Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Mammamia

Skrivet av Louise med William f. 040213
Hur går det för din dotter?

Kram
Svar på tråden: Mammamia

Hej!

Skrivet av  mammamia
Det går. Inte framåt, inte bakåt, det bara är, liksom.

A har ganska bra kontakt med mina föräldrar som bor nära oss, och min pappa har alltid sagt att alla barnbarn kan när som helst komma dit när/om det blir för stormigt hemmavid. A tolkade det som att hon kunde flytta dit.

Förra veckan ringde hennes lärare hem till mig och antydde att eftersom A och jag har så pass nära relation så kanske det vore bra om vi kom ifrån varandra, och det skulle vare en bra ide att hon faktiskt flyttade till mormor och morfar....!!

Han ansåg att han kunde säga så efter det senaste föräldra-lärarsamtalet vi hade, då jag visste att A var orolig över att det var en annan lärare med, som inte brukar vara med. Jag tyckte att vi skulle koncentrera oss på skolarbetet och inte prata om det andra där och då. Det fick han till att A och jag är så rörande eniga om saker och ting, vi är nära varandra och kanske jag inte ser vad som är bäst för A?!

Jag blev så rasande arg och förtvivlad. Till saken hör att jag är på väg in i väggen och mörkret,igen....jag har varit där, är där varje höst och hela vintrarna, jag vet inte var jag ska hitta kraft att finnas för resten av familjen...Jag orkar inte med mig själv längre...
 

Vilen idiot!

Skrivet av  Louise med William f.040213
Det är bara att stänga av hörseln. inte ska du lyssna på en sådan klant! Din dotter behöver dig och det är hos dig hon ska vara. För nära relation, det var det värsta jag någonsin hört!

Att det står stilla och inte går bakåt är egentligen ett stort steg framåt. Bara det kan vara ett jättekliv i rätt rikting. Att hon står stilla beror på att hon just nu överväger alla valmöjligheter och att hon är i uppror med sig själv. Det kan vara så ett tag.

Har du förresten fått tag på boken jag rekomenderade?

kram!
 

Hej Louise!

Skrivet av  mammamia
Tack för att du tar dig tid att svara och engagera dig!

Jag, jag struntar i hennes lärare. Då, när det hände så var jag rasande och A och jag hade långa diskussioner om det.
Jag vet inte om jag kanske lägger för mycket på henne, men jag menar att när man är 15 år så är man stor nog att ta ansvar för sina handlingar. Det man säger och gör _har_ betydelse och mening, man kan inte bara häva ur sig vad som helst.

Nu mår hon mycket bättre! Hon är _nästan_ som vanligt, hon äter middag med oss, hon har börjat på sina hundaktivitetr igen (det är nog det största!) och hon pratar i telefon mest hela tiden! Efter skolan så är hon med tjejerna och hon ber oss om hjälp med läxorna...!

Jag tror att någonstans så förstod hon hur allvarligt det här var, att hon var tvungen att ta ett avgörande val.

Men jag är inte så tom så jag tror att det är över än...men kanske att jag vägrde låta henne vara ifred hade någon verkan. Att jag rev upp himmel och jord och tjöt och rasade mot skolan och hela situationen. Jag har nog inte varit helt pedagogisk alla gånger men så länge det fungerar så spelar ju det ingen roll.
A var och nosade där nere och har kommit upp igen. Jag är bara lycklig över att ha henne tillbaka! Sen hur hon kom tillbaka är ju inte så relevant längre.

Boken har jag inte fått tag i.



 

Så glad jag blir!

Skrivet av  Louise med William f.040213
Så härligt att det går så himla bra. Det är tack vare dig ska du veta. Att du var uppmärksam och såg vad som höll på att ske (de flesta föräldrar missar sådant), att du inte ger upp och att du lyssnar mera på din dotter än på andra, för vem känner henne bättre än du?

Du verkar vara en god mor och jag hoppas att du har kunnat släppa den där skulden du kände i början.

Du förtjänar en liten tapperhetsmedalj ;D

 

Tack!

Skrivet av  mammamia
Nu gråter jag snart. Det är så lätt att lägga skulden på sig själv, att jag inte skulle vara en bra mamma åt A är ju befängt.

Jag har också lärt mig mycket av det här, bl.a att lyssna på mig själv, att min magkänsla när det gäller barnen är värt att lyssna på. Jag vet bäst när det gäller dom!
Jag tvivlar forfarande på mig själv, men att du menar att jag har gjort ett bra jobb och att A faktiskt mår bättre är väldigt viktigt!

Tac igen!
 

Vassego, så lite så =) imt

Skrivet av  Louise med William f.040213
x
 

Artiklar från Familjeliv