Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Får jag också skriva här?

Skrivet av Miss A.
Jag väger 91 kilo!! Födde mitt andra barn för fyra månader sedan, (januari), och mina dagar går ut på MAT! allt kretsar runt mat, har jag varit duktig en dag så innebär det att jag inte ätit någonting i princip, dagen efter kan det bli precis tvärt om. Då vräker jag i mig. Förstår ju själv att jag inte har ett sunt förhållande till mat och skulle vilja gå ner till 65 kilo! Alltså närmare 30 kilos viktminskning.
Men jag vet inte hur när jag har ett sådant sjukt förhållande til mat! Helst av allt skulle jag vilja sluta äta helt på dagarna och bara äta för syns skull när min sambo kommer hem från jobbet... Men jag vet ju att det inte fungerar så... =( Hatar min vikt... Och jag både älskar och hatar mat! Flera gånger har jag tänkt kräkas upp maten efter jag ätit, men jag kan inte! Inte ens om jag kör nerfingrarna i halsen! Men jag vill så gärna. Vart ska jag vända mig? För det kan väl inte vara normalt att känna så här?
Svar på tråden: Får jag också skriva här?

hej

Skrivet av  Fumlan
Skulle precis lämna Föräldranätet när jag läste ditt inlägg. Hinner inte skriva så mycket. Som jag förstått det har många fått hjälp genom vårdcentralen eller blivit remitterade vidare. Ring dit idag, skjut inte upp det tills imorgon.

Vi är många här som känner med dig. Vet din sambo om hur du mår?
 

Nej, han vet...

Skrivet av  Miss A.
ingenting. Eller jo, han vet att jag skulle vilja gå ner lite i vikt. Men jag säger alltid till honom att det inte stör mig att jag har gått upp i vikt, (fast det gör det). Och han tror ju såklart på mig.
Men jag har inte pratat med honom eller någon annan om mina funderingar och ritualer kring maten.
Jag vågar inte helt enkelt.
Och hur ska jag söka hjälp? De på vc kommer ju bara att skratta åt mig och säga att jag inte alls har någon ätstörning eftersom jag är så fet.
Usch, just nu känns mitt liv inte värt någonting...
 

vänta några dagar om det känns bättre

Skrivet av  Fumlan
Det är jättesvårt att våga. Men kanske kommer han att kunna stötta dig på ett bra sätt om han får veta?

Frågan är vad du tycker är jobbigast just nu. Att ringa till vårdcentralen eller att prata med honom. Börja med det som känns lättast. Kanske vill du fundera ett par dagar på hur du ska formulera dig. De kommer inte att skratta på vårdcentralen. Vikten spelar heller ingen roll, ätstörningen kan vara lika svår att leva med ändå. Man behöver inte vara anorektisk för att ha en ätstörning. Säg saker och ting på ett sätt som känns bra för dig. Man kommer att ta dig på allvar. Livet blir lättare efter att man fått berätta.

Många kramar till dig.
 

Hej miss A

Skrivet av  Ingen
Först vill jag bara säga att ingen kommer skratta. Vet du, det finns en ätstörning där kriterierna är att man hetsäter och inte spyr upp det vilket gör att man går upp i vikt.
Vårdcentralen är ett jättebra första steg. Fler än man tror söker för just sådana problem. Ring och säg att du vill ha en tid för att prata om ditt viktproblem bara. Sen fixar de resten. Jag vet att det är svårt att ta första steget men det känns bra när man gjort det.
Kram och lycka till! /Ingen
 

Fumlan & Ingen!

Skrivet av  Miss A.
Tack så jättemycket för era svar! Betyder mycket för mig att någon orkar lyssna på mig och inte dömer mig!
Just nu känns det mycket jobbigt att ens erkänna för mig själv att jag har detta problem, men jag har bestämt mig för att jag ska ta tag i detta och ringa vc senast fredag denna vecka!
Usch, en stor nervös klump i min mage... =( MEn det måste göras!
Tack för er hjälp, funderingar och kloka svar!
 

till Miss A.

Skrivet av  Fumlan
Hoppas att klumpen i magen försvinner när det är gjort. Vad är det värsta som kan hända? Åtminstone brukar jag försöka tänka så när jag oroar mig för något. Problemen brukar bli mindre då, för det är inte så mycket läskigt som kan hända. T ex det läskigaste som kan hända om jag ringer till vårdcentralen. Vad är det? Det är lite som ett spöke under sängen. Det finns inte egentligen.
 

Lycka till!!!

Skrivet av  Ingen
Ska hålla tummarna för dej. Berätta för oss hur det gick. Kram till dej /Ingen
 

Artiklar från Familjeliv