Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej på er!

Skrivet av Lisa
Det är inte mycket som skrivs här! Är det verkligen så ovanligt med särboföräldrar?

Kommer själv snart att bli särbo igen efter några år i hus som sambos. Det passade definitivt inte oss, så nu skaffar vi varsin lägenhet igen. Det som är nytt är att vi nu har en dotter. Det gör det antagligen lite besvärligare att vara särbo än det var tidigare när man bara hade sig själv att tänka på.

Ha en bra dag ni andra särbosar!

MVH Lisa
Svar på tråden: Hej på er!

Hej

Skrivet av  Ammai
Skall väl inte säga att jag är så aktiv här själv precis... (har dessutom en känsla av att olika personer definierar särbo olika; för min del är det så att man har ett förhållande men inte bor ihop).

Jag och min särbo har bott i sär i 2,5 år nu, sedan vår son var 1,5. Det funkar. Bättre än att bo tillsammans i alla fall.... Visst tär det lite att hålla på att åka fram o tillbaka (han) och att dra stärre delen av lasset med barnet själv (jag), men det passar oss bättre ändå!

Lycka till!
 

Hej!

Skrivet av  Lisa
Ja, då definierar vi det likadant. Alltså ett seriöst förhållande utan att bo tillsammans.

Hur det blir nu efter att vi flyttar isär är ju inte 100 % klart, men trots allt hoppas jag på ett särboförhålande, som vi hade tidigare. Om det inte är så att vi kört slut på varandra under dessa år som sambos.

Kanske kan man tycka att vi inte passar ihop eftersom vi inte klarar att bo ihop, men så vill jag inte se det. För mig är det viktigt att kunna leva som jag vill i mitt eget hem och det är svårt att kombinera med samboskapet. Man har väl blivit ego och bortskämd efter alla år med eget boende. Jag känner att jag får kompromissa så mycket mer nu när vi har barn så det finns liksom inte plats för mer kompromissande...

Ha det bra ni alla här!

MVH Lisa
 

Också varit särbo..

Skrivet av  yramamman
Jag har under en tid också varit särbo. Och jag tycker som er att manhar ett förhållande fast man har varsinna hem. Min tanke med vårt särbo-skap var att vi skulle på ett ganska naturligt sätt bli tvongade att jobba på vår kommunikation. Man kan ju inte läsa av varandra om man inte bor tillsammans, och inte heller gissa och missuppfatta en massa ageranden. För oss tyckte jag att det funkade bra till en början då kommunikationen blev snabbt bättre. Men efter en tid fick jag tyvärr reda på att min särbo förnekat att vi var tillsammans och levde ett singel-liv gentemot alla i sin omgivning. Han nekar tyvärr fortfarande att han sagt att det varit slut mellan oss men t o m hans familj har bekräftat detta. Till slut kände han sig lite trängd då jag bad att få diskutera saken med honom och då bröt han vår förlovning. Handlingen i sej var ju jobbig men redan dagen efter kände jag en enorm lättnad. Nu var allt bråkande och tassande på tårna för att han inte skulle bli arg slut. det resulterade i att jag snabbt mådde bättre och det såg han. Kom då "krypande" tillbaka och sa att han bröt bara för att det skulle hända nåt. vet inte vad han hade väntat sig men kanske att jag skulle sjukskriva mej i två veckor och gå ner mej av sorg. Det han inte förstår är nog att ett beslut är mycket lättare att ta även om det är negativt än att gå oviss. Jag hoppas verkligen att ni klarar särbolivet man blir ju stark och hittar sig själv så småning om och då vet man vad man vill med livet.
kram på er alla
God jul!
 

Är oxå särbo..

Skrivet av  Lena m.3
..och har en dotter på 1½ år. det funkar. Men jag får ju ta större delen såklart..och det blir en del åkande för min särbo. Men det funkar! Och jag är inte säker på att vi skulle kunna bo ihop. Så vi kör på såhär! :-)
 

Skönt att höra!

Skrivet av  Lisa
Att det finns fler som ser särboskapet som ett seriöst alternativ. Ibland undrar man ju om man är "normal". Att bo ihop, speciellt när man har barn är ju det "normala"...

Själva kommer vi att bo med bara några minuters gångväg mellan varandra, så man slipper mycket åkande.

MVH Lisa
 

Artiklar från Familjeliv