Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej, jag har bulimi

Skrivet av MW
Jag är en 25årig tjej som har bulimi. Jag har inte talat om det för någon så ni är dom första som får veta.
Hösten -02 började jag banta. Jag gick ner från 65kg till 52kg till mina 165cm.
Men jag åt ju inget.
Sen blev suget för stort så jag tänkte En rostad macka gör väl inget tyvärr blev det typ 12mackor och jag fick panik så jag spydde upp det. Vilken känsla.
Jag började nu spy allt oftare, jag gick i mataffären och planerade mina matorgie, chips, kakor, choklad, vitt bröd.
Jag gick upp några kilo men det var inte så farligt. Sen bestämde jag och min sambo att vi skulle försöka få barn och jag blev gravid för nästan ett år sedan och jag har varit fri från mina ätstörningar under hela graviditeten. Eller jag passade på att äta allt förbjudet.
Nu tre månader efter förlossningen har jag gått ner till 59,5kg och har satt som målvikt 58kg.
Jag äter, men jag har i stort sätt uteslutit kolhydrater för jag kan inte äta det för då kan jag inte hejda mig.. Jag har spytt 4 gånger den senaste månaden och jag vill inte hamna i samma situation igen nu när jag har barn. Jag vill ju inte att hon ska få mitt beteende.

Jag tar varje dag i taget.
Svar på tråden: Hej, jag har bulimi

Hej!

Skrivet av  Louise med William f. 040213
Det där med målvikt vet du säkert lika väl som jag hur det kommer sluta. Du kommer gå ner till 58 och sedan kommer du tänka att nja, jag borde nog väga 57 istället. Tro mig, jag höll på så tills jag vägde 49 kg och jag är nästan 180 cm...

Jag vet hur du känner dig och jag tycker så förbaskat synd om dig. Men du, banta inte, det är ingen bra idé. Du är normalviktig, det är insidan du ska arbeta med...

Många kramar
 

hmm

Skrivet av  MW
det är kanske som du säger att jag kommer sätta upp nya målvikter. Men jag ska försöka att låta bli. Jag ska nog gömma vågen så att jag inte blir fixerad. Mitt egentliga mål är att kunna köpa byxor/kjolar i stl 38.
Jag har börjat att simma och hoppas att det ska hjälpa mig att forma kroppen. Mitt problemområde är baken och låren.
 

samma problemområde

Skrivet av  F
tycker det är synd att det ska vara ett problem. jag provar en massa byxor i affären och inga passar. och ändå är jag inte tjock. jag menar det finns de som väger dubbelt så mycket som mig. såg att du var 165 jag är ungefär lika lång. om jag skulle ha byxor i den längden så får jag gå till barnavdelningen storlek 146 eller nåt. det är sjukt. om jag var rik skulle jag skapa ett klädmärke för små normala tjejer. inte som det är nu i affärerna - för små anorektiker. det är ju verkligen inte där jag vill hamna igen.

så du har också en 3-månaders bebis. vi kunde ju bilda en klubb.

varken du eller jag är överviktiga! jag har suttit med andra mammor och ryckt på axlarna när de pratar om att gå ner i vikt efter förlossningen. men sen när jag kommer hem så börjar tankarna. det är svårt, men det är bra att man är medveten om sina tankar.
 

tror

Skrivet av  Ingen
att det är dumt att fixera sej vid vikten. Slänga ut vågen och mäta sej borde i så fall vara bättre. Simmar man får man ju muskler och de väger ju mycket mer... Jag borde också börja simma. Men på mej är det magen som är stor och inga byxor passar. Har simmat mycket innan och simmade vansbrosimningen, det var kul och bra att ha ett sånt mål...
Kram Ingen
 

hej

Skrivet av  F
välkommen hit eller vad man ska säga. svårt att veta vad jag ska skriva. tänkte bara på att jag känner igen mig i det du skriver. innan jag fick barn hade jag bulimi och en bit in på graviditeten. efter födseln kräktes jag några gånger, men bulimin kom aldrig tillbaka på allvar. det var liksom lättare att hålla den borta när jag hade någon annan att tänka på. det är säkert inte så för alla, men så var det för mig. nu har jag skaffat ett barn till. får väl se om jag måste skaffa barn hela tiden för att hålla bulimin borta...nej, men allvarligt talat så kan barn vara en bra medicin.

 

jag har det också

Skrivet av  Ingen
är 28 år och har bulimi. Känns urfånigt men så är det. Tycker att nu när jag har 3 barn så borde man slutat med detta. Min terapeut har gett mej som hemläxa att bestämma mej för om jag vill jobba med detta eller inte. Jag är kluven...
Men du, kolhydrater behöver man. Gör som diabetiker och ät långsamma kolhydrater man blir mätt av, inte de snabba. Det fungarar någorlunda för mej...
Kram Ingen
 

Kram...

Skrivet av  13 år...lustigt
Blev sjuk för ca 13 år sedan (bulimi o anorexi). Spyr när livet är tungt och jag väger för mycket. Väger mig aldrig mer än när jag frossar. Då väger jag mig fem ggr kväll. Äter typ för 10 per och spyr, spyr och känner mig sedan groggy och lungn efter en stund hemskt och sist inget. Jag är ju jag. En gång i månaden är väl lungt, bättre än psykmedicin i allafall. Förlåt mitt svar. Min dåliga dag den här månden är idag. Skulle inte önska min väste fiende den här sjukan. Anorexin är bättre, där känner man sig lyckad i alla fall.
 

Artiklar från Familjeliv