Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

HJÄLP!

Skrivet av En fegis...
Jag har mer eller mindre insett att jag är sjuk...Orkar inte berätta hur jag mår, skulle bara skriva sida efter sida och inte kunna sluta, men jag tror att ni förstår mig ändå! Åtta år av bullimi, har gång på gång frösökt sluta själv men det resulterar bara i att jag mår ännu sämre. Vill nu för mina barns skull, min mans skull och för min egen skull söka hjälp. Men jag törs inte ta steget. Vem ringer jag, vad säger jag. Jag skäms. Vad ska alla runt omkring mig säga när de får veta att jag lider av detta. Ingen kan någonsin ana. Min man vet, jag har berättat allt (nästan) för honom. Vissa dagar förstår jag inte hur jag kommit på tanken ens att söka hjälp men samtidigt vet jag att jag måste. Ska bara gå ner lite till i vikt först. Usch! Kan någon hjälpa mig och tala om för mig vart jag vänder mig och vad jag säger när jag ringer! "Hej! Jag har bullimi!" Nej, hur ska jag någonsin våga ta det steget!!
Svar på tråden: HJÄLP!

svar

Skrivet av  F
alla måste inte få veta om man inte orkar säga det. de som man känner kan vara ett bra stöd kan få veta. du har berättat för din man och det är väldigt starkt gjort.

ring till din vårdcentral så får du vidare hjälp där. vårdpersonalen är van, säg vad det gäller "jag har bulimi" fungerar bra. sedan lägger du samtalet i deras händer och låter dem styra och komma med frågor. när man sparat något inom sig själv mycket länge känns det värre än vad egentligen är.
 

Jag

Skrivet av  Ingen
vågade inte heller ta det första steget. Visste inte vad jag skulle säga och exakt vad jag ville. Bad en kopis ringa och det gick alldeles utmärkt. När du ringer din vårdcentral behöv du kanske inte ens säga vad det är, bara att du vill komma för ett samtal kring något du har svårt att prata om. Kram Ingen
 

Hej igen!

Skrivet av  Fegis...som känner sig ensam.
Det tog mig en vecka att våga ringa till Hälsovårdscentralen. Hela morgonen skakade jag av nervositet, men till slut tänkte jag "ett samtal så ordnar sig allt sedan!" Men inte, hvc ringde tillbaka efter en timme. Satt och gick igenom i huvudet om och om igen vad jag skulle säga. Så ringde de...under semestern kunde jag inte få någon tid. Ring igen om 8 veckor, typ har du mått dåligt i 8 år så är det ej akut och då kan du lika gärna vänta 8 veckor till. Eller så tyckte hon jag kunde ringa till Videgården direkt själv. (ätstörningsenhet i Linköping) Malde i huvudet en timme till hur jag skulle göra, sedan slog jag fort nummret så jag inte skulle hinna ångra mig. Då fick man lämna medelande och så skulle de ringa tillbaka. Sällan! jag la på luren. Kändes nog så fånigt att prata med hvc, inte talar jag in ett medelande. Nu vet jag inte hur jag ska göra, kanske kan klara det utan hjälp. Just nu känns det bättre för jag har gått ner 1 kg till nu.
 

Märkligt

Skrivet av  Ingen
att du inte kunde få någon tid och att du dessutom var tvungen att ringa igen... Skriv ett brev och skicka till dem, skriv att du vill få en tid så snabbt som möjligt. Då kan de inte hoppa över att svara dej iallafall. Ringer man hamnar man oftast till en sköterska men skriver du ett brev till läkare på VC så är det en läkare som läser det och läkare är (enligt min erfarenhet) mycket bättre på att ta hand om sina patiener. Det är värt ett försök. Jag har testat detta också, fegid här med... Tycker du gjorde det jättebra som ringde och jag vet hur knäckt man blir. Jag hejar på dej! Kram Ingen
 

skumt

Skrivet av  F
vilket dåligt bemötande. man ska ju få prata med någon direkt, för annars är risken att man inte orkar med och skjuter upp det. och inte heller bli hänvisad till att ringa lite senare.

snälla ring till Videgården igen. kan du inte bara lämna namn och telefonnummer, inget mer? så löser sig resten när de ringer upp? ska inte säga att jag själv är så bra på sånt här, men försöker bara pusha dig lite. har själv varit i kontakt med Videgården och man får inte ge upp och säga att man mår bra för då kan man tappa kontakten med dem. men de kan erbjuda hjälp och det är väldigt bra.
 

Artiklar från Familjeliv