Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Olika syn på uppfostran (även på Fråga mammor)

Skrivet av Mamma som undrar
I vårt hem finns fyra barn, tre är mina sedan innan (de bor växelvis hos oss, dock bor ena sonen på heltid hos oss för en tid framåt) och ett är vårt gemensamma.

Jag anser inte att man ska ta varje liten strid med barnen.

Maken anser att man ska ta det.

Allt från minsta lilla leksaksbil, glas, måltid, video/DVD-film, sockpåtagning mm mm.

Vissa gånger väljer jag att ignorera det hela, jag tycker att de själva ska få komma på att det de gör är fel.

Maken anser att alla fel ska påpekas för annars kommer de aldrig att se vad de gör för fel.

Jag ställer väl inte nån egentligen fråga utan jag undrar mest hur ni ser på detta. (Jag är inte ute efter att höra att jag gör rätt/fel eller att han gör rätt/fel) Hur gör ni??? Tar ni alla strider eller väljer ni nån gång att "blunda".???

Kan ju påpeka att oftast så lägger sig striderna mellan maken och barnen fort. (Som ett exempel kan jag påpeka att han yss hade en liten strid med ett av barnen och ny leker de med varandra.) Så det handlar alltså inte om långdragna strider utan om massa små, vissa dagar kan han ta strid 5-6 gånger bara för att de är så man ska (enligt honom).
Svar på tråden: Olika syn på uppfostran (även på Fråga mammor)

Tillägg

Skrivet av  Mamma som undrar
Måste ju tillägga en sak.

Maken och mina barn (vårt gemensamma är än så länge så pass liten att barnet knappast berörs alls egentligen) kommer i övrigt väldigt bra överrens.

Han leker med dem, han spelar med dem, han diskuterar med dem, han läser med och för dem, han ser på TV/film med dem, han tar dem till sina träningar.

På det hela är han alltså en väldigt bra manlig förebild och människa för dem, han är så som jag önskar att många bonuspappor kunde vara (efter vad jag läst så finns det många bonuspappor/bonusmammor som i stort sett skkiter i sina bonusbarn och sådan är han inte alls).

Det är egebtligen bara denna lilla sak som vi ser väldigt olika på men det skapar en del konflikter oss emellen, därav min fråga.
 

Mitt svar.

Skrivet av  Totte
Jag anser att om man vill att alla kring en ska bete sig perfekt måste man själv vara perfekt.

Det är mänskligt att fela, ergo är det omänskligt att vara perfekt.

Jag vill vara en mänsklig pappa, inte ömänsklig.

Därmed måste jag ge ungerna lite "frirum" vilket ger mig lite "frirum" med och inte gnälla på sånt som jag inte gör själv.

Din man ställer tydligen höga krav på sig själv, lever han upp till dom också?

Om han inte gör det kan han ju knappast kräva att andra gör det eller hur?
 

Svår sak att vara oense om

Skrivet av  Christopher
Det är inte lätt när man är oense i hur man uppfostrar barnen. Nu har du en åsikt och han en annan och jag funderar litet över din beskrivning att "han tar varje liten strid".

Skulle han beskriva samma situation som att han är konsekvent?
 

Ja, det tror jag att han skulle göra

Skrivet av   Mamma som undrar
Han anser att det är A&O i det mesta. Han är likadan mot sig själv i mångt och mycket då det gäller skola och arbete och har alltid varit om jag ska tro hans syster.

Dock kan det väl ruckas en aning då det gäller honom själv då det handlar om ex. godis/chips, film, datortid och liknande.

Och det gör mig nog aningen sur och gnällig. Jag tycker att om han ska vara på barnen omm det så ska han vara på sig själv om det men det håller han inte riktigt med mig om.
 

Artiklar från Familjeliv