Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ingen

Skrivet av .T.
Hej vännen
Allt är väl här. Det känns så dumt att vara viktfixerad under graviditeten och jag skäms över det. Har inte velat läsa här och det tror jag har att göra med någon försvarsmekanism. Vill inte kännas vid mina förbjudan känslor för min kropp nu.
Men egentligen har jag anledning att vara nöjd för trots helt normalt ätande så har jag lagt på mig vad jag tycker är klart godkänt. Tyvärr så har jag inte fått någon riktig bäbismage än utan ser mest fet ut.

Känner dock lite ångest över att jag inte tränar något nu. Men jag är inne i en sån otrolig trötthetsperiod att jag känner mig som en zombie när jag kommer hem på em och maten är avklarad.
Hade tänk att gå mera och göra lite styrkeövningar här hemma för att bli lite fast.

Hur är det med dig?

Många kramar!
Svar på tråden: Ingen

Hej .T.

Skrivet av  Ingen
Kul att höra av dej! Har tänkt på dej.
Vad bra att du ändå känner dej okej. Kanske det är sunt att inte vara här en period när du behöver fokusera på barnet. Att du inte orkar träna och promenera är helt okej .T. ! Du är ju gravid och måste lägga din energi på den lilla! Jag tycker det låter sunt av dej att du kan gå upp i vikt och tycka det är okej. Jag hejar på dej! Du är så duktig!
Själv har jag en svacka nu. Har min dotter hos min mamma och pojkarna hos svärmor medan jag själv deppar spyr och går ner i vikt. Jag tror det är en reaktion nu när jag börjat i terapi. Mycket att fundera på, rätta till och arbeta bort. Det känns tungt och som om det kommer ta lång tid men jag har iallafall lite hopp.
Tusen kramar till dej och lillen! Sköt om er! /Ingen
 

hej .T.

Skrivet av  Fumlan
Det är nog bra att lita till sin intuition som du gör.

Sammanfattar min graviditet:
Kände mig först bara fet - det kom en söt bebismage sedan
Kände mig fet igen - det var nog bara en illusion
Kände mig supervacker - och känner mig så fortfarande konstigt nog
Var jättehungrig i perioder, trodde jag skulle svälla upp - det gjorde jag inte utan det var nog bebisen som tog sitt
Folk sa "vilken stor mage" och jag blev skiträdd för att bli tjock, men sen när magen etablerat sig tyckte de att jag såg smal ut (förutom magen då).
Jag var rädd för hur magen skulle se ut efteråt med andra barnet - nu är jag stolt över magen för min bebis har bott där och den är inte särskilt plufsig och det blir bättre om ett par månader

Lite om hur jag tänkte och tänker, kanske du kände igen dig i nåt.
 

låter så fint

Skrivet av  mim
Kan inte låta bli att svara, vill bara säga att det låter så härligt att du kan se dig själv så positivt, vara stolt och glad över vad du och din kropp har åstadkommit :)

kramar