Bara lite tankar i natten |
|
Skrivet av | En dotter |
Suttit och läst på sidan och minns min egen barndom Är idag 29 och har två egna barn. Min mamma hade bulimi från det att jag var ca 8 till för några år sedan. Hon har saknat både kroppsinsikt och självförtroende... När jag idag tittar tillbaka på åren som gått så önskar jag att min mamma sökt mer hjälp, alla sorter terapier och behandlingar fungerar inte på alla. Tyvärr hittade hon aldrig riktigt rätt. Det är något som känns jobbigt idag, att min mamma inte är nöjd med sig själv och sitt liv. Att jag vet att när hon dör är det inte någon lycka eller tillfredställelse över sitt liv hon kommer att känna. Lilla älskade mamma Jag önskar inte mina barn det jag upplevde. Fast mamma försökte dölja det mesta blev man mer och mer medveten ju äldre man blev, även om man inte pratade om det öppet. Jag blev en förälder till min förälder till slut. Fast något positivt kom väl fram av det, jag har bra självförtroende, jag vet att jag kan och att jag duger Det enda jag vet är att jag inte kan hjälpa min mamma hur mycket jag än vill och hur mycket jag än älskar henne. Kramar till er alla Hoppas ni har stunder då ni kan slippa det "helvete" som jag vet min mamma har haft |
|
Svar på tråden: Bara lite tankar i natten | |
Inga svar finns |