Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Fumlan!

Skrivet av Louise med William f. 040213
Sökte på Videgården eftersom jag har behandlats där och såg att också behandlas/har behandlats där. Går du fortfarande dit?
Svar på tråden: Fumlan!

hej =)

Skrivet av  Fumlan
Har jag skrivit att jag behandlats där? Jo, jag var där på gruppsamtal. Det kan ha varit 2001. Nej jag går inte dit längre. När jag väl fick "komma dit" så hade mina problem blivit bättre. Sökte vård innan jag blev gravid och sedan var det ett års väntetid. Och under graviditeten slutade jag kräkas. Så när jag kom dit kände jag mig inte riktigt hemma där. Tyckte att de fokuserade väldigt mycket på kroppen, och ingenting alls nästan på ångest.

 

Okej...

Skrivet av  Louise med William f. 040213
Jag tyckte de var rätt okej där. Jag behövde inte vänta så länge innan jag fick gå dit men jag fick en remiss dit så det var säkert därför de var tvugna att ta mig före. Min kontaktperson, Yvonne var helt underbar. Tyckte jag fick den hjälp jag behövde.

Den enda nackdelen var att så fort jag måde bättre så tyckte de inte att jag skulle gå kvar. Det kändes lite som att bli utkörd. Många som börjar må bra faller ju tillbaka i precis samma mönster så snart behandlingen avslutas. Jag tycker man ska få vara kvar ett tag till och inte bara få återhämta sig fysiskt från sin sjukdom utan också återhämta sig psykiskt.

Det är ju hemsk att endel får vänta så länge. Det kan ju faktiskt gå riktigt, riktigt illa om man inte blir intagen i tid. Tur att du började må bättre utan deras hjälp, när du var gravid och allt.

Mår du bra idag?
Kramar
 

hej igen

Skrivet av  Fumlan
Ja idag mår jag bra. Försöker ha bra kostvanor. Kräks gör jag inte, däremot kan jag ha svårt att i perioder klara mig utan "tröst" i form av kakor osv. Men det beror nog oftast på att jag inte äter så bra då, att jag äter kakor istället för att ta ett mellanmål.

Som du skriver så är det väldigt lätt att bli "utkörd" därifrån. När jag inte kom på mötena ringde de hem. Jag sa att jag mådde bra och sen ringde de inte mer. De ville bara ha en enkät ifylld om vad jag tyckte om gruppsamtalen. Jag reagerade på det, för vem vet om jag bara ljög när jag sa att jag mådde bra eller att jag kanske nästa vecka mådde jättedåligt? Minns att jag då funderade på att skriva till dem om hur lätt det är att falla ur deras skyddsnät genom att en enstaka gång säga att man "mår bra". Och det kanske i just den stunden är sant att man mår bra. Jag kommer inte ihåg hur det kom sig att jag kom i kontakt med Videgården. Det hade varit prat om det innan och jag visste att de fanns, men jag minns inte om det var nån remiss eller inte.

Nu var det inte heller så att jag var väldigt medtagen. Hade haft bulimi i kanske 2 år och lyckats hålla den någotsånär på en "rimlig nivå" (låter det konstigt?) så jag behövde inte läggas in för någon akut vård eller så. Det kan ha varit så att jag själv kände att det gick ut över mina studier och att jag själv tog kontakt direkt med Videgården.

Försöker bryta mönstret från barndomen. Min mamma var rädd för att jag skulle bli tjock och kunde komma med kommentarer om att jag åt för mycket. Och enligt henne var det fult att småäta, blev man hungrig på kvällen efter maten så var det dåligt. Hon åt själv kakor då hon blev "sugen". Idag har jag förstått att "sug" innebär att man är på väg att bli hungrig. Men för henne tog man då till sötsaker och inte mat eller mackor och liknande. Det blev en ond spiral där man inte fick äta för mycket vid maten och sedan snabbt blev hungrig, men inte skulle äta mellanmål för enligt henne var man inte hungrig utan bara lite "sugen". Sedan hade vi väldigt oregelbundna mattider också. Så blodsockret var väl som en jojo. Jag ska inte bara skylla på henne, men hon gjorde det inte lättare. För mig känns det lättare nu med min sambo för han hindrar mig inte från att äta riktig mat när jag är hungrig och han har väl på nåt sätt lärt mig att ta till något mer mättande i längden och nyttigt än kakor.

Hur länge fick du vara på Videgården och har du haft någon kontakt med dem sedan dess?

 

Hejsan!

Skrivet av  Louise med William f. 040213
Ja, jag var fortfarande underviktig när jag avslutade behandlingen och dessutom så hade jag precis blivit gravid. Jag avslutade behandlingen i augusti -03 och då hade jag gått där sedan februari tror jag. Så ett halvår ungefär...

Tänk om jag hade börjat banta igen och kanske förlorat barnet? Det kunde ju inte de veta. Min pojkvän var galen på dom och skällde ut dom men jag protesterade ju inte direkt. Därför att jag var fortfarande sjuk och ville inte gå där. Men sedan lyckades jag skärpa mig med maten på egen hand. Men det är lustigt att de kör ut folk så fort för jag bara spelade när jag behandlades. Jag hade planerat att börja banta igen så fort som möjligt.

De ser till att man går upp i vikt men de hjälper inte till att ta bort det som orsakat ätstörningarna ifrån början. Jag tror det är därför så många ramlar dit igen. Man har tur om man klarar sig på egen hand.

Kramar