Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

*stolt*

Skrivet av LoT (föredetta anonym matvägrare)
Idag har jag ätit frukost fast jag är ensam hemma. Första gången på ett par månader. Kanske inte är ett stort framsteg men jag är stolt i alla fall.
Svar på tråden: *stolt*

klart du ska vara!

Skrivet av  .T.
Klart du ska vara stolt!
När man är ensam hemma kan man ju annars hitta på allt möjligt "dumt"
 

tack

Skrivet av  LoT
hoppas bara jag fortsätter med det ska göra mitt bästa iaf
 

underbart!

Skrivet av  Ingen
Det var ett jättebra första steg, du ska absolut känna dej stolt! Ta vara på den känslan. Kram/Ingen
 

tack (imt)

Skrivet av  LoT
.
 

Hej LoT!

Skrivet av  Julia
Tycker att du var jätteduktig som åt frukost!

Har samma problem som du, jag äter inte när jag är ensam. Problemet är att jag bor ensam, så det blir aldrig några naturliga måltider för att någon annan äter.

Försöker lösa det genom att se till att äta med andra så ofta som möjligt. Kan inte äta så mycket då heller, men allt är väl bättra än inget? Men ändå blir det ju flera dagar i veckan då jag inte äter. Vissa dagar får jag kanske i mig ett äpple eller en banan.

Har inget råd att ge dig. Ville bara säga att jag känner igen mig.

Kram
 

Hej

Skrivet av  LoT
Tack så mycket för uppmuntran,, åt ett par smörgåsar idag med :)
Kämpar för allt jag är värd nu och vill verkligen hålla i detta,, ett mål när jag är själv och ett när sambon "tvingar" i mig mat genom att ställa den framför mig.

Hoppas du oxo lyckas med att få i dig lite mat här och där,, *håller tummarna*
 

Klart...

Skrivet av  hoppfull
...att du ska vara stolt.Alla framsteg är stora!
När jag är ensam hemma och äter känner jag mig som en tjuv eller nåt , som gör något helt förbjudet.Vi anorektiker äter ju inte...........................................
 

tycker att det är

Skrivet av  LoT
så jobbigt att inse att jag kanske är "sjuk" jag vill nog inte förstå att det verkligen gått så mycket utför med mina matvanor. Det konstiga är att jag äter när jag är borta och ibland när vi har pengar, då blir det en pizza som jag mår dåligt över i ett par dagar.

hoppas att de på vårdcentralen håller sitt ord och låter mig komma till en dietist innan jul. Kanske det kan hjälpa mig att få rätsida på allt. Känns som om jag glömt bort hur man gör för att orka få i sig mat. Uj Jag låter virrig men det är nog vad jag är också.

 

Finns...

Skrivet av  hoppfull
...det ingen ätstörnings klinik du kan få komma till?
Jag tänkte, en dietist kanske mest berättar vad du ska och bör äta? och det vet du väll?!
Fast inga försök är ju dåliga.
Kram
 

jag vet inte

Skrivet av  LoT
Det är nog ingen som reagerat riktigt på när jag säger hur det är (hur jag äter) antagligen för att det pågått såpass kort tid eller rättaresagt tilloch från under lång tid men det här är längsta gången hittills och jag känner mig verkligen som en bov hela tiden,, först för att jag inte äter sen för att jag ätit förmycket.. det kan jag känna efter bara ett par smörgåsar :( Men ialla fall så är jag inte speciellt smal än eller eller ser utmärglad ut så det verkas inte tas på allvar kanske,,,
just nu så väger jag 63.5 kilo är 1.78 cm lång.. har lått ner från 75 som jag vägde i juni snabbt. ser som sagt inte speciellt smal ut eftersom jag har kvar mycket lös hud,, usch vill bara att de tar mig på allvar.
just nu är jag nere i en svacka,, känns inte som om sambon ställer upp fast han lovat det. lagar han mat är det efter 21 på kvällen och då äter jag inte. han sparar inte mat till dagen efter så att jag kan ta det till lunch eller så som han lovat att han ska göra. Plus att ajg bett honom att påminna mig om att ta ett äpple eller en banan varje dag (har mycket svårt att säga nej till det när han väl ber mig) men det gör han inte heller :(
Usch jag mår inte vidare bra idag tror jag..
men jag ska nog ringa vårdcentralen på måndag och se vad de kan hänvisa mig till.
 

Artiklar från Familjeliv