Jag - en bulimiker

Jag - en bulimiker
Skrivet av	Elle
Hejsan, skriver här för första gången, har häckat lite på viktsnack emellanåt, men passar nog bättre här. Kort om mig: närmar mig 40, har ett barn, har haft viktproblem sedan 9 års ålder, och väger i dag tresiffrigt. Som så många andra har jag plöjt ned tusentals kronor i viktväktarnas program i olika omgångar, och periodvis lyckats pressa ned vikten till normalare siffror, men endast för ett kort tag. Har helt enkelt inte kunnat umgås med mat. För en kort tid sedan sökte jag läkare för ett alldagligt fysiskt problem, och mötte en ängel! En kvinna som på eget initiativ började hjälpa mig att ta tag i hela min livssituation, hela min kropp och min själ. Jag visste inte att jag mådde så dåligt, jag har länge förträngt saker och ting, och låtit min kropp ta stryk. Efter ett par veckor på Fontex i väldigt låg dos, 20 mg, känner jag mig betydligt lugnare och tryggare än tidigare och jag har helt tappat fokus på mat! Jag har fått tillbaka normala hunger- och mättnadskänslor och klarar mig utmärkt på vanliga människors tre mål mat om dagen. Herregud, vilken skillnad det är! Jag bantar inte, utan äter vettigt, och kilona har börjat trilla av. Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu. Kan tillägga att jag parallellt går hos en psykolog för att nysta lite i andra trådar i livet som trasslar. Är det fler som har liknande erfarenheter, så berätta gärna!
Svar på tråden: Jag - en bulimiker

glad för din skull
Skrivet av mim
Vilken tur att du fick tag i en så bra läkare som verkligen kunde hjälpa dig på rätt spår :) Lycka till!

Tack!
Skrivet av Lisa
Jag har precis ätit middag och lagt undan mat till en lunch åt mig och en åt pojken min imorgon. För någon månad sedan hade jag ätit ALLT nu plus 4 mackor ... Det är en härlig känsla!


hej
Skrivet av Fumlan
Åh vad glad jag blir av det du skriver! Att du hittat någon som verkligen brydde sig om dig. Vet inte om jag har liknande erfarenhet, men det jag känner igen mig i är att man av ren tur träffat på någon, eller att något hänt som gjort att man börjat må bättre. För mig var det när jag blev gravid och insåg att jag inte kunde behandla min kropp som jag gjort tidigare. Sedan dess har jag lyckats hålla mig över ytan känns det som. Visserligen har jag sökt hjälp hos läkare för att jag mått dåligt, men jag har inte fallit tillbaka i ätstörningarna som förut. Min pojkvän har också stöttat mig, bara att någon bryr sig är skönt. För mig har som du beskriver mediciner hjälpt för att sluta fokusera på mat och att tröstäta. Har bara ätit medicin kortare perioder på grund av graviditet men jag har definitivt känt skillnad. Välkommen hit och lycka till!

Hej Elle!
Skrivet av Tulpanen
Jo du, jag känner igen mig i allt du skriver förutom att jag inte sökt hjälp. Jag stter här och väger tresiffrigt jag med. Vissa dagar äter jag ingenting nästan och känner mig nästan euforiskt lycklig och duktig, nästa dag startar jag morgonen med oboy och smörgåsar många!!! Har jag tur kan jag göra mig av med det men det funkar ju inte alltid. jag äter zoloft sedan en tid tillbaka och det har en viss hungerdämpande effekt, så jag har faktiskt blivit av med några kilon nu, känns bra. Kram !

Hej
Skrivet av mr69
Jag blev hoppfull när jag läste ditt inlägg. Jag har alltid haft lätt för att gå upp i vikt och i samband med mina två graviditeter har jag gått upp jättemycket. Efter graviditet nr 1 gick jag ner allting igen men denna gången är det inte så lätt. Jag står helt still. Däremot har mitt förhållande till mat förändrats och jag inser att det inte är sunt. Jag måste få lov att äta osunt varje dag och gärna mycket. I tillägg har jag nu under min andra mammaledighet fått tid att tänka mycket, mitt första barn har ett förståndshandikapp och jag mår jättedåligt. Var börjar man för jag inser ju att maten och mina funderingar har ett samband.

Jag - en bulimiker

glad för din skull

Tack!

hej

Hej Elle!

Hej

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information