Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Mat

Skrivet av Tulpanen
är ettstort problem . Antingen äter jag inget och jag s4er hur vågen minskar varje dag. jag blir lycklig...\'men rätt som det är flyger fan i mig och jag letar upp något riktigt gott i skåpet och bara trycker i mig massor.... Sedan kommer herr ångest på besök och kan jag så spyr jag upp det. Ibland går det inte för man är inte ensam hemma jag vill ju inte att sonen eller sambon ska märka något. D¨å får jag dåligt samvete och behöäver gå ut och gå långa och snabba promenadert för att bli av med alla kalorier.
Jag vill ente hålla på så häör men jag är för feg för att söka hjälp. Jag är rädd att jag inte ska bli tagen på alvar. Det finns ju dom som har det mycket värre än mig.....
Tänk om inte maten var lika med lycka½!!!!!
Svar på tråden: Mat

Kaos

Skrivet av  här kallar jag mig Liten ibland
Hej, vännen!
Jag ser dig, och det du skriver. Själv glömmer jag ju bort så bra, när jag hetsåt och kräktes sist. Det är många år sedan nu. Inget problem egentligen.
Fast, visst var det en gång i förmiddags? Så dumt att vara ensam hemma, men vad gör man.

När livet går upp i kaos igen, så tar jag till alla sätt jag har för att hantera ångesten.

Det är väl klart att du skall ta det på allvar! Du förtjänar att tas på allvar. Detta är ett stort problem för dig, det räcker.
Kanske behöver du prata med någon som verkligen kan de här sakerna?

Kramar, en som är trött...
 

Jag var också för feg

Skrivet av  Ingen
så jag gjorde så att en kompis ringde. Det kändes lättare att inte behöva tigga om en tid själv för jag visste att om jag blev ifrågasatt skulle jag inte gå dit. De ringde iallafall upp mej och gav mej en tid och det var nervöst men kändes så bra efteråt. Hoppas du hittar ett sätt att få hjälp på! Kram Ingen
 

våga

Skrivet av  Fumlan
Jag tror visst att de kommer att ta dig på allvar om du söker hjälp. Tycker det är tydligt att du behöver hjälp som du beskriver det.
 

klart du ska få hjälp

Skrivet av  mim
Ja, det hörs ju att du har det jättejobbigt och ju snabbare du får hjälp desto bättre chans har du att bli fri ifrån det igen. Ta mod om du kan och be nån närstående hjälpa dig att söka hjälp om du behöver.
Lycka till :)
 

Artiklar från Familjeliv