Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

söker närstående att prata med

Skrivet av mimulus
hej

någon som vet nåt ställe där närstående till de med ätstörningar kan prata med varann på det här viset?
Jag känner mig så ensam ibland med mina känslor och att inte veta vad jag ska göra för att hjälpa.
Ni som har problem, eller har haft;vill ni skriva lite om vad som varit hjälp för er från era närstående?
Svar på tråden: söker närstående att prata med

Hejsan

Skrivet av  E
Har varit anorektiker och är nu nybliven bulimiker. Började i 14-års åldern och idag är jag närmare 30... Hemsk tanke att jag kastar bort tid på detta. Men det som hjälpt hela tiden är när närstående inte daltar. När de vet om det, visar att de älskar en men inte accepterar ätstörningen. Inget daltande typ flera maträtter att välja bland eller överdriven förståelse. Just då känns det fruktansvärt men om familjen accepterar detta blir cirkeln än värre. Då hjälper de en nästan att fortsätta med detta. Tror jag. Att vara kärleksfullt hård helt enkelt! Samma sak tror jag på idag. Att min familj vet och lyssnar när det känns tung, visar att de stödjer mej men inte ätstörningen.
 

tack för ditt svar

Skrivet av  mimulus
så lång tid!
Det måste vara jättejobbigt för dig. Mår du bättre på nåt plan nu, eller? Har du nån hjälp, tex terapi el. behandling som funkar?
Vad menar du med överdriven förståelse och att stödja dej men inte ätstörningen?
Jag är mest rädd att jag "när" de negativa tankarna när jag låter henne prata helt fritt, men det verkar som att de flesta bara tycker det är skönt att få lov att prata av sig och få känna sig accepterade? Jag säger ju emot "nojorna" (typ jag borde kräka mer)
Och är väldigt tydlig med när jag blir orolig och ledsen, så att jag också får min plats.
Försöker mitt bästa, göra vad jag kan, men önskar det var mer!
Hoppas att det ska bli lättare för dig, och att du ska må bra!
kramar
 

Hej

Skrivet av  E
Ja, vad menar jag... Att det är viktigt att familjen försöker förstå mej och kanske hjälpa när det blir för tungt men inte genom att göra ätstörningen lättare. En lätt sak för andra att göra är ju att sluta fika när jag är med, bara koka grönsaker för att jag ska äta, äta när jag inte är med men det är inte rätt sätt. Då blir det mer som att de hjälper ätstörningen att ta över. Låter det helt dumt så förstår jag det. Detta är en ortoligt dum och onödig sjukdom.
Har sen jag skrev senast stått på svältdiet och gått ner í vikt men idag ätit upp en hel tårta på ett födelsedagskalas... Ångest!
Jag har inte fått nån terapi egentligen, vet inte om jag vill. Detta är ju skämmigt! Vet inte heller hur jag skulle hantera all ångest som får full kraft när jag inte bedövar den med detta. Men jag anmälde mej nyligen som medlem till anorexi/bulimi-kontakt, vet inte om det ger nåt men kanske. De har samtalsgrupper också om man bor på rätt ställen. Kankse nåt? Lycka till! E
 

tack igen,E

Skrivet av  mimulus
Det låter som att du har det jättejobbigt! Det är absolut inte nåt att skämmas över. Du måste ha kämpat jättehårt under dessa åren. Jag vet att det är de negativa tankarna som får ett sånt grepp över en så man inte klarar att stå emot själv. Det är jättebra att du tagit kontakt med föreningen, hoppas att dom kan hjälpa dig. Jag tycker att du ska försöka få tag på en terapeut också.
Hon jag känner går i terapi sen några år tillbaks, och det hjälper henne. Hennes terapeut är jättebra, man ska försöka att stå på sig och få en terapeut som man funkar och känner sig trygg med. Just nu går det väldigt mycket framåt för henne. Det är så himla skönt!
Jag hoppas verkligen att det ska gå bra för dig med.
Tänk på allt det fina som du har att ge och att uppleva
som kan få plats i stället!
Jag förstår vad du menar nu, med att stödja personen inte ätstörningen. Det är så jag tänker också, och det är skönt att höra att det känns bäst för dig när andra tar det så.
Jag har värk och svårt att ta mig ut så det är därför det är enklast för mig att hitta folk här på nätet.
Tack igen för ditt svar. Jag tycker du är modig som
kämpar på och försöker hitta vägar ut:)

Kram och lycka till
 

Artiklar från Familjeliv