orolig att falla tebax.

orolig att falla tebax.
Skrivet av	Skamsen..
Jag har haft problem, eller hade problem kan jag stolt säga. I ca 6 år med bulimi och träningsfreakeri. Sedan blev jag gravid och kunde inte behålla någn föda alls. Då lovade jag mig själv att aldrig falla tebaxs. Att aldrig missunna mej något i matväg. Nu har har jag en liten på 14 månader och ammar fortfarande. Jag är smal och nöjd. MIssunnar mej inget i matväg. Men jag blir så lessen på allas kommentarer. Vänta bara tills du slutar amma då blir du större. Jag vill inte bli större. Men nu är det så att jag har varit magsjuk och gått ner 4 kg på 5 dagar. Och familjen kommenterar hela tiden att jag blivit såååå smal. Oj vad saml jag är..MM och jag börjar fatta tycke igen., Tänk om jag kan bli smalare. Brottas med ett JA och att NEJ. att jag måste hålla tankarna borta. Rädslan att gå upp dessa kilon ( som jag egentligen behöver) smyger sig på mej. JAg är 161 och väger 50. Inte helt fel. Men jag börjar tänka tänk om jag kan komma under och väga 49 eller 48. JAg är så rädd just nu.. Behövde skriva av mej tack för att ni orkade läsa hit.
Svar på tråden: orolig att falla tebax.

Blä...
Skrivet av blä
Mår så dåligt just nu...har själv gått upp tre kilo och hade önskat mig dina reaktioner som typ : O va smal du är...men det enda som syns är min putande mage. Själv väger jag just nu 61 (kl 22.30) och är 167cm lång. Styrke kramar till att du orkar stå emot men tyvärr har jag inga råd. faller alltid dit själv igen efter 13 år.

bra att du är stark!
Skrivet av mimulus
Tycker du har kämpat bra hittills, framför allt med att tänka positivt och framåt. Kan du inte prata med din anhöriga och förklara hur de negativa tankarna fungerar? De förstår säkert inte vad deras kommentarer får för effekt. Lycka till och grattis till den lilla :)


vikt
Skrivet av kiin
Hej jag förstår vad du genomgår, har 3 st barn och har problem med vikten. Jag har en tarmsjukdom som gjorde att jag gick ner i vikt efter mitt tredje barn, jag tyckte själv att jag var lagom men nu i efterhand får jag höra att jag var för smal. Det har gått 4 år sedan mitt sista barn föddes och nu väger jag oxå 50 kg är 158cm lång, andra ser viktnedgången men inte jag. jag jobbar själv med anorektiker och jag har låvat mig att jag aldrig skall komma dit, det är en fruktansvärd sjukdom som jag inte önskade min värsta fiende. jag tycker att du skall tänka över din situation och tänka på att skulle du falla dit äventyrar du hela ditt liv, mammarollen och din relation till pappan. riskan finns att du blir anorektiker och hamnar på psyk i flera månader och det är ingen rolig historia med tvångsmatning extraval osv. Visst det kanske låter osanorligt om man "bara" skall gå ner till 49-48 kilo men det är så man faller dit när du är där är det lätt att tänka tänk om jag vägde45kg. Jag har idag frossat på chips och tänker göra det i fortsättningen oxå, kanske inte så att jag skall bli större utan för att jag skall behålla min vikt. Tänk dig för innan du tar steget om det är värt det. Hoppas du klarar dig kramar kiin

anorexia=biljett till psyket?
Skrivet av Trött
Det där var väl ändå att ta i. Visst är det en fruktansvärd sjukdom, men jag tar illa upp när du skriver att den innebär en längre tids vistelse som tvångsintagen inom psykvården. Tillåt mig ta ditt påstående om arbete inom vården av anorexia n. patienter med en nypa salt. Chipsfrosseri är väl heller inte ett helt genomtänkt sätt att behålla vikten?

med "behålla" så syftar jag->
Skrivet av Trött
...på att inte minska i vikt ytterligare.


till trött
Skrivet av kiin
Bli man tillräckligt sjuk i sin anorexi och blir en fara för sig själv ja då blir man tvångsintagen LPT-lagen om psykiatrisk tvångsvård. Det handlar inte om en vecka utan månader innan man kan komma till ett anorexicenrum. Jag vet inte vad du har för erfarenhet att skriva att jag tar i jag skriver som det är utan att linda in i silkespapper. Jag har jobbat med anorektiker så jag borde veta lite grann vad som kan hända. Jag menar inte att alla anorektiker kommer att hamna på LPT utn dom som det har gått våldigt illa för och det är lätt att hamna på den nivån oftast så fångas dom upp tidigare. Att jag frossade i chips vad en så kallad liknelse med att jag tänker unna mig att äta godis och onyttiga saker ibland. Att hålla vikten och att inte gå ner mer gör man med en balanserad kost med lagom mycket motion. Jag vet inte varför du blev upprörd över att jag frossade i chips en kväll det är väll upp till varje individ vad man äter och inte äter. Det jag menar är att jag inte tänker ge upp mitt liv för önkan att svälta mig till döds. Ta gärna reda på lite om sjukdommen för det är en sjukdom och hur den slutar antingen får man hjälp eller så dör man. Visst det låter hårt men det är dags att skygglapparna åker av och min erfarenhet säger mig att anorektiker inte gärna lyssnar på det örat eller inte har sjukdomsinsikt för fem öre.

glömde
Skrivet av kiin
Jag glömde att nämna att man blir endast lptad om man motsätter sig vården man kan även vara på hsl altså frivilligt. Alla anorektiker hamnar självklart inte på psyk men tilräckligt många. Det är inte meningen att skrämma någon men sanningen är inte alltid den man vill höra.

men snälla du
Skrivet av Trött
Jag betvivlar fortfarande att du arbetar med anorexia n. patienter. Ska jag ta reda på mer om sjukdomen? Jag har levt med den i 15 år. Jag tror att det räcker, men om du har annan åsikt får du gärna yttra dig igen. Uttryck dig inte så klumpigt så behöver du heller inte försvara eller förklara. Hur kommer det sig förresten att du tog mitt påpekande om det osunda i att äta chips som en pik? Du har rätt till åsikter ang. andras matvanor, men ingen får uttala sig om dina? Kalla det liknelse om du vill, en utav oss undervisar i svenska och det är inte du. Var snäll och lägg ner detta nu.


förstå
Skrivet av kiin
Jag tror att du har lite svårt att förstå vad jag menar. Jag har inte sakt att alla anorektiker hamnar på psyk. Har du någonsin legat med en sond och tvångsmatats? Har du någonsin varit så sjuk att du inte har kunnat gå själv? Jag beskriver vad som kan hända om man hamnar så långt nere i sin sjukdom och läs kan inte kommer. Jag har aldig påpekat att jag är duktig på svenka och det är många som inte är det skall du då påpeka allas inlägg om dom inte skriver rätt? Jag hade inte för avsikt att göra någon arg utan skrev utifrån mina erfarenheter. OM du betvivlar att jag arbetar med anorektiker så får du göra det. Endast jag vet vad jag arbetar med. Vist du har haft sjukdommen i 15år det betvivlar jag inte och jag hoppas verkligen att du söker hjälp, men många förnekar det faktum att det kan gå välldigt illa om man når botten. jag har tyvärr stått brevid och sett detta allt för många gånger. Alla anorektiker är inte likadana och sjukdommen ter sig inte lika på alla. Oftast så handlar det om helt andra sker än om vikten. Jag har pratat med många anorektiker genom mitt yrke och fått berättat för mig hur det käns när man hamnar på botten och jag önskar ingen detta helvete som dom går igenom. Tror du att vården står och ser på om någon svälter sig själv så illa så att det är en fara för ens liv? jag vet att allt inte är rättstavat eller att meningsuppbygnaden inte är helt rätt men jag hoppas att du förstår endå vad jag skriver

svara tillbaka
Skrivet av Fumlan
Ser att många svarat. Be dem sluta säga att du är så smal hela tiden. Fråga om de vill att du ska få ätstörningar? Förresten så blir man inte tjock av att sluta amma.

orolig att falla tebax.

Blä...

bra att du är stark!

vikt

anorexia=biljett till psyket?

med "behålla" så syftar jag->

till trött

glömde

men snälla du

förstå

svara tillbaka

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information