Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

tonårskille som tränar ihjäl sig?

Skrivet av E
Hej!
Jag skrev det här i snacket "kroppsideal" men fick tips där om att se om det kanske fanns någon här vid ätstörningar istället som har något klokt att säga. Är inte säker på att det handlar om ätstörningar egentlgien men det kanske kan bli... :

Har en väninna vars femtonårige son uppvisar tendenser som jag och min väninna har diskuterat en del på sistone. Sonen är en sån där "exemplarisk" tonåring som alltid är snäll, artig, sköter skolarbetet, har bra betyg osv.

Men nu är det så att på sista tiden, sen han började nian i höstas har börjat uppvisa ett otroligt kontrollbehov över sig själv. Han styrketränar flera dagar i veckan, speglar sig ständigt, pluggar jämt! Är inte nöjd om han missar en poäng på prov, tycker inte att VG duger som betyg. Går upp en timme tidigare på mornarna för att hinna göra extra matte och extra armhävningar. han har knappt tid att träffa kompisar eftersom han pluggar och tränar jämt.

Till en början tyckte nog alla att det var positivt att han tog skolarbetet på allvar osv. Men grejjen är ju att han redan innan nian hade bra betyg och också ser bra ut. Han har aldrig varit överviktig eller haft problem med finnar eller så. Jag tycker att han börjar uppvisa ett anorektiskt beteende nästan även om han inte svälter sig.

Vad säger ni andra? Varifrån kommer dessa krav? Är oron befogad? Vad ska man göra i såna fall?

E
Svar på tråden: tonårskille som tränar ihjäl sig?

Det låter ju så.

Skrivet av  Tjockspinkis
Han har ju alla symtom man brukar nämna även för pojkar. Dom ser ju inte heller anorektiska ut, vilket gör att man kan dröja med behandling.

Din väninna bör nog söka hjälp. Det här är inget hon klarar själv, inte om det har pågått ett tag. För oftast har det redan börjat innan man märker något också.

Lycka till, för det är ett hårt arbete som väntar.
 

kan bli så att man inte vill leva

Skrivet av  Fumlan
Var kraven kommer ifrån är svårt att veta. Du skrev att han är 15. Det kan hända att han blivit mer medveten om sig själv i och med puberteten. Jag tycker att din oro är befogad. Kontroll kan vara ett sätt att "bota" ångest och rädslan för att saker och ting ska vara fel. Om man känner att man inte klarar av att kontrollera allting kan det bli så att man inte vill leva. Under den kontrollerade fasaden kan det finnas ett kaos.

Se till att han får hjälp. Mitt råd är att din väninna ringer till vårdcentral/sjukhus/psykolog eller liknande och frågar dem vad hon ska göra i denna situation. Det är viktigt att hon kämpar för hans skull och att han kommer till någon som är kompetent på området. Viktigt, viktigt är att han inte bara får medicin utskriven, utan också får hjälp att bearbeta sina tankar.
 

håller med fumlan..

Skrivet av  mim
..som vanligt :)
Det låter som ett tankemässigt beteende som är samma som vid ätstörningar, och det är där problemet sitter. I tankarna. Det är viktigt att de som ska hjälpa honom förstår att det är det det handlar om, och vet hur de ska behandla det, så fråga hellre runt en gång för mycket och pröva att läs en del själv också. Man behöver lära sig att förstå hur tankarna fungerar.
 

Tack för era råd!

Skrivet av  E
Jag har inte kunnat kolla på några dagar så jag har inte sett dem förrän nu. Känns både skönt och trist förstås att få oron bekräftad. Jag ska prata med min väninna igen så att hon går vidare med detta.

Tack än en gång!

(Jag tog först upp det här på snacket kroppsideal för jag trodde att det var rätt ställe, men det var det verkligen inte! Där pratade de om helt andra saker!)
 

Artiklar från Familjeliv