillsammans. Relationen har varit mycket konfliktfylld genom åren. Förra våren tog jag initiativ till separation med gick tillbaka efter en kort tid. Vår son var ju glad förstås. 2003 skaffade jag Marsvin åt min son som gärna ville ha husdjur. Min man klagade på det. Sen tyckte jag själv att det var trevliga djur och skaffade två till samt att jag tog hand om ett som ägnarna inte ville ha. Min man klagade. Sonen tycker om djuren, men det är jag som tar hand om dem. Vi åker på utställningar och visar upp dem. Det finns faktiskt det även för Marsvin. Jag är väl själv mest intresserad men när jag frågar sonen om han hellre vill stanna hemma med pappa vill han ändå följa med. Förra året blev jag bekant med en mamma som hade en son i samma ålder som min, och som är väldigt Marsvinsintresserad. De har tagit kullar och jag blev lite inspirerad av detta och ville göra det också. Vi köpte två honor som vi nu har på parning. Hoppas att vi kan sälja eller ge ungarna till bra hem sedan. Min man tycker inte att jag är klok att ha så många i en liten tvåa på 45 kvm. Vi har dem i vårt stora kök. Kanske är jag galen. Och nu senast igår sa han till sonen att han inte tänkte komma till oss mer, så sa i alla fall sonen att pappa sagt. I morse när jag pratade med "maken" ifråga sa han detsamma, att han inte ville vara här för att det luktade Marsvin. Jag är jättenoga att städa innan han kommer, inget Marsvin får vara ute och springa på köksgolvet och vi hanterar dem knappt då. Förra veckan bad jag honom hjälpa mig att köra spånbalar eftersom han har bil, men det verkade han inte ha någon lust med. Så nu måste jag be någon bilburen väninna. Till saken hör också att vi går på BUP med vår son, eller rättare sagt jag, maken vägrar gå dit. Han har själv fått kallelse dit att gå själv med sonen, men det verkar inte bli något av med det. Sonens "vildhet", "odisciplin" skyller han på mig. Jag frågar mig: Är det rätt att säga till vår son som han sa att han inte tänkte komma hit mer på grund av djuren? Är jag en galen människa som tar hand om så många djur? Jag har föreslagit tidigare att vi kan vara i min mans lägenhet någon helg då och då, men då har han inte verkat vilja det. Nu säger han att jag får komma dit när jag vill (om vi ska träffas) för han tänker inte vara här längre. Jag ser många pappor som följer med familjen på Husdjursutställningar och även på dessa Marsvinsutställningar för att barnen och frun kanske är intresserade. Min man skulle inte sätta sin fot på något sådant, ödsla tid. Till mig säger han att jag inte har något för mig eftersom jag ägnar mig åt detta. Långt blev detta, men vill gärna ha synpunkter för att fundera vidare.
Svar på tråden: Är detta rätt att säga till sin son?

Hur kan du ha ett
Skrivet av Adde
förhållande med en person som du upplever är så elak som ditt barns far? Det är den undran som jag har.

Jag är väl förblindad antar jag tillhör gruppen
Skrivet av Djurvän
som tar på sig skulden själva. En väninna sa till mig att Marsvinen kanske jag skulle kompromissa om, men att han inte vill gå till BUP borde jag vara benhård på. Hon undrar också varför jag har så många djur. Och kunde ge honom rätt ang. djuren. Hur gör ni om era fruar/kvinnor har intressen som ni inte delar eller gillar? Vägrar ni befatta er med detta? Hon får fixa allting själv eller hjälper ni till ändå? Att jag frågar här är för jag får mest kvinnors synpunkter, för mig är det intressant vad en man tycker. Givetvis är inte alla män lika, alla har olika åsikter och syn på saker. Men jag hoppas att fler läser det här och ger någon slags syn.


Den arme maken kommenterar
Skrivet av Gurra
Stör man sig på marsvin söker man saker att störa sig på. Jag får stå ut med fruns två stora hundar som hon till råga på allt tävlar med, och tvingar mig att följa med på samt skjutsa till tidigare nända aktiviteter. Marsvin till skillnad från hundar hårar inte ner, anfaller inte gästerna för att visa sina glädjeyttringar och kostar inte lika stora summor. Två stora hundar torde vara ungefär som 3 000 marsvin i omfattning (fruns tillägg, sååå mycket jobb är det inte alls med hundarna!).

Att störa sig...
Skrivet av Totte
på marsvin är bara för att ha något att störa sig på. Själv tycker jag att det verkar ha tagit lite överhand men det är ditt val. Däremot anser jag att din man definitivt har skitit en jättehög i det blåa skåpet vid att vägra delta på BUP och att komma med sådana uttalanden till er son är nära nog elimineringsanledning. Det är inte bara barnet som ska behöva förstå saker på BUP, det är även de vuxna och att vägra delta är det samma som att strunta i barnet. Om sedan frugan börjar med en intresse som inte på något sätt är intressant för mig får hon väl det men hon kan förvänta sig samma engagemang som hon har i att meka bil, men att vägra delta med enkla saker (köra spån t.ex.) är lågt. Ska jag vara ärlig har du ett antal gånger beskrivit en man som sätter ett mycket tydligt lågvattenmärke och jag fattar inte att du "behåller" honom, han kommer _inte_ att ändra sig!

Det är just det att jag har de i köket
Skrivet av Djurvän
och att han tycker att min lägenhet är för liten för att ha så många djur. Han tycker att det är ohygieniskt med djur där man ska äta och laga mat. Två Marsvin kan han accepterar för sonens skull men inte fler. Men jag tänker själv: Han ska vara glad att jag valde Marsvin och inte en katt som skulle vara kring fötterna och hoppa än hit än dit. Även om man kan försöka få katten att inte hoppa upp på matbordet och diskbänken så kan den ju göra det ändå när man inte är hemma och håra ner där. Så en viss hänsyn har jag ju tagit. Och sen det här att han säger till vår son att han inte vill vara hos oss längre eftersom vi har ett Zoo hemma, tycker jag är trist. Blir det inte att skuldbelägga sonen? Visst kan vi åka ut till honom på helgen eller när vi ska umgås, det är inte problemet i sig. Men man kan väl presentera förslaget lite trevligare än att med en förnärmad ton säga saker. Jag har jättesvårt att separera, tycker att det är trist för sonen och att själv inte ha en "familj". Det jag mest undrade om i det här fallet är med djuren, om man ska ta hänsyn till sin partner även om man inte bor i samma lägenhet som i vårt fall?


Jag kanske har...
Skrivet av Totte
ett lite udda syn på saker och ting men som förälder ska man inse att barn är dynamiska och det måste vi vara också. Jag kan till viss del förstå (om han har äckelproblem med marsvin) hans reaktion men då ska han säga det till _dig_, inte barnet! Sen, om man vill att den andra föräldern ska komma lite då och då, bör man faktisk ta ett visst hänsyn, om jag inviterar vänner kommer de inte om det luktar skit eller är tvärsmutsigt osv och har man en familjesituation med särbo planerar man faktisk delvist tillsamman. Om din man hade ett jätteäckligt toa ville du nog dra dig för att vara där en hel helg eller hur? Men det är en sak ni _vuxna_(!) emellan! Huruvida ditt marsvin-"stall" är smutsigt vill jag inte bedöma och var du har det är upp till dig, du måste bara ha klart för dig att somliga uppfattar ljudar/lukter/synsintryck på ett annan sätt än dig, om ett marsvin har kissat i ett annars tvärrent bur kan somliga äcklas oerhört och andra vet inte ens om att det finns marsvin i närheten. Så det _kan_ vara att din man är känslig, det kan också vara att han är en gnällspik men det har _inget_ med barnet att göra, det är en sak som han får ta med _dig_, inte sonen! Sen är det faktisk så att barn mår bäst av två välfungerande föräldrar som är ihop, nästbäst av 2 välfungerande föräldrar som är isär och definitivt sämst av ett par dåligt fungerande föräldrar som "håller ihop för barnens skull"! Det finns förvisso värre saker man kan göra mot barn men dom är straffbara enligt lag.

Jo, han är extremt känslig
Skrivet av Djruvän
t ex om jag skulle kräkas i toaletten och han visste om det, skulle jag inte få laga maten, eller han skulle inte kyssa mig på en månad. Men jag kan på sätt och vis förstå att han inte gillar mitt Marsvinsintresse i ett kök, i en liten lägenhet. Jag har föreslagit att vi kan vara hos honom lite mer, men då ville han inte det. Nu har han fått nog när han hör att vi para våra Marsvin också. Han har också sagt att han har märkt att mina väninnor inte verkar komma lika ofta som förut och det "kanke är för att de inte gillar dina djur i köket..". Och han har sagt det till mig förut, men oftast när sonen hör på, vilket jag inte tycker är bra. Han borde ta upp det med mig på ett lugnt och trevligare sätt typ: Jag tycker att du har lite för många djur och du vet att jag är känslig, jag föreslår att vi är hemma hos mig lite oftare på helgerna. Även när jag hade några färre djur (4 st) så brukade hans stående kommentar vara när jag skulle på Marsvinsutställning: "du har ingenting annat att göra". Sen ska han köpa sig ett hus, det har jag skrivit någon gång om förut. Det skulle ju vara idealiskt för att ha djur i alla fall om vi bodde där permanent. Men jag är inte medräknad i detta husköp alls, det är han själv som åker och tittar på olika objekt. Hans kommentar är alltid: "man kan aldrig ha någonting med dig". Allså ekonomiskt. Jag har visserligen rätt dålig ekonomi, skulder hit och dit, men jag tror att om han ville skulle vi nog kunna köpa hus ihop med våra två löner. Annars är jag jätteintresserad av trädgård, duktig estetisk. Men det känns som det inte riktigt uppskattas. Så har jag alltid känt det i våran relation. Så jag blir väl barnslig och bryr mig om hans åsikter ang. djuren. Och det värsta just nu är: Att han inte verkar vilja deltaga på BUP, med mig och sonen. För som han säger, "jag tror inte att jag behöver dessa saker och inte sonen heller, det är du står bakom det mesta av sonens problem". Detta trots att skolan efter ett EVK också "hotade" med om vi inte sökte hjälp själva så var de tvungna att anmäla till soc. för enligt deras bedömning verkade sonen må väldigt dåligt och de var oroade. Usch vad jag klagar och det känns som jag inte kommer någon vart, det blir ofta att jag frågar andra och jag vet inte någon som sagt att jag ska stanna kvar i denna relation.

Tycker du har fått bra....
Skrivet av Ziggy
.....svar av Totte och det viktigaste är ju att om du och pappan har "synpunkter" på varandra så ska ni ta det mellan er och inte via sonen. Där gör pappan helt klart fel! Du avrundade dock med en fråga som jag vill kommentera: "Det jag mest undrade om i det här fallet är med djuren, om man ska ta hänsyn till sin partner även om man inte bor i samma lägenhet som i vårt fall?" Ja det skall man göra i de fall som det man gör påverkar den andre föräldern. Graden av påverkan bestämmer också graden av hänsyn man skall ta. Självklart har man en integritet och en rätt att bestämma över sitt "eget liv". Men som sagt...alla beslut man tar som påverkar andra innebär också att man behöver ta hänsyn till andra. Jag skall ge dig ett exempel: Jag och min exfru har våran son varannan vecka. Jag är allergisk mot katt. Om min exfru skulle få för sig att skaffa katt så är det ett beslut där jag tycker man måste visa hänsyn och diskutera med den andre. För det skulle ju krävas lite "speciella" åtgärder för att sonen inte skulle släpa katthår med sig när han kom därifrån. Så det kan med andra ord inte vara ett beslut som hon kan fatta helt själv utan hänsyn. För hennes beslut skulle ju påverka även mig.....i detta fall i form av snuva och röda ögon av katthår som hamnar i mitt eget hem! Är du med på vad jag menar då? Graden av hänsyn står i direkt proportion till hur den andre påverkas av beslutet. Men att man måste visa hänsyn är solklart!


Jo, självklart om man är allergisk
Skrivet av Djruvän
mot djur. Då skulle jag också ta en hänsyn. Det tycker jag är skillnad. Min partner har t ex väldigt många TV-apparater, hemma i sin tvåa. Han har nästan inte en yta ledig, utan det är saker överallt. Han är väldigt beroende av TV. Det ska vara ljud överallt och nästan hela tiden. Vem vet om så mycket elektricitet är nyttig?? Frågan är om han skulle ta hänsyn till mig som inte gillar ljud och TV hela tiden. Det är väl därför vi inte bor ihop antar jag eftersom han vill ha det som han har det och det skulle säkert blir bråk om detta. Men visst, jag har ju inte frågat honom angående djuren, det kanske är fel. Kanske jag hade gjort det om hans visat mig större respekt. I höstas t ex satt han och min granne och disktuterade mina Marsvin, han frågade vad hon tyckte om att jag hade så många i en liten tvåa. Sen övergick hans diskussion till hur jag upppfostrade sonen (dåligt förstås). Det som var så hemskt var att jag satt i samma rum och det var som om jag inte fanns där. Jag fick hojta till min partner "hallå här är jag" och kände mig väldigt kränkt av detta att han satt och prata med en granne (som är ganske gränslös också) om mitt sätt att vara med sonen. Sen när jag sa till honom att jag tyckte det var hemskt att han pratade så med henne om mig när jag var närvarande i rummet så tyckte han inte att det var något fel. En väninna till mig höll på att sätta i halsen när jag berättade om denna episod. Och hon själv skulle aldrig som min granne ge sig in i diskussionen överhuvudtaget. Nu blev det mycket skrivand här till er pappor, men jag har skrivklåda när jag känner mig ledsen. Hoppas ni inte blir trötta.

Är detta rätt att säga till sin son?

Hur kan du ha ett

Jag är väl förblindad antar jag tillhör gruppen

Den arme maken kommenterar

Att störa sig...

Det är just det att jag har de i köket

Jag kanske har...

Jo, han är extremt känslig

Tycker du har fått bra....

Jo, självklart om man är allergisk

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information