Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Emma Igelström

Skrivet av Fumlan
Skönt att det för en gångs skull förekommer en "normal" person i media i samband med bulimi. Är så trött på bilden av personer med bulimi som några som köper tre kassar mat/godis/glass osv. och vräker i sig, och att alla har bruna tänder. Det är ju faktiskt en ganska dold sjukdom, ingen behöver känna till att man har den. Och som jag tror det var hennes tränare sa, att när man tror att hon mådde som bäst, så kanske det var som sämst egentligen.
Svar på tråden: Emma Igelström

Håller med dig!

Skrivet av  .T.
Hej Fumlan!
Håller med dig! Är också trött på bilden som många har av en bulimiker. Den är så extrem i många fall.
Och jag hoppas att många förstår att bara för att man har gått fån att "mått skit" till "rätt okej" så är det väldigt lätt att "må skit igen". Min sambo verkar tro att mina problem är som bortblåsta nu bara för att det var "rätt okej" ett tag.
Åh, stön!!!!!
Starkt av Emma att gå ut i media! Hon verkar ha ett bra nät runt omkring som stöttar.
Kram!
 

undrar om hon får snabbare och bättre hjälp än vi

Skrivet av  Fumlan
Ja, jag tycker också att det är väldigt starkt gjort av henne. Mycket på grund av den, som du skriver, "extrema bild", som finns av bulimiker.

Samtidigt som man vill att hon ska må bra, så slog mig tanken om hon får hjälp snabbare än andra pga av hennes "ställning". Och kanske bättre hjälp. De släpper väl heller inte henne i första taget bara för att hon säger att hon mår bra. Min erfarenhet är att det räcker med att må bra just när de ringer från ätstörningsenheten (eller liknande) och så är man ute ur systemet.

Tänker på att andra kan få vänta minst ett år med att få någon hjälp överhuvudtaget, men så länge kan väl inte simsällskapet (eller vad det kan heta) låta henne få gå utan hjälp.
 

Ja, man kan ju undra...

Skrivet av  .T.
Ja man undrar!
Min egen erfarenhet är ju den att de vill ge en en så kort vårdtid som möjligt. Jag kommer aldrig vända mig till psyk här i stan något mer efter att nästan bokstavligen ha blivit utslängd! Och det var (enligt mig och mina spekulationer) på grund av att jag inte var den där extrem bilden.
Jag vet att det är hög belastning och lång väntetid till psyk och är man inte självmordsbenägen så kan man vänta... (så kändes det för mig)
Ingen annan människa är viktigare än någon annan, vare sig man är idrottsman eller kunglig.
Har fått för mig att det i större städer finns ett större utbud av t ex stödgrupper och liknande. Det saknar jag. Att bara kunna få prata av sig utan att (som jag) känna press hos terapeuten att vara så effektiv och titta på klockan var och varnnan minut.
kram
 

kanske var det en sån stödgrupp som jag var med i

Skrivet av  Fumlan
Jag hade turen att flytta till en stad där de har en ätstörningsenhet. Var med i en grupp där ett antal med ätproblem träffades under ledning av två personer (en var dietist tror jag) och pratade med särskilda teman varje gång. Det var bra, men man fick ju inte den där personliga hjälpen. Det tog ett år minst för att få komma till en sån grupp.
 

Låter som fått en hemsk terapeut

Skrivet av  Ingen
Det är väl inte för terapeutens skull man är där, så de borde ju försöka hjälpa istället för att titta på klockan och vilja bli av med en...
Jag ska kanske börja i en terapi där det ingår både gruppterapi och individualterapi och där man skriver kontrakt på minst ett halvår så man vet att vad som än händer så får man komma dit. Låter så bra att jag inte vågar tro att jag kvalificerar mej för att få komma dit. Det bestäms nästa vecka och jag är så nervös... Kram Ingen
 

Artiklar från Familjeliv