Min son matvägrar

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Min son matvägrar
Skrivet av	MHS79
Sedan 4 månader tillbaka har min son varit mycket svår att mata. Jag upptäkte det när vi började med matportioner, men jag misstänker att han åt lite redan innan. Det är ju svårt att veta eftersom han bara ammade då. Han har fallit från kurva till kurva och när han tillslut hade gått ner 60 gram från gången han blivigt vägd innan dess fick vi komma till en dietist på huddinge sjukhus. Av henne fick specialfet mat som är extra näringsrik. Vår pojke åt bara ca 50 ml åt gången av det, 5 mål om dagen och 1 på natten.En förutsättning för att han inte skulle behöva sondmatas var dock att han började äta mer. Efter ett tag upptäkte vi att han åt mer om man vaggade honom till söms och sedan gav honom flaskan när han praktiskt taget sov. Detta är det enda sättet det går att få i honom mer mat, vi har försökt på alla andra sätt vi kan komma på. När vi vaggar honom till söms får vi i honom ca 90 ml per portion 6 gånger om dygnet vilket innebär att han får i sig ca 650 kallorier per dygn. Han ska ha i sig 760 kalorier. Det är ju ingen fara för hans liv, men min oro ligger i att mängden mat man får i honom inte har ökat. Han verkar inte ha några hungerkänslor alls, han skriker aldrig efter mat även om man inte har fått i honom mat på väldigt lång tid och även om han borde vant sig med den mängd han nu äter så äter han lika lite som förut när vi prövar att mata honom vaken. Ibland har jag tänker att hans kropp kanske bara behöver ha så lite näring som han åt när han själv valde hur mycket han skulle äta, men då skulle han ju inte gå ner i vikt eller lukta aceton i munnen som han gjorde så ofta. Jag är rädd att det kanske gör ont när han äter, eller att hans magsäck inte är fullt utvecklad, kan det vara så? Ska jag be sjukhuset att göra någon speciell undersökning? De har tagit blodprov på honom men inte funnigt något fel då. I övrigt är han en glad kille som utveklas normalt. Ibland känns det som att han är gladare och piggare ju mindre han äter. Han är precis 8 månader, väger 7120 gram och är 68 cm lång. Är det någon som har varit med om något liknande eller som vet något om sånt här? Vänligen Margareta
Svar på tråden: Min son matvägrar

Hej
Skrivet av Pernilla
Här slank jag in för första gången idag och kände mig ganska hemma... Visst känner jag igen mig i det du skriver :-) Hanna åt väldigt dåligt och vi slet verkligen vårt hår många gånger. Nu fick jättebra stöd från Hannas läkaren (hon är prematur) som hela tiden peppade oss och tyckte att hon var duktigt och växte fint. Vi fick också under en ganska lång tid extra kaloritillskott (Calogen) för att delvis kompensera det dåliga ätandet. Jag har egentligen inga bra råd att ge eftersom det inte "löste sig" hon fortsatte att äta dåligt, och gör så än idag. Men tydligen tillräckligt för att ändå växa och vara glad. Det vi lärde oss var att aldrig pressa fram ätande. Inte locka och truga för det gav bara motsatt effekt. Och viktigast av allt att _aldrig_ låta det gå lång tid mellan måltiderna. Var vi noga med att se till att hon åtminstonde fick i sig något var tredje timme så gick det totalt sätt bättre. Missade vi och det drog ut på tiden så var vi tillbaka på 0 och det tog ofta flera dagar innan vi kom upp i samma dyngsmängder igen. Den tiden som var värst för oss var mellan 4-8 månader (korr) när vi försökte introducera riktigt mat. Då var vår tillvaro var rätt utflippad eftersom hon då ibland inte åt något alls på dagtid. Pillade och spottade i maten, skrev hysteriskt när hon såg en vällingflaska (ville inte ha). Det enda sättet att få i henne någon utan skrik och gråt var när hon var riktigt trött. Vi var då mycket tacksamma för att hon fortfarande vaknade på nätterna och då kunde vi sticka till henne en flaska och på så sätt ändå få i henne en ok dygnsmängd. Vi insåg då att detta inte fungerade och slutade så helt att truga och locka på med mat. Det som trots allt fungerade bäst var vällingen även fast det väldigt ofta var ilska vrål när vällingflaska visades så kunde det dagtid ändå slinka ner lite. (slutade amma helt när hon var 5 mån korr eftersom hon fick panik när det skulle ammas, pumpade ytterligare 1-2 månader) Vi återgick då till att helt enkelt till att bara erbjuda en vällingflaska. Genom att då bara ställa den vid sidan av, hon fick själv visa intresse för den att vi skulle den den till henne. Det fungerade på så sätt att hon slutade få panik när hon så en flaska, och åt dessutom totalt sett mer och oftare. Vi fick sedan rådet att inte låta det gå för lång tid mellan målen eftersom om man äter dåligt försvinner hungerskänslorna. Max 3 h fick det gå. Och det var nog vår vändpunkt. Det och att vi försökte få en mer avslappnad attityd. Hon fick alltid sitta med när vi åt och fick några små saker att pilla på, råkade de komma i munnen så bra. Men vi gjorde inte mycket för att hjälpa till. Fram tills dess hon var drygt två år så levde hon i princip helt på välling. Eller kakor, glass och pommes frites åt hon också:-). När hon skulle börja dagis var vi lätt fundersamma på hur det skulle gå, men det har bara varit jättebra för hennes ätande. Visst vikten mådde verkligen inte bra det första halvåret (stod still/backade) men det har nu lossnat jättebra med ätande av riktigt mat. Jag tror iofs att hon fortfarande får i sig huvuddelen av kalorintaget på välling :-) men nu blir det bara på kvällen/natten (ja, vill hon ha på natten så får hon fortfarande s, det är så skönt för då vet vi att det blir lite mat). Vikarier på dagis är inte bra för de påstår alltid att hon inte äter, men den ordinarie personalen tycker hon äter jättemycket nu förtiden så det beroro nog på vad man jämför med. Visst hon är ganska smal, men inte extremt smal. 100 cm (ganska lång för sin ålder) och väger runt 13 kg eller kanske mer. Jag vet faktiskt inte eftersom vi inte har vägt henne på drygt ett halvår (jättestolt skillnad mot den tiden vi fick väga efter och före amning för att se vad hon fick i sig). Lycka till och många kramar Pernilla

Sent svar på: Min son matvägrar
Skrivet av Helena
Hej MHS79! Det här är första gången jag också är inne på föräldrarNätet men jag hoppas att du kanske går in och kollar lite då och då. Jag kände vilket fall att jag bara var tvungen att svara. Jag har en dotter på snart 9 månader som din son har matvägrat. BVC tyckte redan från början att hon gick upp lite i vikt men hon var rätt stor när hon föddes. Vi har varit med om allt fr sondmatning till att mata i sömnen som du beskriver. Jag har slutat titta på hur mycket mat hon får i sig idag exakt men det är inget i jämförelse med andra barn i hennes ålder. Efter många undersökningar och prover konstaterades det att vår dotter inte olikt andra barn inte var intresserad av att äta utan att utvecklas och vara nyfiken på livet. Vi går fortfarande på specialsamtal på Drottning Silivias B& U i Göteborg och vissa dagar äter vår dotter inte alls men hon är glad och sprallig. Precis som Pernilla skrev så blev allt värre om jag och min man pressade på. Vi försöker göra mattillfällena till en rolig lek och jag har struntat fullständigt alla saker man inte bör göra när man äter. Vi tittar på tv om det behövs, vi leker med leksaker, vi skojar och jag försöker inte känna stress eller press när hon inte vill äta. Märker jag att hon tycker om en sak, ex korv och dillkött så får hon äta det i mängder. Bara hon äter!!! Vi har varit konstant oroliga i 9 månader men det släpper ju längre tiden går och hon äter också mera. Hon väger idag 7190 gr och är 70 cm lång, när hon föddes vägde hon 4335 gr och var 42 cm lång. Vill gärna veta hur det går för er och om det finns något jag kan göra för er. Lycka Till!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv