Hjälp behövs! Min trettonåring

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hjälp behövs! Min trettonåring
Skrivet av	Desperat mamma
Jag har precis upptäckt att min trettonåring spyr efter att hon ätit. Jag har själv ätstörningar, men inte samma form och har aldrig sökt hjälp för det. JAg ahr aldrog berättat för någon om mina problem. Vad ska jag tänka på för att hjälpa henne och ibte göra det etter värre? Att införa regler som att hon _inte_ som vanligt får springa upp på övervåningen direkt efter att hon ätit, kommer det bara att förvärra och göra henne mer förslagen? Vart kan jag vända mig för att få snabb hjälp, förutom skolkurator, somjag ska försöka få tag på idag? Alla råd mottages tacksamt. JAg är livrädd just nu, jag vill _inte_ att min lilla gulliga tjej får livslånga problem.
Svar på tråden: Hjälp behövs! Min trettonåring

Erkänn dina egna problem...
Skrivet av bullimi- i13 år
för dottern. Det värsta som finns är att bli en bullimiperson som inte vet "varför". det blev jag, förvisso visste jag väl att mamma har/hade ätstörningar. Men hon kunde kontrollera sig. Det kan inte jag. Jag spyr så fort jag får problem, är stressad eller anser mig ha det för bra. Men vet för h..inte varför. Snacka om djävligt, dessutom har jag en dotter. det är en förbanelse. erkänn för din dotter att du har det så hon har en orsak att förstå varför hon götr som hon gör. Sedan är det huvudsakligen du som måste hjälpa henne. Genom att få henne att tro på sig själv genom att visa att du tycker om dig själv utan att vara en slav under mat. Förunat vad ätstörningar är ett bevis på att föräldrars beteende går i arv. det är djävulskt. Förlåt mitt djävulska inlägg, men jag har nyss spytt och ättit i två timmar och är så trött. Nu ska jag hämta min tös hos dagmamman.

hej
Skrivet av Fumlan
Jag minns inte exakt hur det var, men att bli kontrollerad är ofta jättejobbigt. Du kan vända dig till er vårdcentral eller sjukhus. Det finns specialister, men räkna med år av väntan innan hon får hjälp. Under tiden kan man få prata med någon, alltså någon slags kontakt. Om hon vet om att du vet, skulle jag ändå prata med henne. Försiktigt, fråga om du kan hjälpa henne på något sätt. Berätta om dina egna problem, då har ni iaf något gemensamt och det kan vara en inkörsport. Det är svårt att bryta beteendet, men det blir kanske lite bättre när någon omkring henne vet och hon inte kan kräkas i hemlighet alla gånger. Att man får bulimi är (enligt mig) en kombination av en rädsla för att inte vara tillräckligt snygg och att må dåligt och ha ångest för andra saker också. Det kan hjälpa att äta antidepressiv medicin, för om ångesten försvinner, försvinner ofta behovet att trösta sig med mat, godis, kakor och vad det nu är hon äter. Men ta det lugnt. Det är jättebra att du upptäckt det. För det är så svårt att berätta själv för någon att man har problemet. Och även om det är jobbigt för din dotter så när hon väl gått igenom processen att ta sig ur det här, då är hon starkare än många runtomkring henne.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv