Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej ny här

Skrivet av Edvins mamma
Jag har haft matproblem i 17 år först anorexi som jag fick behandling för på BUP sedan bulimi som jag dolde väl i alla år. Kanske någon hade märkt nåt om jag inte insjuknat i en annan psykisk sjukdom vid 18-års ålder. Jag menar jag hade ju problem med "allt" annat så ingen tyckte väl det var konstigt att jag inte kunde sköta maten. I augusti 01 födde jag en mycket efterlängtad och älskad pojke och jag kände för första gången på oerhört länge lycka och frid. Men det varade tyvärr inte så länge. Mitt psykiska hälsotillstånd förvärrades oerhört på bara några månader och jag blev fruktansvärt sjuk. Bedömdes som en fara för mig själv och andra och lades in för slutenvård. Sedan följde 2 år av totalt kaos, mediciner i långa rader och många sjukhusvistelser. Tack vare min sambos stöd, min sjuksköterskas envisa kamp och en mycket skicklig psykiatriker blev jag till slut satt på den perfekta kombinationen psykofarmaka och kom tillbaka till livet som en normal människa. Under de här 2 åren åt jag inte mycket, jag hade sådan otrolig ångest det gick bara inte och jag blev väldigt smal, BMI 16. Jag pratade med min läkare om mina problem med maten men hon sa att det bara var ett symptom på min egentliga sjukdom och att de skulle försvinna av sig själva när jag blev frisk. Nu har jag varit frisk sedan feb men ätstörningarna är kvar. Jag lyckades ta mig ur ett sprit-och tablettmissbruk som jag dragit på mig under min sjukdomstid men inte detta.

Jag är numer normalviktig, BMI 20, äter frukost lunch, middag och mellanmål men äter extremt nyttigt. Kämpar hela tiden mot att vräka i mig choklad, kakor, smörgåsar med smör och ost, potatismos, glass mm. Ibland kan jag inte stå emot utan vräker i mig hejdlösa mängder och spyr. Detta händer bara när jag är ensam eller när min son är ute och leker, han är hos dagmamma 15 tim/v. Jag är hemma med sjukersättning och känner mig väldigt isolerad på dagarna och när jag tänker på det här att jag är så ensam och att nästan alla vänner svek när jag blev så sjuk DÅ vräker jag i mig okontrollerat. När jag är bland folk känner jag aldrig att jag måste äta och spy.

Vet inte vart jag ska vända mig. Mitt gamla vårdteam har slutat och den nya sköterskan har jag inget förtroende för och läkaren har jag aldrig träffat. Och jag är ju inte sjuk.

Fan vad jobbigt det här är!

Sköt om er alla jag håller på er
Svar på tråden: Hej ny här

Hej gumman!

Skrivet av  Louise med William f. 040213
Jodå, du är visst sjuk men det syns kanske inte på utsidan. Kolla upp om det finns en specialistenhet på ätstörningar när du bor. Vanlig terapi kanske också kan hjälpa. Du kan ju alltid gå till en psykolog för du behöver prata av dig.

Tusen kramar!
 

Jo du har väl rätt...

Skrivet av  Edvins mamma
Du vet ju vad du pratar om, har läst några av dina inlägg, försöker förstå vad du och alla andra här har gått igenom, beundrar er kamp.

Det finns en ätstörningsenhet här men köerna är årslånga och man måste vara riktigt illa därann för att få komma. Privat terapi är uteslutet, det finns inte på denna planet att vi har råd med det.
Antar att det återstår att prata med min sköterska. Svårt bara för jag jobbar hårt med att bevisa för henne att jag nu är normalfungerande (ja, förutom maten då..).

Kram
 

Hej igen!

Skrivet av  Louise med William f. 040213
Har du kollat upp vad privat terapi kostar? När jag ville gå på terapi för ett tag sedan så skulle jag först betala över 400 kronor per gång och jag var riktigt nedstämd över det. Men så fick jag höra talas om terapi i grannstaden för 120 kronor per gång och så får man lite ersättning för resorna också. Kolla upp lite, inte bara där du bor, det kan vara en otrolig skillnad i pris...
 

Förresten...

Skrivet av  Louise med William f. 040213
Om du får en remiss från en läkare så brukar du få komma ganska omgående. Det var så jag fick snabb hjälp när jag hade anorexia.
 

Okej men

Skrivet av  Edvins mamma
måste man inte uppfylla vissa kriterier för att få diagnos och på så vis remiss? Jag passar ju inte in i nåt "fack" direkt.

Kram och tack för svar
 

Mmm det är svårt.

Skrivet av  Louise med William f. 040213
Men om du går till en läkare och berättar om dina problem och att du vill ha hjälp direkt så måste han eller hon skriva en remiss. Säg att du mår dåligt och inte orkar mera. Det är läkarens eller psykologens uppgift att sedan placera in dig i ett "fack". Jag hoppas verkligen att det löser sig på något sätt. Tyvärr så är det ibland så att man måste vänta, vänta, vänta...

Kramar