Tror jag är \"socker beroende\"

Tror jag är "socker beroende"
Skrivet av	Förtvivlad
Hej, allt jag tänker på (nästan jämnt) är något att stoppa i munnen...SÖTSAKER...vilket härligt ord...vilket hånfullt ord...det gör mig både rädd ledsen och ångest fylld! Vad ska jag göra..blir bara fetare och fetare,,,olyckligare ,ensammare...fattigare...vet ej hur jag ska få ordnung på detta verklar som det styr och sakta men säkert förstör mitt liv"vilket liv" Finns det någon annan som mig..undrar 44årig enamstående mamma!!!
Svar på tråden: Tror jag är "socker beroende"

Som du????
Skrivet av 1XXkg
Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Jag bara måste ha något i munnen hela tiden, gärna sött och finns det inte hemma(vilket det nästan alltid måste) då lagar jag till något, bara jag får äta. Är jag ute handlar jag något om jag inte har något i väskan. Det är så hemst....... Det gör en bara tyngre och tyngre och mindre och mindre trivs man med sig själv. Vi snackar dryga tresiffriga vikter. usch !!!!!!! Men det gå inte att vara utan godsakerna, iallafall vet inte jag hur. Skriv gärna igen om du känner som jag! Tyvärr kan jag inte ge några bra tips eftersom jag har samma/liknande problem.

Kära 1XX
Skrivet av Socker beroende
Känner igen mig...pendlar mellan 90-100 kg...är bara 160 lång...börjar äcklas av mig själv...bestämde mig för att ta itu med det här på allvar idag...(efter att ha sett ett tv-program i går)..sant som sagt...men efter sammanlagt 8 sylt mackor(mellan 1100 och 1600) känns det lite misslyckat....Du får gärna maila mig om du [email protected]. Alla som känner igen sig maila gärna!


ja
Skrivet av 1XXkg
Det är skönt och känna känslan av att inte vara ensam om ett problem, speciellt som det finns personer som klagar över 5kg för mycket. De får gärna tycka så men det är vad jag varit glad för att ha som övervikt. Jag mailar dig! Snart

tips från en före detta... (långt)
Skrivet av Lellan
Jag förstår hur du känner det. Sockerberoende är något som riktigt sätter sig på hjärnan... Jag HAR HAFT samma problem som du, men känner mig nu som en nykter sockerist fniss För mig har det varit en tung väg, men jag har klarat det! Grejen är ju, att väger man mycket, så tycker man liksom att det spelar ingen roll, jag är ändå så fet, en chokladbit mer eller mindre är skit samma. En dag slutade jag tänka på vikten, och bestämde mig för att jag skulle må bättre. Jag läste boken Blodsockerblues av Paulin, och det gav mig kraft. Liksom Susanna Ehdins bok Mat för den självläkande människan. Jag slutade försöka banta, och istället äta bra mat, rejäl mat som var nyttig och mättande. Jag brukar börja dagen med att äta gröt av bovete eller havregryn, samt lättmjölk till. Bakar mycket eget bröd, eller köper extra fiberrikt bröd. Inget smör på mackan, gärna magert kött, exempelvis kalkon på smörgåsen. Köper enbart lättost. Jag äter mycket mat på morgonen, något jag slarvade med innan. Det blir mycket lättare att stå emot suget om man är mätt och har ätit fiberrik mat. Sedan äter jag även något på fm-fikat, gärna en burk keso och lite tomater, rå morot. Stadig lunch, råris, kött/fisk, om jag vill ha sås, så blir det någon färdig sås med mycket lite fett, typ viktväktarnas såser. Sedan brukar jag även äta på em-fikat, frukt, grov smörgås med gurka och kall kyckling eller liknande. Till kvällsmaten vid sjutiden blir det ett stadigt mål gröt eller fiberrikade pannkakor (blandar i havrekli, riktigt gott!), omelett, med stekt svamp osv. Jag äter planerat, ofta, aldrig mer än tre timmar mellan måltiderna och fett och sockersnålt. Det var jobbigt att ställa om maten så radikalt och de första veckorna var VÄLDIGT jobbiga. Men jag var mätt hela tiden, och suget försvann efter någon vecka. Det är i början det är tufft. Och att man får äta så mycket!!! Alla tidigare bantardieter var ju urjobbiga, men nu mår jag bra! Några råd som har hjälpt mig: alltid stadig frukost, köp INTE NÅGOT där det är tillsatt socker, som exempelvis youghurt (inte alls bra), att planera måltiderna INNAN! I början planerade jag varje måltid i en vecka i stöten, skrev inköpslista och gjorde inga impulsköp. Sedan lämnade jag faktsikt plånboken, förutom körkortet hemma den första tiden. Har man inga pengar kan man inte köpa något! Jag litade helt enkelt inte på mig själv i början! Men som sagt, nu mår jag bra, har ätit rätt i snart två år, gått ner från 118 kg (165 cm lång) till 87 kg. OK, det finns fortfarande en bit kvar till att vara som en modell, men jag mår så oerhört mycket bättre, orkar mer, och mina barn verkar också orka mer i skolan! Hoppas att ni orkar ta tag i problemet, och att mina råd hjälper er! Kramar från Lellan.

Svårt
Skrivet av 1XXkg
Tipsen är jättebra men det gör inte det lättare. Det är egentligen hur man tar sig i kragen som man skulle behöva lära sig. All lycka till i fortsättning och hoppas att det fortsätter lika bra.


hur det var för mig...
Skrivet av Lellan
Jag vet att det är svårt, för mig var det som en trygghet att vara gömd i en stor kropp. Det kändes bekant och skönt, på något konstigt sätt. Samtidigt som jag hade dåligt samvete, och mådde dåligt även fysiskt. Min övervikt bottnade i att mina föräldrar dog i en bilolycka i min tonår, och jag började tröstäta. Så fick jag egna barn, blev lämnad av min sambo och mådde fruktansvärt. Men en dag kom vändningen, det var när jag helt plötsligt insåg hur viktig jag var för mina barn. Min dotter blev illa behandlad av några skolkamrater, jag vill inte gå in på vad som hände, men jag omvärderade min roll i världen på något sätt. Jag kunde helt enkelt inte längre vanvårda min kropp längre, jag var för betydelsefull för det! Jag var tvungen för mina barns skull, och för min skull, för att orka, för att leva helt enkelt. Svårt att sätta ord på mina tankar, men så var det. Jag önskar att du som är så förtvivlad kan inse ditt eget värde och se att du hur viktig du är, alldeles för viktig för att må så dåligt. För mig var dock den insikten tvungen att komma till mig innan jag orkade förändra mitt liv. Att tröstäta är ett sätt att lugna sitt inre, i alla fall var det så för mig, och inte förrän jag började läka mina sår kunde jag orka med en förändring. Jag hoppas att även du kan komma att känna samma sak! Många kramar från Lellan.

så var det för mig
Skrivet av 1XXkg
Jag började också tröstäta som barn. Inte för något så hemst som för dig, men mammas nya man slog mig när helst jag inte lydde hans stränga regler, sen flytta jag till min pappa som jag inte kände, det funkade inte, kom till fosterfamilj m m. I fosterfamiljen fick jag bra hjälp, tröst åt inte då, men sen tog det slut med min första riktiga kärlek och så var det dags igen. Sen var det lugnt ett tag men så fort livet pendlar med upp och nergångar och det blir en nedgång så äts det i hästväg. Det störrsta dråpslget kom när min 8 månader gamla son blev sjuk. Han dog för 1½år sedan som 2½åring och under hela denna tiden bara åt och åt och åt och åt och åt jag. När han dog lyckades jag ändå ta mig i kragen och gick ner lite grann, men nu är jag där igen med ätandet. Det är så tufft, men tack för ditt stöd

till 1XXkg
Skrivet av Lellan
Många många kramar till dig!!! Jag vet inte vad jag ska säga, jag ska be för dig... Vilka sorger du bär på dina axlar, hoppas att livet ter sig ljusare för dig i framtiden. Många varma tankar från mig. Hoppas att du har någon nära vän att prata med när livet känns för tungt.


Världens bästa man och bästis
Skrivet av LCN
Det har jag. De finns där i alla väder alltid. Det känns så bra och tryggt när marken ger vika under benen. Önskar att alla hade sådana underbara människor i sin närhet. Däremot önskar jag ingen, inte ens den värsta fiende man kan ha, att genomgå vad vi varit med om. Men nu kan det väl ändå bara bli bättre????!!!!??? Tack till dig Lellan och alla andra som visat sitt stöd. Även några ord på en dataskärm kan ge en jättemycket.

LCN=1xxkg (IMT)
Skrivet av Hennes bästis :-)

Tror jag är "socker beroende"

Som du????

Kära 1XX

ja

tips från en före detta... (långt)

Svårt

hur det var för mig...

så var det för mig

till 1XXkg

Världens bästa man och bästis

LCN=1xxkg (IMT)

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information